Hög puls stillasittande

Erik Thiberg och Magnus Samuelsson. Genom olika rullmotstånd gick det bra att åka ihop. Superkul att flera av mina gamla högstadiekompisar har börjat att åka skidor.

Inte var dag man får en oval Hawaii. Men i Sandared händer det.

Träningen igår blev 1 h 25 min – skejt. Det är inte varje år jag skejtar på rullskidor, men jag jag ville vila löpbenen sedan 32 km-turen i fredags och vila överkroppen sedan Palm slaktat mig i stakningen i lördags. Jag kände mig faktiskt lite trött i musklerna, så jag tog det väldigt lugnt. Åkte med Erik Thiberg och Magnus Samuelsson. Magnus och jag gick i samma klass på högstadiet och han åkte Vasaloppet en gång för knappt 10 år sedan. Han åkte Öppet Spår i uselt väder och min mor åkte Vasaloppet i perfekt före en vecka senare. Mamma fick några sekunders bättre tid än Magnus, vilket han har fått höra av mig sedan dess. Nu ska han återigen åka Vasaloppet och har som mål att slå min mors tid.
Martin Josefsson och Peter Algebäck (vd på reklambyrån Rekyl, där jag har kontor) blev 2:a i Aim Challenge i helgen. En tävling i Sälen där man har 6 timmar på sig att cykla och plocka kontroller, ibland med inslag av kort löpning, paddling etc. Fantastiskt kul och imponerande. Hur de lyckades slå paret Marcus Wadell och John Andén, som har stor erfarenhet av MTB-orientering och multisport, är oklart. Martin är nog inte helt kass på att passa kartan. Skidåkar-Packe Karlsson blev 8:a i mixedklassen.
Tobias hade lite att fundera på

I lördags åkte jag till Tobias Magnusson i Sandared på kvällen. Det blev en Hawaii på Pizza House Grill med efterföljande Alfapetmatch. Det typen av härligt häng hör inte till vanligheterna, men det var trevligt att ta tillfället i akt med övriga familjen på vift. Jag tog en förkrossande seger i bokstavsspelet efter en tidig 43-poängare där jag lade ordet Hiva så ett sätt som gjorde att det genererade en himla massa poäng.
Senaste 10 åren har jag med undantag från längdskidåkningen sett ungefär en timme på OS. Jag har liksom inte vanan inne att se på TV, även om jag säkert skulle underhållas av massvis med OS-idrott. Den här gången tror jag inte ens vi har rätt kanaler. Men vissa grejer vill jag inte missa. Framförallt inte när det handlar om svenska guldchanser i konditionsidrott. I år hade jag bespetsat mig på damernas linjelopp på cykel. Jag knackade på hos grannarna nedanför, Leif och Elisabeth, när det var ca 20 min kvar av loppet och oj vad spännande det var. Idrott blir inte mycket bättre. Jag var så nervös inför avgörandet att jag inte kunde sitta still. Pulsen var nog i nivå med rullskidspasset tidigare på dagen. Tyvärr vann inte Emma, men chansen fanns ändå fram till mållinjen. Och OS-silver igen är ju trots allt hyfsat. Nu kommer jag nog inte titta något mer på OS, men självklart följer jag med på radio och i tidningen. Någon gång vill jag se OS på plats!