Uppdrag granskning fel ute

Det tar sällan mer än 10 minuter för mig att somna på kvällarna, men igår jag vaken länge. Och när jag gick upp vid kl 05.00 för mitt nattliga toabesök kunde jag inte somna om, så nu sitter jag här framför datorn. Jag vet att man aldrig ska skriva något i affekt, men det gör jag nu i alla fall. Förmodligen kommer min argumentation inte direkt vara på topp. Ett sådant här spontanskivet inlägg skulle jag aldrig publicera någon annanstans än på en blogg eller liknande.

Anders Aukland av Magnus Östh

Anledningen är att jag inte kan sluta att tänka på Anders Aukland. Journalisterna på veckans avsnitt av Uppdrag granskning har ju nästintill förstört livet för Anders och hans familj. Av de idrottsstjärnor och offentliga personer som jag träffat och lärt känna genom mitt jobb är bröderna Aukland de jag ser upp till mest. Jag har som journalist och moderator på presskonferenserna för Swix Ski Classics, samt att jag deltog på deras träningsläger i Norge i tre dagar, lärt känna bröderna hyfsat bra och mer ödmjuka, jordnära, schyssta, omtänksamma, roliga, proffsiga och snälla elitidrottare är svårt att hitta. Om en person är trevlig eller ej har självklart ingenting med dopningsmisstankar att göra, det är bara en anledning till att jag reagerar extra starkt.

Gör ont att se
Det gör ont i mig när jag på Skavlan får höra hur Anders berättar att hans barn kommer hem från skolan och säger att de hört de andra barnen kalla Anders för fuskare. Jag kände så med Anders. Att han sedan står på sig och är mycket kritisk mot Norges skidförbund är hedrande och bra, men det är inte det jag kommer att skriva om här. Jag kommer att skriva Uppdrag gransknings program.

Anders Aukland

Jag har inte sett så många avsnitt av Uppdrag granskning, men jag vet att de har stor genomslagskraft för det som tas upp där blir ofta en sekundär nyhet i andra medier. Tidigare har jag sett Uppdrag granskning som en spjutspets av svensk grävande journalistik, men nu har jag till stor del tappat förtroendet för programmet.

Första avsnittet om dopning bland längdskidåkare sändes i februari förra året och där var det gott om bristfällig journalistik. I programmet som sändes i veckan har man man höjt sig lite i sitt tillvägagångssätt och tittar nu på mer på relevanta mätningar och på variationer i blodvärdena.

Skidåkare har högre blodvärden än andra
Det är jättebra att titta på variationer i blodvärden för att jaga fuskarna. Jag skrev en krönika om detta i tidningen Svensk skidsport år 2001. Skidsporten hade en stor dopingproblematik på 90-talet och snittblodvärdena var extremt höga. Sedan dess har antalet dopade blivit färre och blodvärdena har blivit lägre. HB-gränsen har varit bra för att minska dopningproblematiken och att monitorera variationen i blodvärdena har också varit bra, eftersom annars kan man ”dopa upp sig” till precis under gränsvärdet. Vilket många har gjort. Dessa har man glädjande nog haft möjlighet att ta fast för EPO trots att deras värden inte varit superhöga.

Att Anders Aukland blir utpekad i Uppdrag granskning beror dels på att han har höga blodvärden vid OS i Salt Lake City, dels på att hans blodvärde har varierat. Självklart har många OS-längdåkare höga blodvärden på naturlig väg, det är en av många anledningar till att de är bra. I likhet med att många basketspelare är långa. Man har en fördel av att vara lång som basketspelare, därför är många duktiga basketspelare långa.

Anders Aukland och jag hamnade i par på styrkepasset. Jag gjorde väl inte exakt lika många chins som honom.

Elitidrottare ≠ medelsvensson
Jag tycker som sagt det är jättebra att man tittar på variationer i HB-värde som en indikation för dopning. De vars blodvärden varierar mycket ska man testa extra mycket eftersom det kan vara så att de tar t ex EPO. Så har det varit i flera fall. Ju fler dopingtester desto bättre, fuskarna måste sättas dit. Men HB-värdet varierar ganska mycket för en elitidrottare, till skillnad från en vanlig Svensson som tränar två gånger i veckan, kör tacos och missionären på fredagar och aldrig vare sig är nedtränad eller åker på höghöjdsläger. Där tycker jag Uppdrag granskning gör en miss.

Visst, de tar hjälp av många experter. Och visst, experterna pratar både om hur onaturligt det är med sådana variationer bland populationen i stort och bland idrottare. Men det finns många skidåkare på yppersta världsnivå som har ganska stora variationer utan att vara dopade. Anders Auklands variation i blodvärde var 24 enheter (från 146 till 170), vilket gick att läsa i ett pressmeddelande från Anders långloppslag Team Centric.

Anders Aukland i sin brors surfski, som även jag fick pröva utan att ramla i

Jag har större variation än Aukland
24 enheter är en stor variation för en icke idrottare. Det är också en ganska stor variation för idrottare, MEN VERKLIGEN INTE EXTREMA. Att ta ett blodprov när man är nedtränad och lätt dehydrerad på lågland jämfört med att vara formtoppat och pigg på hög höjd kan skilja betydligt mer än så. JAG SJÄLV HAR HAFT STÖRRE VARIATIONER I MITT HB-VÄRDE ÄN ANDERS AUKLAND. Jag hade tränat lite för hårt under en period för några år sedan och hade en lätt infektion i kroppen. Då var mitt värde drygt 25 enheter lägre än min toppnotering, vilket var i höstas en gång då jag var utvilad och i riktigt bra form. Men, tro det eller ej, jag är inte dopad.

Detta blev som sagt skrivit i affekt, men jag känner så med Anders och hans familj.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Uppdrag granskning fel ute

  1. Jacob skriver:

    Tack för ett bra inlägg Erik. Även affekt kan vara bra ibland. Det är oerhört frustrerande att dessa lallande nollor till journalister tillåts – fullständigt oemotsagda – driva sina egna teser, med tramsiga indicier som ”bevis” för dessa. Dessutom på bästa sändningstid och i ett program som av någon outgrundlig anledning fortfarande anses ha hög trovärdighet. Det är självklart att man kan hitta en ”expert” som kan säga att något värde är extremt (samtidigt som redaktionen sannolikt har klippt bort en hel del kommentarer som viktar uttalandet). Det värsta är att det spelar ingen eller liten roll om andra sedan ifrågasätter eller nyanserar påståendena, eftersom skadan då redan är skedd, som i detta fall Anders Aukland.

  2. mickech skriver:

    Mycket bra skrivet. Som sagt sagt kan man vända och vrida på allt till det man vill bevisa. Finns alltid någon självutnämnd ”expert” som kan berätta att något är extremt. Väldigt tråkigt att detta drabbar en sån person som Anders Aukland.

    • Skidåkare skriver:

      Hoppas inte Aukland är dopad! Jag tycker att det är bra att dom gräver i dessa siffror. Varför är Sverige och Norge helt befriade från doping bara för att vi av tradition är det? Uppdrag granskning har inte hängt ut Aukland, norska skidförbundet har däremot gjort det….

  3. ef skriver:

    Även om det knappast är bevis för doping med varierande blodvärde så har vi väl rätt att bli misstänksamma? När det kommer en hb-gräns så ligger plötsligt alla ”precis under”… när man lär sig spåra epo så sjunker värdena. Det har varit dopade åkare under denna tid och vad säger att alla åkte fast? Tråkigt att Anders blir uthängd hoppas och tror inte att han var dopad, men varför vill ingen ta i denna fråga? Förbunden agerar ju verkligen som om de har något att dölja. Är det inte bättre att gå igenom stålbadet och försöka lösa så många knutar som möjligt? Nu kommer jag och många med mig istället gå med knuten näve i fickan vara förbannade över att ingen gör nåt.

    • Nils skriver:

      Hvorfor være mistenksom. Kan vi ikke bare glede oss over ekstreme utøvere som får til ekstreme ting. Det er veldig lite motiverende å trene for å bli best i verden, og når man blir det, så kommer spørsmålet om juks… Selvfølgelig må de som har høye verdier bremse blodverdien slik at man kommer under grensen. Man får ikke stille til start hvis man er over…. Forbundene i både Sverige og Norge sliter med å bevise uskyld i slike saker. Det blir som å stå med den blodige kniven i hånden og si at man ikke har drept. Ingen tror på deg hvis du sier at du sloss med morderen og klarte å avvæpne han.
      Aukland brødrene er mine helter…. De har alltid vært blant de best trente utøverne i Norge.

      • Ef skriver:

        Jag önskar att jag inte skulle va misstänksam men det är jag eftersom vissa åkare varit omänskligt bra under vissa mästerskap. Jag hoppas verkligen inte att det finns några dopade i sverige och norge men att kategoriskt avfärda det är tyvärr bara naivt. Personligen så tappar jag nästan motivationen att träna när det kommer fram att åkarna varit dopade…känns så ruttet. Problemet med blodvärdena är INTE att en åkare har högt för det kan det vara MEN när alla (nästan) har högt så är det skrämmande och speciellt när det ligger precis under gränsen vilket KAN tyda på att man trixar med värdena så det går upp och sen sänker man till gränsen. Det otäckaste är nog ändå att när epo började bli spårbart så sjönk snittet markant. I mina ögon talar det tydligt klarspråk att nåt är fel. Som sagt så hoppas/tror jag att aukland är ren för jag har sett upp till dem under mitt liv också.
        På vilket sett sliter förbunden??! Genom tystnad och ilska?

  4. Håller med dig till stora delar, HB värdet med tillhörande värden blir ett trubbigt verktyg även om variationer kan indikera på att hen dopat sig.
    Det som haltar i ditt resonemang och som gör mig lite lätt upprörd är;
    ”Skidsporten hade en stor dopingproblematik på 90-talet och snittblodvärdena var extremt höga. Sedan dess har antalet dopade blivit färre och blodvärdena har blivit lägre. Många var de facto dopade, men dopningskulturen finns inte i de norska och svenska landslagen.”
    Vilket jävla trams! ”Ingen dopingkultur” om resten av världen höll på och mixtrade varför skulle inte vi gjort det. Finns väl INGET som talar för det, skulle vi ha varit överlägsna rent fysiskt? Skulle inte tro det

    • Nils skriver:

      Litt mer naturlig å finne de beste utøverne i Norge og Sverige, kanskje…. Kanskje en grunn til at alle land med ambisjoner ansetter trenere fra Skandinavia..

  5. Christoffer skriver:

    Janne Josefsson har väl aldrig varit vidare kompetent eller hållt sig till sanningen i sina program. Han vill bara framstå som den stora avslöjaren i alla de ämnen han tar i. Hans journalistik är inte bättre än skandalpressens (läs Aftonbladet och Expressen).

  6. Elitbloggen skriver:

    Jag håller om att det är fel att hänga ut en enskild åkare på denna grundval. Däremot håller jag inte med dig för övrigt.

    – jag tycker inte experterna uttalar sig om normala blodvärden för en normalpopulation, utan jämför med en snittelitåkare, särskilt perikles påtalar flera gångar att enskilda åkares resultat kan variera pga tex sjukdom just vid testtillfället

    – att använda variationer som en grundval för antidoping funkar inom cykel, så varför inte i skidåkning. Inte bara HB såklart med ett komplett pass.

    – att det inte avslöjats fler fuskare tror jag beror på FIS och de nationella förbundens ointresse att ta i frågan. Cyklingen har lidit svårt pga sitt eget dopingarbete som avslöjat så många. Servona till antalet test i cykel jämfört med skidor och friidrott skiljer det väldigt mkt. Klart man hittar fler om man letar

    – flera experter i programmet påtalar även det faktum att man misstänker många men att testverktygen för tex epo är väldigt trubbigt, så de måste ta dem väldigt nära inpå tidpunkten som dopingen tas. Istället för urinprov borde fler blodprov tas, som jag förstått det är mycket mer noggrant.

  7. Johan skriver:

    Men vänta lite nu…Aukland fanns ju med på FIS lista över åkare man följde speciellt pga ett flertal tester som kunde indikera fuffens.Det är inget godtykce eller inkompetens från UG.s sida, det är isåfall FIS antidopinggrupp med Bengt SAltin i spetsen som agerat inkompetent när man gjort listan.
    Att var med på den listan är ju en nyhet i sig speciellt om det rör en norrman eller svensk och det vore tjänstefel av en journalist att inte följa upp det. Jag tycker dessutom att UG var rätt schyssta i intervjun med Aukland som också gör bra ifrån och inser att öppenhet är enda vägen att bemöta frågorna.
    Tyvärr är en persons trevlighet ett dåligt instrument att använda sig av i jakten på dopingfuskare, de flesta är förmodligen rätt trevliga och inga frustande Muhleggtyper.

  8. Erik Wickström skriver:

    Ni har många bra poänger och jag har uppdaterat inlägget lite grann.
    Jag tycker dock fortfarande att Uppdrag granskning gjorde fel som hängde ut Anders Aukland bara för att han fanns med på en lista, inte för att han han har åkt fast för dopning.

    • Elitbloggen skriver:

      Absolut, det är helt förjävligt att misstänkliggöra en enskild åkare som inte har blivit ertappad med doping. Det får fruktansvärda konsekvenser för personen och dess anhöriga som är svåra att reparera, oavsett hur oskyldig åkaren är.

      Jag tror tyvärr att de valde att göra så för att få större genomslag i media, med en namngiven åkare.

      Jag anser att De skulle istället gjort en reportageserie över flera veckor så flera förbund och medier hade kunnat interagerat med de påståenden och frågor de väcker. Det hade nog gagnat målet mer. Tyvärr är UGs format inte uppbyggt så, utan de skapar en grogrund som de förväntar sig att någon annan ska driva vidare

      /Per

    • Johan skriver:

      I cykel räcker det att bara hamna på en ”lista” för att bli avstängd. Fritt ur minnet tror jag varken Marco Pantani eller Michael Rasmussen testade positivt. De fälldes på blodvärden och /eller annan bevisning.
      Inte ens Lance Armstrong testade trots 500 tester aldrig positivt(iaf inte officiellt) utan fälldes på blodvärden och till slut överväldigande vittnesmål.

      Hade blodpassen funnits på 90-talet hade flera av åkarna från 90-talet blivit avstängda, tror du att det kan vara en av orsakerna till att det är så svårt att få åkare från den tiden att publicera sina blodvärden?

      Min poäng är att bloddoping är om den sköts ”professionellt” är mycket svår att bevisa, vi måste alltså acceptera blodvärdesdokumentation(givetvis efter individuella förutsättningar) som bevis eller så kan vi i princip släppa bloddopingen fri.

      • Johan skriver:

        Förtydligande:
        Därmed inte sagt att den lista som FIS upprättade skulle vara tillräcklig grund för att fälla någon för doping. Poängen var att vi nog kommer att få nöja oss med den formen av bevisning och lita på att dopingexperterna har koll på variationer och värden så att ingen oskydlig trillar dit.

      • Erik Wickström skriver:

        Ja, det är ingen lätt fråga 🙂 Jag tycker absolut inte att man ska släppa bloddopingen fri. Jag lever på hoppet om att analysmetoderna ska förbättras. Men visst, det är ju helt galet och väldigt fel att Lance kunde klara sig så länge.

  9. Markus skriver:

    Men gjorde dom inte fel som hängde ut Jaak Mae och Kaisa Varis också?
    Nu tror inte jag heller Aukland är dopad men Journalisterna på UG kan ju inte utgå från att man är ren bara för att man är norsk eller svensk. Norska förbundet hade alla möjligheter att förklara och försvara Aukland men valde att tiga.
    Tycker att det är bra att någon jagar sanningen om ganska mörka år i skidsportens historia, skulle vara underbart om fuskarna blev just fuskare och inte os-medaljörer i historieböckerna.
    Hur tycker du UG skulle hanterat Auklands namn på FIS lista över misstänkta då?

  10. Stefan Ekman skriver:

    Har bloggat kort om varför det finns anledning att lyssna på dom som är aktiva inom längdskidåkningen i Norge och Sverige och att det vi säger om att vi aldrig sett någon dopning faktiskt kan indikera att dopning är tämligen frånvarande inom svensk och norsk längdskidåkning. Frågan varför det inte skulle förekomma här säger egentligen inget annat än att frågeställaren möjligtvis tror något. Det medicinska får du gärna ta hand om Erik.

  11. Geir skriver:

    I reportasjen var det påpekt 2 mistenkelige tilfelle av løpee fra Norge i listen fra FIS. Den ene var Anders Aukland.Hvorfor ble ikke den andre nevnt ? I norsk presse er det kjent at dette er Tore Ruud Hofstad, en løper med 6 medaljer for Norge i internasjonale mesterskap.Kan grunnen være at i hans tilfelle ble det etter hvert avdekket at han har naturlig høye blodverdier av genetisk/arvelig årsak og derfor fikk eget blodpass etter hvert ? En av årsakene til indivuelle forskjeller vedr. blodverdier. En annen norsk løper som fikk blodpass av samme årsak mener jeg var tidligere landslagsløper Maj Helen Nymoen. ( Det samme som tidl,.olympier Eero Mentyranta). Slike sammenhenger kunne kanskje vært belyst bedre i reportasjen ?. Et annet forhold er den forskning og erfaring det norske skilandslaget ( og sikkert andre nasjonal landslag) har utviklet i forhold til høydetrening de siste 25 år. Hvorfor tilbringer løpere og landslag flere lange perioder på treningssamlinger i stor høyde i Mellom Europa ? Spesielt foran internasjonale mesterskap som går i stor høyde ( som i Salt Lake Ciry ) ? Skiskytter Ole Einar Bjørndalen ( deltaker i internasjonale mesterskap siden 1994) er vel den som har prioritert dette mest i Norge. Blir ikke dette gjort for å få en positiv effekt på blodverdier på en ”normal” måte? Hvilke utslag / variasjoner kan dette gi når en også knytter dette til varierende treningsmengde og intensitet gjernnom en 7- 8 mnd periode fram mot et mesterskapsmål der en også ”lader opp” den siste perioden for å være i best mulig form / ha best mulig overskudd på konkurransetidspunktet ? Dette kombinert med når prøvene blir tatt i forhold til bl. a. dehydreringsproblematikk som er nevnt ( og evt. andre ”naturlige” påvirkninger.) Anders Aukland sine bekjentgjorte prøver ble tatt i en periode mellom november og mars ( i følge avisen VG i Norge).Først på 90 – tallet ble det i Norge bygget høydehus i Trysil for å dra nytte av denne effekten innenlands i perioder uten å måtte dra til fjell i Mellom – Europa. Dette ble imidlertid avsluttet etter vedtak på idrettstinget i Norge da det ble sett på som unaturlig.
    Dette som et innspill for å påpeke at reportasjen etter min mening var lite nyansert og informativ.

  12. Fin skriver:

    Erik, variationerna i blodvärden analyseras ju statistiskt, inte bara hb, utan även andel nya blodkroppar, i relation till elitidrottsmäns normalkurvor, dessutom med hänseende till t ex tidpunkt, höjd och hälsotillstånd. Som sades i Uppdrag granskning kan ju sjukdomar påverka blodvärdet, just som i ditt eget exempel – du hade en infektion. Det finns ju flera studier som tyder på att detta funkar i cyklisternas blodpass eller hur?

    Jag tyckte också det kändes fel att outa Aukland, samtidigt som det kändes ok att ifrågasätta östeuropeerna. Bara för att han är norsk antar jag. En form av rasism om jag ska vara självkritisk.

  13. Robert Westman skriver:

    Alltså jag måste ändå säga att jag tycker att det är viktigt att man gräver i detta med historiska blodvärden. Jag har suttit bänkad varenda mästerskapstävling som gått i längdåkning sedan 1987, har inte missat något endaste lopp. Jag känner mig lite lurad faktiskt.

    Jag tycker mest synd om de som råkade ha oturen att ha sin elitaktiva period under åren 1992 till 1998 men även fram till 2005 innan det gick att spåra EPO.

    Att ta medalj i mästerskap på hög höjd (exempelvis Thunderbay 1995) under perioden då EPO användningen kulminerade under mitten och slutet av nittiotalet kan inte varit direkt enkelt om man hörde till dem som sa nej tack till EPO.

    För mina barns skull som kanske en dag funderar på att välja en karriär som elitidrottare i en uthållighetssport så önskar jag att man inte ger upp för tidigt i denna utredning. Målet måste vara att skapa en ren skidsport och då måste vi nog först alla få reda på hur det egentligen låg till under den mörka perioden.
    Denna utredning kommer vara obehaglig för många.

    Anders Aukland lägger korten på bordet och det är det bästa han kan göra.
    Hans värden är åtminstone låååååååångt mycket lägre än de som Manuela Dicenta, Silvio Fauner och Vladimir Smirnov testades för innan start under 1995-1997 då det inte fanns någon övre gräns för HB-värde.
    Tyvärr tror jag inte att man slutade använda EPO och annan form av bloddoping på nittiotalet. Precis som inom cykelsporten så dröjde det fram till 2005 innan man på ett någorlunda vettigt sätt kunde analysera och hitta EPO-doping.

  14. Ping: Svår fråga | Erik Wickström – Konditionskonnässör

  15. Majken skriver:

    Väldigt bra inlägg Erik!

  16. Stefan skriver:

    När man diskuterar dopning går det inte att undvika cykel och dess historia, och precis samma argument som du använder känner man igen från cykel – ”Jag har tävlat med honom och han är en trevlig person, inte är han dopad” – ”Det är normalt att blodvärdena ändrar sig under säsongen” – ”Han har testats många gånger och alltid visat sig ren”
    Skidsporten, den finaste av alla konditionsidrotter har nog en resa att göra här vad det gäller dopningsarbetet, och då hjälper inte ditt och resten av skidvärldens inställning till direkt.

  17. Erik Wickström skriver:

    Det finns en stor och väsentlig skillnad på svenska och norska skidåkare och svenska och norska cyklister. Många cyklister har drömt om att bli proffs och när de till slut får komma ner till ett proffslag i Europa möts de många gånger av stora påtryckningar att ta EPO av teamledningen. De får krasst sagt valet att dopa sig eller åka hem. Inte ett lätt beslut att ta för vissa med rymligt samvete när man just fått en dröm att gå i upplevelse.

    Svenska och norska skidåkare som blir ”proffs” hamnar i landslaget. Jag tror inte Rickard Grip direkt pressar Charlotte Kalla att ta EPO.

  18. Kalle skriver:

    Nej du Erik, dina argument håller inte. Varför valde i så fall Durr att dopa sig? Han var redan i landslaget. Och alla andra längdskidåkare som dopat sig. Det finns alltid incitament att dopa sig inom idrott. Pengar, berömmelse, ära.

    Din naivitet är rätt skrämmande faktiskt.

  19. Erik Wickström skriver:

    Jag står för att jag är naiv nog att tro att dopningskulturen bland svenska och norska skidåkare är annorlunda.

    Självklart är det möjligt att det funnits enstaka fall även i Sverige och Norge, men det finns vissa fundamentala skillnader mot exempelvis andra länder och andra sporter. Nu finns det dock proffslag även inom skidåkningen (långloppsteamen), men de är inte lika mäktiga.

    • Robert Westman skriver:

      Alltså jag är väldigt förvånad över att många skidåkare känner att uppdrag gransknings arbete är över gränsen och att man inte borde pressa skidåkarna på information och heller inte publicera blodvärdena.

      det är ju ni som är rena idag och ni som var rena under 90-talet och 00-talet som har förlorat på det hela.

      Varför hör jag inga skidåkare som är förbannade på det faktum att så många fuskat (för det är väl ändå uppenbart). Betydligt fler är de som tycker synd om misstänkliggjorda hjältar från de mörka åren.

      Christer Majbäck, Niklas Johnsson, Henrik Forsberg, Billan Östlund, Torgny Mogren, Anders Bergström, Lars Håland kämpade allihop största delen av sina karriärer mod åkare som hade HB värden som var skyhöga. Det har tidigare granskningar visat. Jag tycker att det vore intressant att höra deras reaktion på det som framkommit.

      Jag kan inte ta gift på att ovanstående åkare inte har dopat sig. Men jag är ganska säker på att det finns en man som har haft tillgång till precis all data och som jobbat med att följa blodvärdena på samtliga skidåkare under tiotalet år. Han heter Bengt Saltin och hans ord väger väldigt tungt för min del.

      Sedan undrar jag hur ens någon på fullaste allvar kan säga att de har stor tilltro till WADAS och FIS dopingtester. Vidare hävdar samma personer att den och den aldrig åkt fast för doping, klarat si och så många tester och aldrig åkt fast och så vidare. Jag säger bara so what! Det är ju i princip omöjligt att åka fast för bloddoping vare sig det gäller traditionell bloddoping eller EPO.
      EPO i mikrodoser varje dag syns inte, doping med eget blod syns inte (finns en metod men knappast effektiv). De enda som åker fast för bloddoping är de som bloddopat sig på ett amatörmässigt sätt såsom Finland 2001 då man inte hade de rätta kontakterna inom WADA/FIS så att man missade att Hemohes faktiskt gick att spåra. Ett sådant misstag skulle aldrig en mästerdopare som Lance Armstrong göra. Kom ihåg att han, det vet vi nu efter erkännandet, tokdopat sig i ett minst 7 år utan att åka fast.

      Muhlegg åkte fast för NESP vilket inte är naturlig EPO utan en syntetisk form som man kan analysera mycket lätt. Det borde Muhleggs läkare naturligtvis haft bättre koll på.

      Tillfället skapar tjuven heter det och om man ser en möjlighet att vinna utan att riskera att bli uppäckt så är det massor med människor som skulle ta den chansen. Tyvärr fler än de som skulle säga nej tack. I alla fall om du känner att alla andra gör samma sak.

      EPO lanserades 1989. Redan VM 1991 så fanns det med och hade betydelse bland längdskidåkare, cyklister och friidrottare.
      EPO stod inte uttryckligen med på WADAS lista förrän 1996. Det var nämnt ändå innan dess kan man säga under en mer generell punkt.

      Jag ser verkligen fram emot det som jag är säker på snart kommer hända:

      Någon kommer träda fram och berätta sanningen om EPO användningen under 90-talet.

      Just nu håller alla käften men få kan leva med lögnen hela livet.

      Skall skidsporten kunna ha en ren framtid så måste vi också gå igenom ett liknande stålbad som cykelsporten gjort.

      Finns för övrigt inte en chans att långdistanslöpningen är ren heller.

      tänk själv. Om man kan springa 10 000 meter på 26.17 ren och marathon på 2h 03 min ren. Då skulle samma löpare kunna springa på 25 blankt eller 1h 58 min på marathon ren. Det är så effektivt EPO är det finns studier på detta och varenda tour de france cyklist från Armstrongtiden kan intyga detsamma.

      Värst av allt tycker jag ändå är att det inte tidigare verkat finnas något intresse från förbunden i någon sport att verkligen sätta dit fuskarna. Helst vill man informera utövarna om att de ”är nära”.

      Sick I tell you sick!

  20. Erik Wickström skriver:

    Jag håller till stor del med dig. Man ska absolut gräva så mycket det bara går. Anledningen till att jag reagerade på det sätt jag gjorde var som sagt för att jag tyckte man hängde ut Aukland på ett felaktigt sätt och eftersom jag känner personen så blev min reaktion extra stark.

    Det är för jävligt att många aldrig fick vinna något i sina karriärer eftersom de tävlade mot dopade åkare. De höga blodvärdena främst på 90-talet är en svart och sorglig tid för längdåkning och vi måste fortsätta att söka sanningen. Bloddopning då man stoppar tillbaks sitt eget blod är svårt att upptäcka, men man kan ju hoppas att dopingjägarna kommer så långt att man även kan detektera mikrodoser av EPO. Det känns inte orealistiskt. Om möjligt vore det ju bra om man kunde omanalysera en stor mängd prover från förr.

  21. B skriver:

    I Skavlan undviker Aukland först att svara på den mycket raka frågan ”har du dopat dig?” för att sedan skruva betänkligt på sig innan svaret kommer ”I did not have sex with that woman”. Redan i UG duckade Aukland genom att svamla om att han inte kände till sina egna blodvärden och varför de eventuellt varierat. Skavlan lät honom inte komma undan och det lät inte övertygande i mina öron.

    Full öppenhet om tester, testprocedurer och testresultat är enda vägen ur. OS i Sotji kändes f.ö. inte alls bra där framförallt Colognas comeback framstår som alldeles för bra för att vara sann.

    • Robert Westman skriver:

      Jag tycker också att Auklands svar på de direkta frågorna om huruvida han dopat sig var allt annat än övertygande.

      Varför svarade han inte avfärdande vad gäller sin egen person. Frågan var ju ställd till honom som person och individ, att då svara med ett generellt svar om norsk och svensk moral vad gäller doping……det förvånade mig en del för jag hoppas verkligen att Aukland är och alltid varit ren.

  22. Carro skriver:

    Vilket bra inlägg! Som den sjuksköterska jag är och skidåkare jag vill bara säga att jag håller med dig. Ett Hb värde kan vara ytterst missvisande om inga andra provsvar kollas på samtidigt. Är du dehydrerad och i dåligt skick varierar det mycket mot att du är väl dehydrerad och frisk.

  23. Johannes skriver:

    I världscuppremiären i Kuopio 2001 var det åtta (!!!) norrmän först i resultatlistan. Elofsson var nia med en viss Muhlegg någon placering efter sig.
    2002 kom det ut att nio av de femton första åkarna i det loppet hade blodvärden utöver det normala. 8+1=9, märkligt sammanträffande tycker jag!
    Speciellt med tanke på att det inte finns på kartan att norge skulle kunna upprepa ett sådant lagresultat idag! Inte ens på damsidan, trots att konkurrensen från öststaterna inte är i närheten av densamma som den var då.
    Jag tycker det är helt självklart att norska åkare har tävlat dopade genom åren, tror någon på allvar att Dählie kunde slå Smirnov (som dopat sig upp till 200 i hb-värde) och själv vara ren?

    Och nej, människor med naturligt högt hb-värde är i ytterst liten grad mer framgångsrika skidåkare än åkare med naturligt lägre värde eftersom hb-värden enskilt inte gör skidåkaren, utan hjärtat är viktigast följt av lokala kapaciteten/kapillärtäthet. Därför är personer med medfött lägre hb-värde nära nog lika bra eftersom deras centrala&lokala kapacitet kompenserar för deras lägre blodvärdet.
    Har för mig att Matthias Fredriksson är den som gått vid torsby skidgymnasium som haft det högsta uppmätta syreupptagningsvärdet genom tiderna, samtidigt ligger hans blodvärde nästan under genomsnittet (enligt vad jag fått höra där då, så kan förvisso inte gå på ed på det).

    Noterade även att Aukland inte kunde svara rakt på frågan om han dopat sig i Skavlan, istället vart det en utläggning om doping i allmänhet så att Fredrik fick fråga honom igen innan han kunde få ett svar (som inte kunde levereras utan ett flin och en flackande blick).

    • Peter Lakon skriver:

      Ingen svensk har hatt det høyeste syreupptagningsvärdet gjennom tidene. Det er utrolig nok nesten bare nordmenn i den topp 10-listen. Bjørn Dæhlie nest høyest med 96, og en norsk juniorsyklist som aller høyeste med 97.5.

Kommentarsfältet är stängt.