Astrid och jag tränade i källaren igår medan Stig lekte med Duplo. När bilden togs har jag precis kört bänkdrag/sälrodd.

Jag har tränat mer styrka i år än vad jag brukar.

Ofta har styrketräningen varit något av ett sorgebarn för mig. Jag har inte prioriterat den träningen så högt och det i kombination med alla sjukdomsavbrott småbarnslivet för med sig har gjort att många av styrkepassen bara blivit “kom igång-pass” alternativt lite för ostrukturerade.

Bra kontinuitet
I år har värderad den träningen högre och “tvingat” mig till att köra ett pass i veckan, vilket jag har hållit i stort sett varje vecka sedan i april.

Passen är ofta 20-40 minuter, vilket kanske inte låter så mycket. Det är inte heller speciellt mycket mer tid totalt sett än tidigare år. Men den har varit tuffare. Ofta har jag kört passet “Parövningarna” från träningspassen i Wickström Coaching, vilket enkelt uttryckt betyder en tung överkroppsövning varvat med en lättare benövning/bålövning.

Excentrisk styrketräning
I höst har jag också ibland kört detta pass, i likhet med coachingen, som excentrisk styrketräning. Läs mer om det här.

Jag tycker det har givit bra effekt. Testar jag chins gör jag nästan alltid 7 eller 8 st (mitt pers på 8 st satte jag förra hösten) och senast igår lyfte jag 67 kg 9 gånger. Så stark har jag nog aldrig varit i bänkpress.

Redo för pers i bänkpress?
Mitt pers är på 80 kg och enligt en kul omräknare till 1 RM motsvarar 9 reps på 67 kg ett lyft på 86,3 kg. Det är ingen exakt vetenskap, men det är ju helt klart skillnad mot bottennoteringen på 57 kg 3 gånger 30 augusti 2018.

Kanske att jag gör ett försök på 82,5 kg i höst, men jag vill vara försiktig med den typen av maxningar för att minska skaderisken.