Tobias Magnusson, jag, mor Lena Lindberg, far Ulf Wickström och Gunnar Winroth. 5 min efter målgång. Tillsammans sov personerna på bilden ca 6 timmar under dygnet. Det är obeskrivligt hur dessa människor ställde upp för mig.
Erik Wickström 24 h. Foto: Magnus Östh.
Igår var det på dagen 5 år sedan jag ”gick i mål” efter 24 timmars skidåkning. 43,9 mil. 18,3 km/h i snitt.
Jag kommer alltid att minnas dygnet i Vålådalen då jag stakade 1064,5 varv på en 412 meter lång slinga (löparbanan yttervarv, stifa 0). Några mindre snöfall, annars ganska bra före.
Framförallt för att så många ställde upp för mig, som min familj, mina vänner, skidföretag samt Visma Ski Classics med David Nilsson i spetsen. Det är jag evigt tacksam för.
Text-TV sida 100
Men också för den otroliga responsen under och efter. Många kom förbi och tittade när Teemu, Denis och jag åkte runt, runt. Många följde Tobias eminenta uppdateringar på Facebook. Och jag fick vara med i TV4, NRK, SVT, P4, DN, Aftonbladet (som först trodde det var ett aprilskämt), förstasidan i Text-TV och ett 30-tal andra medier.
På efterfesten till Årefjällsloppet dagen efter var världseliten i långlopp samlade och jag fick en massa beröm, blev bjuden på drinkar till höger och vänster och stängde stället.
I två år var jag den som hade åkt längst i världen på ett dygn. Sedan smällde Hans Mäenpää till med 47,2 mil.
Jag får ofta frågan om när jag ska försöka slå Hans tid och jag har fått en handfull flotta erbjudande om att göra rekordförsök på diverse ställen. Men svaret är nej.
Sett till prestationsinriktad idrottsaktivitet kommer jag nog aldrig överträffa egotrippen jag fick uppleva de dagarna (okej, jag erkänner, ruset varade typ ett år). Stort tack igen alla som lät mig vara med om detta dygn då jag till skillnad från mina andra ultralopp inte hade en enda svacka.
