Eiker spannmätare på Johns Sport i Mora

Obs: Detta inlägg är bara för nördar. Jag ber normala läsare om ursäkt.

Jag får många frågor om hur höga skidor man ska ha i Vasaloppet. Jag önskar jag visste själv. Den optimala spannhöjden på hel- och halvvikt är ett kapitel det skulle gå att skriva en bok om.

De senaste 1,5 året har jag gått igenom 17 par skidor och bara behållit 3 par, resten har varit för mjuka. Jag har nog ägnat ett antal arbetsveckor allt som allt till att testa skidor. Minst, jag har kämpat hårt. Det tar mycket tid, energi och det är svårt.

Skejtskidor har jag två riktigt bra par, i klassiskt har jag dock haft svårigheter. Men i Ulricehamnsloppet åkte jag på ett par nya skidor och de funkade fantastiskt bra. Efter det har jag fått två par nya (bland annat mina första klisterskidor någonsin) som också verkar lovade. Nu håller jag tummarna för bra grejer under fötterna på söndag.

Timmarna jag lagt på skidtestning önskar jag att jag kunde lagt på familjetid istället. Det är skidåkningens baksida. Där är löpning en bättre sport, bara ett par skor.

– Om du Erik har svårt att hitta skidor, hur ska då jag som bara kan köpa ett eller två par då få bra skidor?

Svaret på frågan är att ibland har man tur/skicklighet. Man kan gå in i en butik och köpa ett par som är kanonbra. Skidor är märkligt nog mycket svårt att serietillverka. Jag har haft tur/skicklighet i skejt, men hittills inte riktigt i klassiskt. Det är dock på uppåtgående!

Vänta med test på fältet
För att minimera arbetet med att hitta rätt skidor är det en stor fördel att sätta skidorna i en spannmätare innan man stenslipar, glidvallar och testar på snö. För att få en fingervisning och plocka bort ”det värsta”. Det finns olika typer av spannmätare, de jag har testat är Skiselector, Eiker, Joakim Engströms pappas egenbyggda, traditionell spannbräda och en grej som klämmer ihop skidorna (tar ej hänsyn till om höger- och vänsterskidan är olika).

Skiselectorn hade varit bäst om den fungerat optimalt, eftersom som scannar hela skidan. Apparaten har dock fått mycket kritik och som jag förstår det så är Eiker den som är mest tillförlitligt och populär bland skidmärken och landslag (rätta mig gärna om jag har fel).

Jag har kört ett par av mina bra skidor i alla möjliga spannmätare och har fått värden som varierat från 1,3 till 2,0 mm på halvvikt. Det är stor skillnad. När man pratar med eliten så nämner många ca 1,5-1,7 mm på halvvikt för en optimal Vasaloppsskida med burkvalla, men i vilken apparat och på vilket sätt (trycker man 7, 11 eller 14 cm bakom balanspunkten och mäter man på högsta stället eller på balanspunkten?) kan man undra.

Äntligen bra lagg! Från årets Ulricehamnslopp.

Fischer vs Atomic
Det bästa måste vara att ta sin bästa skida och sätta i en spannmätare, och sedan försöka hitta liknande skidor i samma spannmätare. Så tycker jag även alla skidmärken borde jobba om de inte redan gör det.

Gällande märken så tror jag det går att hitta bra skidor inom alla märken. Fischer dominerar i världscupen. Med bröderna Aukland, Oskar Svärd och Simen Östensen får man nog säga att Atomic dominerar långloppen på herrsidan.

Skiselectorn ritar ett diagram över skidan. Med Eiker mäter man höjder manuellt på olika delar av skidan.

Jag är inte speciellt duktigt varken på spannhöjder eller att klämma på skidor, men den största skillnaden på Fischer och Atomic är enligt mig att Fischer genomgående har hårdare slutspann (jag försöker lära mig mer och mer inom detta område). Det betyder att Fischerskidan blir lite svårare att trycka ner, att få fäste med. Atomic, särskilt SDS, upplever jag mycket sköna att åka med och få fäste på trots höga spannhöjder. Om detta också betyder att man kan tävla med lägre spannhöjder utan att fästvallan ligger i på Fischer jämfört med Atomic vet jag inte, men det kan vara så. Kanske 1,5 mm är bäst spannhöjd för en Fischerskida och 1,7 mm bäst för en Atomicskida? Därför blir det ännu svårare att jämföra spannhöjder mellan olika skidor…