5 heta Hallbypojkar. Johan Granath, Erik, David Eriksson, Peter Arnesson, Oskar Lund. Reflexväst används för att man ska synas i trafiken och på så vis öka säkerheten. Anledningen till cykeltröja och inte bar överkropp i 30-graders hetta är för att förbättra cykelbonnabrännan.

Puh! Vad varmt det är ibland. Idag inleddes Hallbys 7 dagar långa barmarksläger, där jag kommer att vara med de första 3 dagarna. Jag orkar nog knappt mer. Förra veckans 14 timmar var hårda, och denna vecka är det tänkt att bli maximala 22 timmar, men jag kommer nog skolka lite grann, är inte tillräckligt bra tränad än.

Även svenska skidorienteringslandslaget är på plats, och de tränar hårt kan jag lova. På förmiddagen sprang de med karta i 2,5 timme medan jag cyklade knappt två timmar pga hälseneproblemen. På eftermiddagen tränade vi styrka i en kvart innan vi gick ut för att staka i Jönköpings backar i 2 timmar.

Johan Granath visade sig vara en mycket trevlig prick som gillade att prata cykel.

Oj vad jobbigt stakpasset blev i värmen. Snittpulsen landande på 140, vilket är all time high för att distanspass på rullskidor. Peter Arnesson och Oskar Lund visade musklerna uppför och verkar riktigt starka. Johan Granath höll sig mer lugn och laddar säkert inför morgondagens ångestintervaller i Klevaliden.

Roligast idag var att prata amerikanska. Hallbys Oskar Lund har kommit hem till Sverige efter 2 år som stipendiestudent i USA. Han åkte skidor för en skola som jag tävlade emot och idag hade han dessutom med sig sin flickvän från Michigan, också hon en skidåkare. Det blev många kära minnen från min USA-tid 2002-2006 som väcktes till liv, eftersom vi hade många gemensamma kompisar. Och dessutom hade hon en härlig amerikansk accent, hundra gånger snyggare än den fula brittiska engelskan.

Jag vet inte om jag är mer nostalgisk än andra, men jag roas förbannat mycket av att snacka högstadietiden med distade gitarrer och skateboard, skidgymnasietiden i Ulricehamn och åren i USA. Det gör mig så glad inombords, som att bläddra i ett fotoalbum med enbart toppenbilder. Att få prata om olika tidsepoker med folk som själva var där borde skrivas ut på recept. Jag tror det är en av anledningarna till att jag trivs så bra i Borås. Hela tiden ser jag folk jag känner igen och kopplar omedvetet till de positiva delarna av en viss episod i livet, vilket kickar igång en euforisk, nostalgisk känsla som fungerar som en drog.

Alltså ännu en drog i tillägg till mitt kaffe- och träningsmissbruk.