MTB på Hallandsåsen? Löpning på Hallandsåsen?

Osbecks bokskogar, anhalt vid Hasslövsbacken. Den backen har jag kört många gånger på cykel och rullskidor. (O)tydligaste minnet var från hösten 2014 då jag var där på läger med Lager 157 Ski Team och Daniel Richardsson skickade på i diagonalåkningen. En mäktigt och smått overklig syn.

Osbecks bokskogar, anhalt vid Hasslövsbacken. Den backen har jag kört många gånger på cykel och rullskidor. (O)tydligaste minnet var från hösten 2014 då jag var där på läger med Lager 157 Ski Team och Daniel Richardsson skickade på i diagonalåkningen. En mäktigt och smått overklig syn.

Snart slut på en bra vecka som bl a innehöll: Måndag, skidtester i Sjusjøen. Tisdag, intervju med triathlon-ikonen Mark Allen i Göteborg. Onsdag: Uteätning med god mat och gott vin på Vinci med Martin och Josefin, inklusive fördrink på Orangeriet. Torsdag-Söndag: Besök i Vejbystrand. Söndag: Barnkalas hos en dagiskompis.

Osbecks bokskogar är vackrare i verkligheten än på bild

Osbecks bokskogar är vackrare i verkligheten än på bild

Vi bodde två nätter i min mors lägenhet i stan, eftersom de gjorde golvet i hallen. Då passade det bra för mig och Ida att ta en kväll med Martin och Josefin. Inte ofta man äter ute ihop nuförtiden på det sättet. Uppskattat att ha sina föräldrar i samma stad när man är småbarnsförälder.

Bra för lvg och rullskidor
Målet med träningen i helgen var att utforska Hallandsåsen lite mer som ställe för löpning och MTB. Vill man cykla landsvägscykling tycker jag området kring Hallandsåsen är det bästa i Sverige. Det har jag tyckt sedan jag började cykla där för ca 15 år sedan. Då var jag nästan ensam, nu är det hur mycket cyklister som helst där. Och många är danskar. Jag vet inte hur många vackra stigningar på 100-150 höjdmeter det finns, men jag vet att jag testat de flesta och hittar ganska bra.

För rullskidor är Hallandsåsen också riktigt bra, så länge man vet vilka backar man ska ta ner, bl a gamla E6:an både på norra och södra sidan. Det funkar även med 2:or. Södra sidan är lugn, men norra skulle jag inte åka ner för om jag var ovan.

Cykelutflykt. Maj i barnstolen och Astrid på egen cykel, som jag köpt begagnad av Katja Larsson på Borås Piltates Center.

Cykelutflykt. Maj i barnstolen och Astrid på egen cykel, som jag köpt begagnad av Katja Larsson på Borås Piltates Center.

Både min mor och min far har stuga i Vejbystrand, båda ca 500 meter från havet. Tyvärr är det 8 km till Margretetorp, där stigningarna börjar. De 8 km av åkrar är ofta blåsiga och lite småtrista. Den sträckan hade gärna fått implodera. Försvinna in i ett svart hål. Men man kan inte få allt. 8 km på cykel är inte så mycket, men på rullskidor hade jag önskat mer ”Ås-tid”. Ibland tar jag bilen till Margretetorp av den anledningen. Trots att jag ogillar att ta bil till träningen i onödan.

Ingen knall på Högalteknall
Hur som helst. Jag har inte sprungit så mycket på Hallandsåsen och inte heller kört så mycket MTB. På vägen ner från Borås släppte Ida av mig i Östra Karup. Norra foten av Hallandsåsen vid motorvägen. Jag drog österut gissningsvis en halvmil och sedan upp en lång grusväg för att spana på Hallands högsta punkt, Högalteknall. Det var inga skyltar utan jag fick utnyttja mitt kartminne (hade ej med telefonen). När jag kom dit såg jag att det var ett militärt skyddsobjekt där, och just då var det två militärer där från Halmstad med stora puffror. Jag råkade cykla lite för nära inpå i min iver att nå toppen. Jag fick en tillsägelse av krigarna och bad om ursäkt för mitt misstag. Tur att de inte sköt.

Sedan tog jag Skåneleden tillbaka, gissningsvis runt en mil. Grusväg blandat med stig. OK, men inte mer. Många nedfallna träd. Och vissa stigar för krångliga för att cykla. Och många  nyavverkade områden.

Nästa cykelpass satsade jag på Osbecks bokskogar. Tog mig dit via grusvägar på södersidan om åsen, men många slutade abrupt och stigarna var få till antalet. Inte alls som stigarna hemma.

Astrid, Maj och jag cyklade förbi när pappa spelade tennis mot sin kompis Lars Borgquist. Pappa stönar lite i tillslaget (dock ej som Monica Seles gjorde) och efter ett tag fråga Astrid "Varför säger farfar 'Öh' hela tiden?" Då skrattade jag högt, varpå Maj också gjorde det även om hon nog inte förstod varför.

Astrid, Maj och jag cyklade förbi när pappa spelade tennis mot sin kompis Lars Borgquist. Pappa stönar lite i tillslaget (dock ej som Monica Seles gjorde) och efter ett tag fråga Astrid ”Varför säger farfar ‘Öh’ hela tiden?” Då skrattade jag högt, varpå Maj också gjorde det även om hon nog inte förstod varför.

Osbecks bokskogar var desto bättre. Undrar om Per Osbeck, en av Carl von Linnés lärljungar, är släkt med skövdeskidåkaren Fredrik Ousbäck? De har fyra slingor på 2-3 km var som sitter ihop som 8:or. Fantastiskt vackert. Bra cykling också. Jag är ytterst svag för bokskogar. Särskilt på våren med alla vitsippor. Det var som att cykla i en dröm, både uppförs- och nedförsbackarna. När jag nästan cyklat igenom hela systemet bröts förtrollningen. En gubbe började skrika något enormt och peka med hela handen. Det var ord och inga visor. Man fick tydligen inte cykla där.

Klantigt av mig att inte kolla upp det (på Skåneleden är det tydligen inte uttalat förbjudet, men inte rekommenderat, såg jag sedan). Förstår verkligen honom. Så jag gjorde en pudel, vände och bestämde mig för att ta dit familjen på vandring dagen efter.

Tveksam till Hallandsåsen MTB-cykling
Det gjorde vi också. Vi gick den gula 2,3 km och stannade på en massa ställen. Bl a för fika och att plocka vitsippor. Pappa, som inte är känd som mästerkock, plocka brännnässlor till sin beryktade nässelsoppa. Jag tar ofta ut barnen i skogen nuförtiden. Det märks hur kreativa de blir i den miljön. Hemma har vi 300 meter en jättestor skog, jag är glad att ha den närheten.

Dit, till Osbecks bokskogar, vill jag åka igen för att springa. Eller kanske cykla dit, springa där, och cykla tillbaks. Södersidan i Margretetorp/Förslöv-trakten, bl a vi Hålehall, kan nog vara ganska bra (har sprungit milen i Hålehall för många år sedan och gillade den). Men för MTB vette katten om jag kan rekommendera Hallandsåsen. Inte än i alla fall. Jag måste hitta bättre sträckor, eller bli överbevisad. Oavsett tycker jag stigarna verkar vara få.

Vill man åka downhill finns däremot möjlighet på Vallåsen.

 

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till MTB på Hallandsåsen? Löpning på Hallandsåsen?

  1. Jon Wahlström skriver:

    Hallandsåsen är toppen för Mtb. Det gäller bara att hitta rätt stigar. Hör av dig nästa gång så kanske jag kan visa dig några.

    /Jon på åsen

Kommentarsfältet är stängt.