Idrott är roligt och givande, men familjelivet slår det mesta. Maj är nu en vecka gammal och sedan hon föddes har vi varit hemma alla fyra, med kortare utflykter till djurparken mm. Jag är hemma de första två veckorna och eftersom jag har ganska lite på jobbet och dessutom inte är behov att träna mer än i snitt en timme per dag för tillfället, så försöker jag bedriva träning och jobb när barnen sover.

Maj hade en lite instabil höftled när hon föddes, så hon ska hon ha en “Frejka-kudde” på sig i 6 veckor. Den stabiliserar höften och det är ganska vanligt att bebisar får ha det. Hon blir som paket när man lyfter henne. Blöjbytena tar lite längre tid, annars är det inga konstigheter.

Allt har gått bra med Maj och hon är en ganska timid bebis hittills, så vi får sova någorlunda bra. Med Astrid tog det ett tag innan amningen kom igång, vilket gjorde att vi i början var uppe flera gånger varje natt och blandade och gav välling. Då var jag som en zombie på dagarna. Med Maj kom amningen igång direkt, vilket gör stor skillnad framförallt för mig, som inte har någon mjölk i mina bröst.

Precis som för många andra nyblivna tvåbarnsföräldrar (antar jag) så blir pappans ansvarsroll större för det äldre barnet i början, mycket på grund av att mamman ofta ammar bebisen. Det har varit jätteroligt för mig att vara så mycket med Astrid. Det är inte alltid man är med sitt barn i stort sett alla vakna timmar under två veckors tid. Hon pratar mer och mer och verkar förstå det där med att Maj låg i mammas mage och att hon nu är hennes lillasyster.

Astrid börjar också fått upp intresset för vad sin pappa gör. När vi går ner i källaren sätter hon sig ofta på roddmaskinen (roddbåten kallar jag den), klättrar på Monark-cykeln, ställer sig nedanför SkiErgen och vill att jag ska ta ner handtagen, samt drar i mina träningsslangar. Hon har de senaste månaderna varit nere i källaren några gånger med sin mor när Martin Josefsson och jag har tränat och verkar tycka att atletklubben är ett spännande rum. Det är minst sagt en underhållande syn när hon försöker härma oss.