Oskar Lund 3:a i löptävlingen efter 100 meter

Det här inlägget är skrivit av en gästbloggaren Johan Palmér, som även får till lite smygreklam för löp- och rullskidstävlingen Landsjön Runt 28 april. Bilderna är från tävlingen förra året, då jag blev 5:a i skejtloppet.

Vårmöte för konditionssportsvärlden 28/4 Konditionsidrott är helt fantastiskt. Att färdas fram med skidor, cykel eller fötterna. Att sträva mot ett mål som man bara har hittat på för att berättiga tiden som man tämligen meningslöst bara färdas framåt. Man kan lätt tro att man gör det bara för att man kan. Men troligtvis gör man kanske det för man vill. I denna tid vet ju de flesta att vi svettas likt ett kylsystem och det gör det möjligt att färdas framåt med hjälp av hjärta, lungor och muskelkraft.

Vi lever i en ny tid, en konditionssporttid. Borta är det kära 90-talet där fettot bar upp påsarna med chips för trapporna och stormade in till sin quake-spelade kompis och utbrister ”Det är fuktigt i armhålan, T-shirten är helt blöt”. Kompisen lyssnar föga och replikerar snabbt ”Du är väl sjuk, ta en alvedon”.

Tobias Westman och Erik Wickström

Delar på Facebook trots allt
Nu vet alla hur det fungerar och vad man borde göra. Vi kan kalla att företeelsen utvecklats till norm. I den nya tiden konditionssportstiden så är det norm att träna och tävla i konditionsfestivaler. Många springer, skidar och cyklar så det står härliga till, vissa på sin egen individanpassade nivå, andra som vill bräcka andra medmänniskor tävlar för att visa att man är faktiskt är bättre än alla andra och har det som mål att vara bättre än alla andra.

Dom riktigt konstiga alternativt sköna är konditionshippieserna som cyklar för världsfred och barnen i Afrika. De måste cykla för att springa för barnen i Afrika framstår som tämligen töntigt när barnen i Afrika kan det här med springa som sin egen bakficka. Konditionshippien rycker på axlarna åt resultatlistan när det tävlas och moraliserar att det är ”känslan” inte resultatet som är det viktiga. På kvällen ligger resultatlistan delad på hippiens Facebook sida. Om det mot förmodan skulle gå som det ska.

Sandra Hansson ställde ut i skejtloppet

Kalmar triathlon och Vätternrundan växer
De som är hårdast är de som kör riktigt nördigt långt. 1994 var det ett 50-tal hårdingar som simma, cykla, springa en hel dag på östkusten. Folk som inte gör nåt med måtta utan måste hålla på de flesta ljusa timmar. 2012 var det 880 som lekte tillsammans hela dagen. Och då räknar ja bara de som har Sverige stämplat i passet. Sen var det säkert några utlänningar som fick vara med och leka. Kanske till och med någon papperslös, vad vet jag.

I juni är det ständigt återkommande x antal klungor som ska utgöra en trafikfara medan pöpeln hävdar att bilar ska vara på vägar och cyklister på cykelvägar. Bara bilar utgör ju ingen trafikfara. Får se vad de säger efter 2030. Men vi vet ju hur det ligger till med den saken. Cykeln kom före bilen står det i Bibeln eller va jag läste det, kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Men det är lätt att konstatera att vi alla är en del av konditionssportsvärlden och vi bör dela den med varandra.

Tobias Westman och Rickard Bergengren

Alternativen många utanför Huskvarna
Och jag tycker att alla som vill vara med och leka är välkomna. Och välkomna ska alla vara till Landsjön Runt 28/4 vid vackra Vistavallen. Man för göra som man vill, finns tokmånga alternativ, springa, skida x 2 alt rullskridskor. Sjön är dock ständigt lika stor. Förra året var det en idiot som körde dubbla klasser skida och springa. Så det alternativet finns dock också för dom som inte kan få nog. Hoppas vi ses hemma hos mig 28/4 (Vistavallen) och att benen känns lätta.

Johan Palmér självutnämnd promotor för Landsjön Runt.
(Inget svammel är för stort nog)