För 1,5 vecka sedan bjöd min kompis Tobias Magnusson in till “skogsfest” vid vindskyddet som ligger längs Sjuhäradsleden mellan Sandared och Hultafors, knappt 7 km springvägen från där vi bor. De flesta övernattade, men jag skulle till Isaberg med familjen dagen efter så jag cyklade hem på kvällen.
Nu i helgen blev det däremot övernattning, denna gång med familjen. Vi tog bilen till det gamla sanatoriet i Hultafors och gick de sista 2 km på stigar till vindskyddet. Det var inte helt enkelt att få med liggunderlag, sovsäckar, mat, kläder och ved till allihop med tanke på att Stig satt på Idas rygg och att hon därmed inte kunde bära så mycket. Men både Astrid och Maj lyckades få med sig en del grejer så det gick precis.
Gärna vandring – men helst sängar
Allt var frid och fröjd med både vandringen, utsikten, barnens lekande, elden och kortspelandet. Men den enda som sov riktigt bra var Stig. Ida och jag sov nog sämst. Vi gillar att vara ute mycket i naturen i vår familj och inte minst att vandra. Vi sover också ibland i tält.
Men det är bara att erkänna att vi inte är så himla bra på att sova i sovsäck på liggunderlag. Vi sover helt enkelt för dåligt. Kanske är det en vanesak och att vi behöver en vecka i rad i tält för att lära oss. Men risken är att vi fortsätter med vårt beprövade vandringskoncept med dagsetapper och övernattning i stugor, vandrarhem etc.
Träningsstreaken bruten
Jag vaknade upp i vindskyddet och kände mig inte helt bra. Söndagen blev första träningsfria dagen på ett drygt halvår. Även måndagen blev träningsfri.
Eftersom jag inte kände mig helt frisk kunde jag inte heller börja inskolningen på dagis med Stig igår, så den får vänta några dagar. Jag kunde inte heller vara på kontoret i Sandared på eftermiddagen, så jag fick spela in pod i mammas lägenhet i stan istället (hon är i Skåne). Handla kunde jag heller inte. Och mitt planerade besök på P4 Sjuhärad idag med anledning av Hemmavasan x8 kommer jag att få ställa in. Och när jag lämnade in bokföringen för andra kvartalet fick jag plinga på hos min redovisningskonsult Siv och lägga pärmen utanför dörren och backa 5 meter innan någon kom och öppnade.
Trots att man inte ens kan se på mig att jag är sjuk (jag har lite ont i halsen) så blir man begränsad i vad man kan göra.