Att Borås Tidning ligger och väntar på en när man kommer hem är helmysigt

Dagarna i Skåne var underbara, inte minst all cykling på Hallandsåsen, där jag försökte bli “King of the Mountaintain” på så många Stravasegement (folk som ritar ut olika sträckor på GPS, oftast backar) som möjligt. Mest nöjd är jag med att ligga 1:a av 17 uppför sydsidan på gamla E6:an. Det är 7,3 km svagt uppför med en stigning på 139 höjdmeter, där jag lyckades snitta 32.7 km/h solo på linjecykeln. Men benen är helt fullproppade med mjölksyra efter all cykling.

Titta vad jag hittade i “November 2011”-mappen: Hans Mård vinner elitklassen i Ymercrossen (deltävling i Sverigecupen i cyclocross) före David Höglund

Sista turen träffade jag av en tillfällighet Hans Mård och Jonny Engel från Fjollträsk. De var jättetrevliga och vi sällskapade några mil. Hans Mård blev typ 40:e man på linje-SM i år och mina ben var tillräckligt råstumma för att han enkelt kunde ställa av mig i Hasslövsbacken. För övrigt så undrar jag om det någon annanstans i Sverige finns så många asfalterade backar som vid Hallandsåsen. Det finns minst tjugo, fina stigningar på 130 till 170 höjdmeter inom bara några mils radio, ofta ca 2 km och 5-10 % branta. Var finns det mer i Sverige? I Norrland? Nja, det är ju det inte alltid asfalt. Hallandsåsen är det nya Mallorca. Nästa gång jag kommer ner ska jag vara mindre stum.

Cykel är kul, men Vasaloppet är mitt stora idrottsmål. Så det känns riktigt, riktigt, riktigt surt att inte kunna åka rullskidor. Jävla armbågar. Resten av denna veckan ska jag (förutom att producera en helvetiskt massa text till Vasalöparen) fokusera på vila, rehab och stretchning.

Jodå, nummer 5 på listan över tider uppför Hallandsåsen sydsida på gamla E6:an är “den dryge skåningen”

Flintarpsegmentet. Kanonfinstigning som startar på vägen mellan Hasslöv och Vallåsen