Utsikt över vackra Borås från Ryssby Klint på Rya Åsar, vid Halensbackens ”mål”

Så här ser man ut på toppen av Halensbacken. Här från ett tidigare tillfälle.

Tidigare har jag ganska noga med att skilja mellan olika intensitetszoner i olika pass. Nu gillar jag mer att blanda. Fast med en tanke och ett syfte. Exempelvis springer jag ibland en eller ett par intervaller på några minuter på en annars lugn träningstur.

Som i veckan, då jag på 41 min lång löptur (utan vagn denna gång) maxade en gång uppför Halensbacken. Den stiger 85 meter på ca 550 meter, alltså en snittlutning på hela 15 procent. Femton gånger jag jag sprungit 6 st intervaller där med 3 min vila, som bäst med 3.11 min i snitt. Några gånger har jag också sprungit färre intervaller och några gånger maxat en gång i ett distanspass.

2.54 min uppför Halensbacken

Kul med pers
Bästa tiden tidigare under de nio år jag sprungit i Halensbacken var 2.59 min. Nu sprang jag på 2.54 min (hyfsat fikasugen på toppen kan jag lova). För övrigt intressant att jag springer snabbare uppför nu än när jag vägde 7 kg mindre. Men hade backen varit 30 min istället för 3 min hade kanske resultatet varit annorlunda.

Skorna jag använde var ett par tjocka Altra Paradigm i Hoka One One-stil. Jag har börjat springa i det trots att löpkänslan inte är den samma. Det skyddar benen, särskilt om man som jag ofta springer grus/asfalt istället för stig pga att joggingvagnen brukar vara med.

Rakt hår vs gott vin
Som sällskap på löpturen hade jag för övrigt en bloggläsare som jag inte träffat tidigare. Hon hade sett att jag vunnit en plattång och frågade om hon kunde köpa den. Jag gillar inte att sälja saker jag fått, utan föreslog istället en flaska amaronevin som betalning. I samband med överlämnandet tog vi en löptur så jag kunde visa henne Borås fina löpmiljöer.

I helgen ska Ida och jag njuta av gott vin istället för rakt hår!