29:a i Jizerska förra året. Den formen hoppas jag nå första söndagen i mars.

Förra året hade jag en fantastisk skidsäsong. Jag var typ i toppform hela tiden. Och det var heller inget jag hymlade om. Jag kunde skriva grejer på bloggen som ”jag ska inte neka till att jag känner mig i toppform” och ”jag tror verkligen att jag kommer att prestera bra på tävlingen i helgen”. Jag åkte och levde med ett sprudlande skidsjälvförtroende. Resultaten efter nyår så då ut så här (loppen i fet stil stakade jag utan fästvalla):

29: Jizerska Padesatka (före bl a Jörgen Brink)
16:e Intersportloppet (1 min efter segraren Jimmie Johnsson)
1: Boråsmästerskapen
1:a Stråkenloppet (seger med 8 minuter)
41:a König Ludwig Lauf (ledde efter 4 km, föll och bröt staven efter 5 km)
2:a Huskvarnaloppet
3:a Västgötaloppet skejt
3:a Västgötaloppet/Ulricehamnsloppet
4:a Skinnarloppet (34 s efter segraren Håkan Löfström)
60:e Vasaloppet på tiden 3:52:13

I år har tongångarna varit lite annorlunda. Jag har varit sjuk och skadad väldigt mycket ända sedan i juli och det har gått lite upp och ner. Inledningen av tävlingssäsongen har inte varit den bästa, men min förhoppning är fortfarande att komma väl förberedd till Vasaloppet.

HalvVasan var en kul grej förra året.

Världens bästa formindikator måste vara SkiErgen. Så länge man håller ungefär samma vikt säger ens tid på 5000 m test eller 5 st 1000 m-intervaller (med 1 min vila) allt om ens långloppsform. Så funkar det i alla fall på mig. Förra året sänkte jag på en månad runt årsskiftet min snittid på tusingarna från 3.37 till 3.31. Det är STOR skillnad. Och så tog jag mig också till en grym form som höll i länge. Mycket av detta var tack vare att jag freestajlade lite vid dips-SM då jag hoppade ner från scenen, skadade hälen och blev tvungen att enbart träna stakning en vecka då jag var i Östersund och åkte på deras kuperade världscupbanor för skidskytte.

Henrik Alm. Blir han årets överraskning i Swix Ski Classics?

Vill skriva positivt
I år har jag ofta legat på betydligt beskedligare 3.40 i snitt. Men i höstas då jag fick ordning på armbågsproblemen började jag plötsligt prestera riktigt bra på SkiErgen och drog bl a 18.03 på 5000 meter, 2 s från pers. Sedan dess har jag varit sjuk mycket. Och jag tar på mig lite för mycket uppdrag. Trots att jag avböjer det mesta har jag tackat ja till lite för många grejer, jag tycker helt enkelt det jag jobbar med är för roligt för mitt eget bästa. Eftersom jag även vill vara en bra make, pappa och husägare har det gjort att träningen kommit i kläm på slutet. Jag minns faktiskt inte senast jag tränade mer än 10 timmar på en och samma vecka eller senast jag sov 8 timmar en natt…

Men jag hoppas på vändning! Det kommer att lugna ner sig efter König Ludwig Lauf och därifrån blir det lite bättre fokus mot Vasaloppet! Och då hoppas jag kunna skriva positiva inlägg här på bloggen. Det är för de flesta roligare att läsa om bra form, bra glid och goda segermiddagar än att klaga lite som jag gör nu. Kämpa Erik!

I höstas tävlade jag i rullskidor utan stavar pga armbågen, men den är bättre nu.

Heltidsbloggare?
Och gällande bloggen. Det blir nog kanske några inlägg i veckan, men min drömkarriär skulle vara som enbart bloggare och skidåkare, samt att ge lite föreläsningar. Det är så mycket jag vill förmedla här på bloggen om prylar, träning, långloppseliten, landslaget och rollen som pappa. Kommer ni med en bra idé till hur jag ekonomiskt skulle kunna fixa det så blir det 2-3 inlägg per dag!

Hälsar Erik från en lyxig hyrbil mellan München och Cavalese. En trevlig norrman som missade sitt flyg liftar förresten med oss. Han är född 1972 och började åka skidor som 30 åring. 2006 blev Ole Jakob Naess 38:a i Vasaloppet. Han jobbade heltid och körde gubbdistans på kvällarna. Hoppet lever.