Resultat Höstrullen 2015. Tiderna ca 2 min för långa.

Samtliga resultat Höstrullen 2015 finns här.

Marcus Johansson, Rickard Bergengren, Erik Wickström i Höstrullen 2015

Det är precis så här jag gillar att tävla. Starten av Höstrullen var kl 13.00 och innan dess kunde jag vara med familjen hela förmiddagen (lördagar är inget hinder för att vakna i ottan när man har småbarn) och ha det gött, för att sedan kl 11.30 börja förbereda mig för att åka till tävlingen en kvart senare.

Sedan uppvärmning, tävling, nedvarvning, prisutdelning och hem igen. Och Ida, barnen och min far var på plats, eftersom tävlingsplatsen vid Volvo bussar i Viared bara ligger ca 2,5 km hemifrån. Astrid körde runt på sin springcykel och var exalterat över att vara på en rullskidstävling. Även Maj verkade nöjd med tillställningen. Och varje varv hejade de för full hals.

Överhuvudtaget var det en trevlig atmosfär och det är alltid kul att träffa sina skidkompisar, alla känner alla och det är trivsamt tjöt på uppvärmning och nedvarvning.

Bara två små backar
Vi tävlade också. 30 km klassiskt på 2:or på en 7,5 km varvbana, alltså fyra varv. Efter bara några kilometer blev vi en grupp på ca tio man som höll ihop. Banan innehöll endast två backar, BMW-backen och Ellosbacken, båda ganska korta. Resten mycket flackt uppe på industriområdet Viared som växer i takt med att allt fler företag söker sig till den fantastiska staden Borås.

Marcus Johansson och Martin Damm. Att Craft-Damm kör för Team Erection känns ju spännande.

Det stod ganska tidigt klart att de tre som drog mest, hårdast och verkade starkast var Snygge-Marcus Johansson, Rickard Bergengren och jag. I den ordningen. Marcus körde stenhårt i BMW-backen varje varv och i Ellosbacken var det alltid Marcus och Rickard som var först på toppen. Med mig som trea.

Men fältet ville inte riktigt spricka. Det är svårt att köra ifrån på 2:or på en flack bana och tar längsta backen typ 30 s så hinner ingen bli tillräckligt trött. Jag tog en del ganska hårda förningar på flacken och nog hade det kunnat spricka om det kommit flera på raken. Men nu blev det bara lite småluckor vid ett par tillfällen, aldrig någon regelrätt utbrytning. Möjligtvis en gång på Marcus, Rickard, jag och Daniel ”Traddarn” Abrahamsson låg lite före ett par minuter.

Sex med i spurten
De enda som flög av tiomannaklungan var Martin Damm, som inte hade dagen, samt Traddarn, som bröt staven med ca 5 km kvar (enligt egen utsago var han såklart väldigt pigg vid tillfället). Min klubbkompis tillika junisen Andreas Svensson bröt staven tidigt, han hade kanske kunnat sitta med annars.

In i sista Ellosbacken på sista varvet var det sju tappra och jag tror Tobias Karlsson flög av där, resterande sex satt med hem. Jag gjorde en del jobb på slutet och försökte mig även på en rejäl attack med ca 1,5 km kvar, men jag har inte tillräckligt bra slätdrag så de andra kom direkt in på hjul.

Samme Martin Damm passade även på att ta en selfie med min mobil när han skulle ta en bild på topptrion

Sista kilometern gjorde Rickard en monsterförning. Som vanligt var det Rickard, Marcus och jag som hade de tre tätpositionerna. Den här gången i nämnd ordning. Före upploppssvängen (upploppet är bara ca 50-100 m) är det en lång raksträcka och alla låg bara på ett led där. Den enda som försökte avancera var Johan Kanto, men han kom bara i höjd med mig innan han blev tvungen att slå av. Helt klart imponerande förning sista platta kilometern av Rickard.

Kände mig pigg
Snygge-Marcus kom in tvåa i spurten och spurtade lätt ner Rickard. Jag var onödigt försiktig in mot sista kurvan och släppte någon meter på Marcus. Hade jag legat helt i rygg där hade jag kanske hunnit om Rickard. I utvilat tillstånd är Rickard en betydligt bättre spurtare än mig, men efter hans hårda slutkilometer hade han inte så mycket kräm kvar.

Hur som helst är jag nöjd med resultatet och kul att det kändes lite bättre. Efter att jag blev sjuk ca 10 dagar efter Alliansloppet tycker jag inte att jag presterat så bra. Den här tävlingen är lite speciell och kanske inte så lätt att utvärdera, men kul att känna sig stark och göra ett resultat som jag borde. Jag var aldrig nära att släppa och jag hade bra tryck när jag drog tycker jag. Rickard är för övrigt jäkligt bra nu i höst. Bra klipp och bättre stakteknik än tidigare.

Data från Polar V800
Längd: 29.54 km
Tid: 1:06:55 (1:07:02 på klockan, men startade ca 7 s innan)
Snittfart: 26.4 km/h (här finns en mycket bra omvandlare/snittuträknare)
Totalstigning: 175 meter
Varvtider: 16.44-16.34-16.54-16.42 min

Utrustning
Rullskidor: Skistart Silver classic, hjul typ som Skigo. Rullar aningen bättre än Elpex-2:or, men jag har aldrig plockat isär dem för t ex byta till keramiska lager, slipa backspärren eller byta olja/fett. Det var första gången jag åkte på dem sedan Rådarullen i juni förra året. Jag hade konkurrenskraftiga skidor, absolut, men det fanns snabbare i fältet. Jag tror man kan vinna lite på att trimma skidorna, men det är ingen superstor skillnad så jag orkar inte göra det. Den enda jag testade rull mot innan tävlingen var Marcus, som körde på rosa Elpex PU- 2:or (han hade lånat ut sina Skigo-2012) och vi verkade ha samma rull.
Stavar: Madshus Nano Carbon Race 100 UHM 157,5 cm (jag är 187 cm, samma stavlängd som på vintern).
Skor: Madshus toppmodell
Vätskeryggsäck: USWE. Körde alltså med vätskeryggsäck, trots att jag hade min far på plats. Ville pröva det och det är ju verkligen en bra lösning. Lurar på att köra med något sådant system även på vintern. Jag är ofta bortskämt med bra langning, men med en sådan är det lättare att dricka utan att förlora tid (eller rättare sagt förlora klungor). I lopp med stora klungor kan det ibland vara svårt med langning.
Kalsonger: Salming (Rickard blir glad om jag skriver det)