La Sgambeda 2014 the story

Resultat La Sgambeda Swix Ski Classics 2014 finns här.

Det blev en riktigt bra start på skidsäsongen för min del genom 45:e-platsen i La Sgambeda. Formen var god, starten gick bra, skidorna gick bra, taktiken gick bra och jag tog ut som det fanns. Det är då skidåkningen är som roligast.

Hawaii är alltid rätt

Hawaii är alltid rätt

Jag har tidigare i Swix Ski Classics blivit 24:a (Jizerska), 25:a (Vasaloppet) och 29:a (Jizerska), samt ett gäng placeringar runt 40 i bland annat König, Marcian och Årefjäll. Därför kan man tycka att 45:a (10:e svensk) inte är speciellt bra. Men startfältet var brutalt. Sätt till de 50 bästa anser jag (och förmodligen många andra) att detta var det bästa startfältet i Ski Classics historia.

Förutom den vanliga långloppseliten var det många från världscupen och dessutom fler elitåkare från Italien, Ryssland, Estland, Tjeckien etc mot vad det brukar vara. Jag var 45:a på en tuff bana trots att jag bara var 4.20 min efter segraren Anders Aukland i ett före som inte inbjöd till ”lusåkning”. Jag är exempelvis en väldigt mycket bättre skidåkare nu än när jag blev runt 40 i Marcian och König.

Loppet då?
Det var tjugo spår i bredd och jag lyckades få starta i tredje rad, vilket är där jag hör hemma, så det var tur att jag slapp stå allra längst bak i elitledet. Starten gick bra men första milen som går svagt uppför i dalen var kämpig. Det gick liksom aldrig lugnt och efter ca en mil fick jag släppa klungan. Jag körde även med vätskebälte första halvan av loppet och de två gångerna jag drack från det gjorde jag det inte allt för smidigt.

De rejäla backarna började efter ca 14 km och där kände jag mig jäkligt stark och åkte om många, bland annat snygge-Marcus, Klas Nilsson, Kalle Grävling och den sensationella Vasalopps-6:an Andreas Nygaard.

Sedan föll det sig så att norrmannan Svein Tore Sinnes och jag följdes åt från ca 15 km hela vägen in i mål. På toppen vid ca 19 km låg jag bara ca en halvminut efter Brink, Tynell m fl, men därefter tappade en del tid på den lätta åkningen in till mål, som inleddes med en nedförsbacke på 2,5 km. För övrigt frågade Svein Tore mig om jag ville ha lite dricka från hans flaska, men det tanke på att det gick 40 blås med kurvor så sade jag ”Thanks, but no thanks”. På de sista kilometrarna kom fem stycken om och förbi, bl a Nygaard, Nilsson och Grävling. Det var lite retligt i ett annars jäkligt bra lopp, men det är bara att inse att jag har mer att jobba med i stakning i lättåkt terräng. Stakning uppför håller jag för närvarande samma nivå som många väldigt bra skidåkare.

Idag ska jag åka en dryg timme skidor innan hemfärd. Det kan behövas för med tanke på vädret i Västergötland blir det kanske ingen skidåkning för mig innan AXA Ski Marathon 28 december.

Från klockan:
Längd: 32,1 km
Tid: 1.26.37 (satte på en knapp minut innan)
Snittfart: 22.2 km/h (22.4 i rörelse)
Maxfart: 45.5 km/h
Medelpuls: 159 (86 %)
Maxpuls: 174 (94 %), vid högsta punkten och på mållinjen
Träningseffekt: 5.0 av 5.0
Återhämtningsrådgivning: 72 timmar (högsta man kan få)

Det som inte syns i resultatlistan:

  • Oskar Svärd bröt skidan
  • Christoffer Callesen bröt staven
  • Jörgen Brink bröt staven
  • Jerry Ahrlin var på plats, men det lät som hans mage krånglade
  • Få åkte med fäste
  • Jag såg ingen som stakade på skejtskidor, det brukar jag göra
Pulskurvan

Pulskurvan La Sgambeda. Noterbart är att pulsen inte direkt stiger när de riktigt tuffa backarna börjar, vilket stämmer med min känsla att första milen var riktigt jobbigt men att jag tyckte det var ”lätt” uppför. Snittet på 86 % är mycket högt för mig på 1.25 h åkning.

Höjdkurvan

Höjdkurvan La Sgambeda. Totalstigning 491 meter. Enda gången jag saxade var totalt ca 20-30 s i sista backen innan toppen. Det flesta saxade betydligt mer, men jag gillar inte det eftersom det är så svårt utan fäste. Jag stakar hellre när jag stakar.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Skidor, tävling (sedan juli 2012), Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till La Sgambeda 2014 the story

  1. Anders skriver:

    Grattis Erik! Grymt stakat. Du inspirerar.
    Ett litet tips bara: Det vore kul om Kalle hette Grävling, men det gör han tyvärr inte 😊

  2. bjoernjonsson skriver:

    De är ett smeknamn den gode dalmasen fått sig 🙂

  3. Axel skriver:

    Det kan inte ha varit så bra före med tanke på 45,5 km/h som maxfart. Några av utförsbackarna måste ha varit rejält branta.

  4. Lars Bern skriver:

    Stabilt som f*n, enligt en gammal svensk dentalrappare.
    Antar att du menar att du brukar se stakfolk på skateskidor, inte att du brukar staka på skateskidor?
    F.ö. har du säkert hört om skatestakarna Cologna, Halvarsson och Northug i Davos?

    Toppfarten är väl avslipad i GPS-klockan? Jag brukar sällan få högre siffror än 40-45 km/h för den smetar ut mätpunkterna och sänker därmed snittet.

    • Axel skriver:

      Jag anar att det är så det brukar gå till. Något liknande sker nog med Google Earth om man tittar på lutning. För övrigt litar jag inte riktigt alltid på GE eftersom en del värden verkar lite udda.

    • Niklas Solsjö skriver:

      Stakade inte Halvarsson på klassiska Bern?

      • Erik Wickström skriver:

        I världscupen stakar många på skejtskidor. I sprint är det nästan enbart skejtskidor. Halfvarsson stakade 15 km K på klassiska skidor, men det var en ovanlig syn. I långloppen brukar det alltid vara några i eliten som stakar på skejtskidor, men de allra flesta på klassiska skidor.

  5. Claes Hjertman skriver:

    Grattis! Kul kommentar om Ahrlin, det ”lät” som hans mage krånglade. 😉

  6. Ida skriver:

    Hawaii. I italien. Illa. ❤️

  7. Per W skriver:

    Grattis! Vad tror du det betyder att du enbart kör på 4:or under barmarkssäsongen? Kan det förklara att du hänger med så bra uppför?

  8. Erik Wickström skriver:

    Tack på er alla! Det var en härlig säsongsstart. Jag tror absolut att jag övervägande tränar på 4:or har hjälpt mig. Men nu när säsongen är igång kanske jag börjar köra lättrullat (3:or och 2:or) för att få fart.

  9. mikael78 skriver:

    Grattis till en otroligt imponerande insats i loppet! Intressant detta att VC-åkare väljer att staka på skateskidor och långloppare på klassiska skidor. Har du en förklaring på det?

    • Erik Wickström skriver:

      Tack! Att VC-åkare väljer att staka på skejtskidor beror förmodligen på bl a
      – Fler kurvor och knixigare banor, alltså lättare med kortare skidor
      – Kortare lopp ger möjlighet till mer dynamisk stakrörelse, alltså fördel med hårdare skidor
      – Kortare lopp för att glidvallan håller, pga av korta tryckzoner på de hårda skejtskidorna kan glidvallan slitas bort på långlopp

      • Niklas skriver:

        Dessutom bättre möjlighet till farthöjning vid spårbyte, omkörning, kurvor. Syns framförallt inom sprint där stakaren som har tappat något uppför gör några ordentliga spårbyten och sedan är ikapp. Slottsprinten är ett bra exempel på det.
        Givetvis svårt med rättvisa regler men skall de staka I ett klassiskt lopp borde det vara med klassisk utrustning och inte skate pjäxor/skidor. Frågan är bara hur man avgör vilken utrustning som är klassiskt och inte?

      • Erik Wickström skriver:

        Intressanta tankar!

Kommentarsfältet är stängt.