Farten bättre än vaden

Kari Vikhagen Gjeitnes i Trollhättan igår. 3:a i Årefjällsloppet i vintras. Det ska bli spännande vad hon kan göra i sin första hela säsong i Visma Ski Classics.

Kari Vikhagen Gjeitnes i Trollhättan tisdags. Första gången jag träffade henne. Kari var 3:a i Årefjällsloppet i vintras. Det ska bli spännande vad hon kan göra i sin första hela säsong i Visma Ski Classics.

Jag försöker alltid vara försiktig med löpningen, eftersom jag vet hur lätt det är att bli skadad. På våren brukar jag traggla ganska länge med rundor på 20-30 min och jag låter det ta lång tid att bygga upp mig för att köra längre och hårdare pass.

Sedan några veckor tillbaka har jag kört ett löpintervallpass per vecka. Men med tanke på min bakgrund känns det inte våldsamt mycket. Det har gått kanon ur skadesynpunkt att springa senaste året, bästa året ur den synvinkeln på mycket länge. Jag tackar skor med mycket dämpning för det.

Kramp?
Men igår var det inte helt hundra. Jag sprang 4 st intervaller runt Byttorpssjön (”ca 1,92 km”) med 2 min vila. Det är nästan helt flack och drygt 90 procent består av bred grusstig. Jag kutade på för mig fina tider: 6.25-6.26-6.25-6.20 min (knappt kontaktbar efter sista), vilket innebär en snittfart på ca 3.20 min/km.

På nedvarvningen högg det plötsligt till i nedre delen av vaden och jag nödgades gå hem. Passet fick bli förkortat från 50 till 45 min. Resten av dagen kunde jag inte gå ordentlig, men det kändes nästan mer som jag drabbades av en intensiv och smärtsam kramp än av en skada, så jag hoppas på det bästa. 2,5 veckor kvar till Kretsloppet.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Farten bättre än vaden

  1. Mattias Skoog skriver:

    Ajdå! Jag drabbades kanske av samma sak i fredags när jag sprang hem till Borgstena ifrån stan via Almenäs och västra sidan av Öresjö.
    Efter typ 14-15 km högg det till rejält i nedre delen av vaden, nästan ner mot hälsenan.
    Jag blev såklart orolig men kunde fortsätta springa och kämpade mig hela vägen hem. Sedan hade jag rejält ont resten av dagen och var orolig att nåt gått sönder och att hösten nu skulle vara förstörd.

    På lördagen var det fortfarande stelt i vaden när jag klev ur sängen på morgonen men det skulle släppa och igår onsdag kunde jag genomföra Göteborgs Brantaste utan nån känning i vaden alls.

    Det verkar ha varit en slags kramp jag drabbades av och det är jag väldigt tacksam över. Jag hoppas att det inte är värre än så för dig heller.

    Lycka till på Kretsloppet!

  2. skicmicke skriver:

    Tjena på er. För mig låter det som ”gubbvad” ursäkta uttrycket men det heter faktiskt så. Jag har själv haft problem med det sista tiden. Det tar nog 2-3 veckor innan det är bra igen. Sök gärna på gubbvad. Men jag hoppas för er skull att det bara var någon form av kramp. kämpa på nu
    Mvh
    @skidmicke

  3. Lars Bern skriver:

    Japp, gubbvad kan det nog allt vara. Åkte på det i tisdags på KM i orientering. Välkommen till 40-talet 😉

  4. Erik Wickström skriver:

    Risk för gubbvad. Ingen höjdare vad jag förstår. Jag trodde det var tvång på att ha fyllt 40 år för att få det, så jag hoppas innerligt på något övergående.

Kommentarsfältet är stängt.