Idag var första gången jag slog min klubbkompis Emil Ekman i en riktig rullskidstävling. Efter en lång inhämtning åkte jag om med 10 meter kvar och hann med att skratta åt honom lite innan mållinjen. Emil syns inte på bilden, men bakom ser man Philip Askeroth och David Siebers.

Jag fick en härlig start på årets rullskidssäsong. Det blev återigen en 5:e-plats i Landsjön Runt 12,5 km F, men det här året i ett tuffare startfält och närmare segraren. Se resultat här. Och tiden blev drygt en minut snabbare. 22.32 min i år, jämfört med 23.36 min förra året. Eftersom loppet är ganska exakt 12,5 km höll jag alltså en snitthastighet på 33.3 km/h. Det känns häftigt!

Innan start kändes det faktiskt riktigt segt, men efter en knappt liter sportdryck med koffein och en koffeingel (båda från Enervit) en kvart innan start så piggnade jag uppenbarligen till. De senaste fyra dagarna hade jag totalt tränat 20 minuter.

Så här gick loppet: Första 2,5 km gick relativt lugnt, sedan blev det som väntat hårdkörning upp till bergspriset vid 3 km som Westman knep före Samuel. Tyvärr hamnade jag bakom Jochen Gustafsson i backen som tog lite väl lång tid att flytta på sig (grrrr), men det är sådant som händer. På krönet hade jag en retlig lucka på ca 20 meter som jag försökte täppa till. Men de fem där framme som hade kommit loss hade fördelen av att vara en grupp. Själv orkade jag hålla avståndet i ett par kilometer som solo, sedan insåg jag mina begränsningar och väntade in andraklungan. Att åka i klunga betyder mycket på rullskidslopp med tävlingshjul, med tanke på den höga farten som genererar det stora luftmotståndet.

Från ca 6 km till ca 9 km låg Jochen, Philip Askeroth, David Siebers och jag och växeldrog innan jag satte in en stöt när vi svängde skarpt höger in på ”stora vägen”. På så sätt ställde jag av Jochen och David. Jag var ful och gjorde mitt ryck precis efter Jochen hade gjort sin förning, eftersom jag visste att han var trött då. Det fick bli en liten revansch för vad som hände i första uppförsbacken (efteråt skrattade vi båda åt båda situationerna).

Nakenchock i startområdet av Olle Häggdahl. Philip Askeroth tittar intresserat på.

Sista tre kilometrarna åkte Philip och jag ihop, men jag var lite starkare och lyckades benskejta ifrån honom med några hundra meter kvar. Jag lyckades också till min mycket stora glädje smita förbi Emil Ekman, som hade blivit tvungen att släppa tätklungan några kilometer tidigare.

Sammanfattning: Jätterolig tävling, bra resultat, lite surt att missa tätklungan på krönet, bra rull på hjulen, mysig lunch på fulrestaurangen Rasta efteråt, kul att se alla igen och tack IK Vista för ett toppenarrangemang!

Bilderna är en blandning av mina bilder och fem foton som jag fått lov att låna av en snäll smålänning.