Ida, barnen och jag körde en riktigt heldag på Kolmården igår. Avfärd kl 07.30 från Borås så vi kom dit strax efter öppning kl 10. Vid 19-tiden gick vi ut. Det blev ingen träning igår, men halsontet var borta så idag tänkte jag börja träna igen.

Jag har aldrig varit på Kolmården tidigare, inte som barn heller. Det var bra, även om jag som så många andra är kluvet inställd till det där med djurparker. Borås Djurpark är Sveriges näst största men den här var betydligt större.

Vi hade en kanontrevlig dag och barnen var mer än nöjda. Här kommer tio grejer jag tänkte på efter besöket:

• Linbanan över savannen längst bort var riktigt bra, inte minst eftersom man åker i gondoler som i alpinanläggningar.
• Delfinshowen har också en höjdare, dagens upplevelsevinnare.
• Bamses värld slukade typ 1/3 av besökare vid varje given tidpunkt kändes det som.
• Det var en hit att gå rakt igenom Bamses värld och bort mot linbanan direkt på morgonen/förmiddagen. Det betydde lite kö vid linbanan och mindre folk vid Bamses värld när man kom tillbaks.
• Volymen är enligt mig i vanlig ordning för hög på några ställen i parken. Ibland undrar jag hur i all fridens namn Liseberg (de är värre, Kolmården var inte helt åt skogen) och andra parker tänker. Visst finns det en glädjeeffekt av att musik spelas högt, så mycket förstår jag. Men i sammanhang där hälften av publiken är barn har jag väldigt svårt att acceptera att musiken ska vara så hög att jag får hålla händerna på mina barns öron och själv gräva i bakfickan efter mina öronproppar. När jag ändå har ångan uppe så stör jag mig även på hög musik i klädaffärer, restauranger etc. Ofta sänker jag själv musiken på restauranger när jag kommer åt, för att kunna prata utan att skrika. Jag gillar samtal. Min nivå av dricks är högst beroende av ljudvolymen.
• Det var ett ställe där vatten sprutade upp på olika sätt så att barn kunde bada. Ta med badkläder och handduk.
• Utsikten över Bråviken vid Restaurang Safari var riktigt fin. Och jag såg en himla massa kajaker där ute. Kanske en tävling?
• Ida hade gjort medhavd mat för både fika, lunch och middag. Väldigt bra med tanke på att den wickströmska familjeekonomin fick sig en större törn än planerat efter renoveringen av hallen.
• Maj är väldigt förtjust i järvar. Astrid och Ida gick vidare medan Maj och jag stod och begrundade världens största mårddjur i nästan en halvtimme.
• Jag träffade Rickard Larsson, som jag fick i samma klass som i ettan på gymnasiet. Han var kompis med Peter Hygren minns jag. Första gången jag ser Rickard sedan dess, men vi både kände direkt igen varandra. Han bodde i Lerum nu och hette något annat i efternamn.