Kanonform hela våren och sommaren

Bilderna i detta inlägg är från Tossebergsklätten utanför Torsby. Pga att jag inte kände mig helt hundra åkte jag lugnt upp. Hade varit roligare med intervaller.

Bilderna i detta inlägg är från Tossebergsklätten utanför Torsby. Pga att jag inte kände mig helt hundra maxade jag inte upp.

Det här inlägget borde jag skrivit för en vecka sedan, för jag har nu varit lite småsjuk sedan förra tisdagen och sedan dess har det blivit mycket sparsamt med träning och inga hårda pass. Förhoppningsvis frisknar jag till så jag kan åka Alliansloppet på lördag. Hade loppet gått idag hade inte åkt.

Hur som helst. Ni som följer den bloggen noga har kanske noterat hur ofta jag skrivit att jag varit i toppform sedan i våras och hur bra jag tycker tävlingarna har gått. Jag är i bättre rullskidsform än någonsin, springer bättre uppför än när jag var som bäst löpare, har lyft mig en nivå på SkiErg-passen och känner mig superstark på styrketräningen. Tävlingsresultaten i år har bland annat inkluderat en 3:e-plats i den första deltävlingen av Sverigecupen på rullskidor (Stockholm Rollerski), en 3:e-plats i Stockholms Brantaste i ett mycket hårt startfält, samt en 5:e-plats i Salomon Trail Tour i Stockholm (Stockholm Trail).

Jag att det ska bli lättare att para ihop strumpor efter tvätt ägar jag bara en sorts sockar. Jag drar dom högt upp för att reta stilpolisen Z.

För att det ska bli lättare att para ihop strumpor efter tvätt äger jag bara en sorts sockar. Jag drar dom högt upp för att reta stilpolisen Z.

Tränar mindre men bättre
På ett sätt är jag ganska förvånad att det går så bra. Jag tränar mindre än jag gjort tidigare och betydligt mindre än mina konkurrenter som ligger på samma nivå.

Men jag tränar mycket smartare än jag gjort tidigare och har hittat en balans i vardagen. Jag har insett att jag inte kan träna mer än 7-12 timmar per vecka i 9 fall av 10. För att få ihop allt med jobb och hus och samtidigt vara så mycket med min familj som möjligt går gränsen någonstans där. Förra året försökte jag träna mer och varje vecka då det blev mindre kändes det som ett misslyckande. Det gjorde att jag hela tiden kände mig otillräcklig och kombinationen med att köpa hus och bli pappa i samma månad gjorde också sitt till totalbelastningen. Det var kanske därför skidsäsongen i vintras blev en katastrof fylld med skador, sjukdomar och stress.

Orolig för sjukdomarna
Nu har jag sänkt ribban träningsmängdsmässigt och kör ganska hårt för det mesta och är nöjd med den träning som blir av. Det kan hjälp mig enormt mycket mentalt. Dessutom har jag försökt att tänka mycket mer långlopp i passen, och det har lyft min rullskidåkning.

UIF långlopp med Pontus Rygh, Emil Ekman, jag och Jochen Gustafsson

UIF långlopp med Pontus Rygh, Emil Ekman, jag och Jochen Gustafsson

Håller jag mig frisk och skadefri tror jag på en mycket bra skidsäsong. I dagsläget är jag otroligt mycket bättre än samma tidpunkt inför Vasaloppet 2011 då jag blev 52:a. Nu gäller det bara att som sagt hålla sig frisk, vilket jag verkar ha blivit extremt dålig på senaste året. Fortsätter jag att få ont i halsen i flera omgångar varje månad kommer det naturligtvis inte bli någon trevlig skidsäsong. Och jag är ganska orolig. Astrid började på dagis på riktigt i måndags. Jag lämnar på tisdagar och torsdagar, samt hämtar på måndag och onsdagar. Jag ska leta på Blocket efter ett bättre immunförsvar.

Martin Josefsson, fotograf, filmare och chaufför

Martin Josefsson, fotograf, filmare och chaufför

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kanonform hela våren och sommaren

  1. C skriver:

    Detta hjälpte mig förra vintern…åkte bara på en förkylning på hela vintern mot ”normala” en i månaden. Vital Health Foods D+ Premium (finns säker många andra liknande produkter som är lika bra)

  2. Bo skriver:

    Intressant det här med effekten av mindre träning. Har hört så många exempel på det nu att jag börjar tro att de flesta elitidrottare tränar fel. Speciellt skidåkare är ju besatta av jakten på träningstimmar och verkar inte reflektera över sitt träningsupplägg. Se på Kalla t.ex. som ökar träningsmängden varje år utan att egentligen bli bättre. Varför kan man se en landslagsåkare i Grönklittspåren på eftermiddagen samma dag som hon kört Tjejvasan? Varför klafsar skidåkare omkring i myrar i flera timmar? Det är som att vila skulle vara något fult. Fredrik Eriksson (cyklisten) skrev i sin blogg att träningpasset ska vara kort och intensivt så att man får så mycket vila som möjligt innan nästa pass. Det ligger nog mycket i det. Och egentligen finns det inget vetenskapligt bevis för att mängd/lågintensiv träning är det optimala för en uthållighetsidrottare – mer än att ”alla” råkar träna på det sättet. Jag undrar om det inte kan bero på att de flesta är proffs och har så mycket tid över att det inte har något annat för sig än att träna. De skulle känna sig lata och rastlösa om de tränade en timme per dag och degade resten av tiden…!

    • Erik Wickström skriver:

      Intressant inlägg. Träning är ett komplext kapitel. Jag förstår dig till fullo i resonemanget. Samtidigt tror jag att det behövs mer än en timme dag för att nå yppersta världseliten. Men jag tror absolut att det går att bli världens bästa skidåkare med 600 hårda träningstimmar per år, istället för att ligga på 800-1000 timmar.

      • Bo skriver:

        Alternativt kan man ju, om man har förmånen att ha obegränsat med tid, lägga de där extra timmarna på teknikträning. Många traditionella åkare är ju t.ex. kassa på utförskörning och i vissa fall finns säkert 5s/km att hämta där. Hur många 1000 träningstimmar krävs för uppnå motsvarande förbättring genom bättre syreupptagning?

    • Erik Wickström skriver:

      Sant. Nedförsbacketräning känns som ”billiga” timmar. Man borde träna isiga kurvtagningar i grupp och dylikt, det skulle nog kunna göra att man känner sig mer bekväm på tävling.

Kommentarsfältet är stängt.