
Kretsloppet 2019 efter ca 500 m. Jag längst till höger i bild. Ove Nilsson i glasögon och calf gards. Mats Öhrstig i grön tischa.

Pulskurva Kretsloppet (millopp). 171 (91 procent) i snitt och 187 (ett slag från max) i max. Snittkadensen var 90.
Resultat Kretsloppet 2019 finns här. Jag blev 11:a på 33.29 min, vilket var 2.34 min efter segrande Sebastian Nilsson. Hundratals bilder från Kretsloppet finns här.

Salomon SONIC RA MAX 2 sprang jag i. 280 gram. Funkade kanon. Och självklart Intersportstrumpor.
Ända sedan i våras har jag tyckt att formen blivit bättre och bättre. Samma vecka som Ultravasan i mitten av augusti kände jag mig i fin form. Och visst var jag nöjd med att bli 14:e man och springa på 7 h 8 min (4.43 min/km i 90.5 km i terrängen). Men det var ändå någon form av besvikelse. Jag visste att jag var i bättre slag.
De högintensiva passen månaden mellan Kretsloppet och Ultravasan gick bra, både med och utan joggingvagn. Men jag sprang riktigt dålig på genrepsintervallpasset dagen efter Höstrullen (som i efterhand förmodligen berodde på just tävling dagen före samt kanske även tidigt pass före frukost). Därför satte jag upp målsättningen sub 35 min, att jämföra med 35.23 min som jag hade förra året.
Jag brukar kunna pricka ganska bra hur bra form jag är i. Både i bra och dåligt träningstillstånd. Men denna gången gick den biten verkligen käpprätt åt skogen.
Tidig klungbildning
Starten gick och jag försökte hålla igen något första kilometern, som går mestadels lätt nedför. Redan vid 1 km-markeringen bildades det någon form av klunga på nio personer, som sedan visade sig skulle hålla ihop loppets första 6 km.
Jag sneglade på klockan och tyckte egentligen att klungan gick för fort. Samtidigt så låg damtäten där, och en av dem hade ju sprungit milen på 35.03 min nyligen. Så det var ju inte övermäktigt. Och Daniel Parheden som jag hade en dust med i Finalloppet förra året var också i klungan.
Så även om det gick fortare än jag ville valde jag att hänga på, eftersom det var stark vind den dagen, så jag låg fint inbäddad.
Rickard filmade
Rickard Bergengren cyklade delar av loppet (han fick också punka samt körde in i ett staket så hans Höwding-hjälm smällde) och några korta intervjuer med mig på Instagram stories. Vid 2 km frågade han mig om jag skulle orka hänga med damtäten. Samtidigt som jag insåg att jag nog inte skulle rå på dem denna dag svarade jag “De släpper efter 7 km”, vilket de otroligt nog också sedan gjorde.
Den som drog mest var någon Hällelöpare tror jag. Det verkade nästan som han var någon slags hare åt Hälletjejen, men efter 6 km joggade han iväg och kom sedan i mål hela halvminuten före vår klunga.
Fram dit, alltså till 6 km, hade vi nio hållit ihop. En riktigt hybrisklunga där många höll ihop det förvånansvärt bra och överpresterade. För mig var det en helt fantastiskt resa. Det blåste rejält, men det var inget jag kände av då jag nästan hela tiden låg sist i klungan. Liiiite för snabbt kändes det hela tiden, men jag visste att det var en sådan enorm fördel att få ryggar.
Spurtduell med Linus Nygren
Klungan slittrades när Hällelöparen ökade vid 6 km och jag såg till att hela tiden metodiskt springa om löpare när de tappade. Så jag hade fortfarande alltid en rygg. Vid 1 km kvar var vi bara tre kvar i den söndermalda klungan (om jag minns rätt, kan även missat andra grejer i denna text). Då tog jag vind för första gången i loppet och med 800 meter kvar lade jag in min traditionsenliga långspurt.
Den ena löparen flög av, men inte skidåkaren Linus Nygren från Ulricehamns IF. Jag var oerhört trött och efter bara ett par hundra meter orkade jag inte hålla i långspurten, så Linus gick upp och drog hårt hela vägen till upploppet. Jag försökte spurta om, men han var starkare än mig.
Jag fick tiden 33.29 min och blev därmed 3:a i vår niomannaklunga.

Sarit Monastyrski (konferencier), jag och “Kretslöparna” Magnus Stedt och Jennie Svensson. Alla tre persade i Kretsloppet.
Härligt med ett bra lopp
Det var länge sedan jag var så nöjd efter ett lopp. Jag tror det är mitt bästa millopp på 10 år. Jag har inte varit under 33.30 min många gånger i mitt liv. Banan är kontrollmätt av förbundet, så är den för kort så är det nog med max 20-40 meter. Polar Vantage V sade 9,93 km, men den visar nästan alltid för kort.
Jag älskade också känslan av att tävla “på riktigt”, känna mig ordentligt levande i löpskorna. Ultralöpning är härligt på många sätt, men jag kroknar ju så. Andra halvan är som en parodi på löpning på b-elitnivå. Mil 4 till 8 på Ultravasan gick långsamt, en kamp. Det är en tjusning i sig, men jag har för tillfället blivit lite mätt på ultra. Det här var riktigt kul, att känna att man springer snabbt. 3.22 min/km-fart på 10 km asfalt är inte elit, men för mig kändes det snabbt.
Sedan måste jag också slå ett slag för stadslopp på en mil i en tid då många söker sig till trail, ultra, OCR och andra utmaningar. Jag tränar nästan aldrig på asfalt (förutom sista månaden före ett lopp), men att tävla i sin egen hemstad med allt publikstöd är ju riktigt roligt. Tack alla! Det kändes som hela Borås ropade min namn längs vägarna.
60 procent av familjen sprang
Jag jobbar för Kretsloppet, så jag är jävigt. Men det är ju ett klassarrangemang om man lyssnar på deltagarnas reaktioner. 5 609 deltagare för ett arrangemang i Borås är inte illa! Snabb bana, mycket publik och härlig stämning.
Maj sprang 400 m-loppet och Astrid sprang för första gången 2 km-loppet. Astrid har problem med förkylningsastma och det har varit ganska besvärligt i höst, men hon kämpade sig igenom det med växelvis löpning och gång. Jag var med både Maj och Astrid i loppen, så jag var väl uppvärmd innan min egen uppvärmning som jag bl a körde med Jakob Böhm.
I vanlig ordning hade vi sambandscentral i mammas lägenhet i stan med vår familj, syrrans familj och Anna Wings familj. Trevligt!

Före årets lopp gjorde jag ett Stravasegment över sista kilometern i Kretsloppet. Då låg jag etta. Nu knuffade årets vinnare Sebastian Nilsson ner mig till en 2:a-plats. Men jag slog min fjolårstid på segmentet.

Oscar Dahlander lade milen på 39.58 min. Han har nyss bytt skidklubb från Borås SK till Äspereds IF. Tillsammans med Hestra IF och Borås GIF har vi fyra skidklubbar i Borås med ungdomsverksamhet, varav tre med en konstsnöanläggning.

Ove Nilsson brukar inte bära detta ansiktsuttryck. En strulande vad innebar vissa begränsningar, men 36.31 min är stabilt för den tidigare elitcyklisten.