Det blev en härlig kickstart på denna vecka som kommer att innehålla 15 träningstimmar:

07:00 – Uppstigning och en halv kopp kaffe med en macka.
07:30 – Fyra ganska flacka tröskelintervaller på skejtskidor med tröghjul. 3 min vila mellan intervallerna. 1 timme 15 min totalt för hela passet. Intervalltider:

Danmark och Sverige. Alltid kul med cykelsällskap på rullskidor.

11.37 min. Medelpuls 157. Maxpuls 167
11.50 min. Medelpuls 163. Maxpuls 170
11.56 min. Medelpuls 165. Maxpuls 171.
11.58 min. Medelpuls 165. Maxpuls 171.

09:30 – Frukost
10:30 – 2,5 timmar stakning från Vejbystrand till Ängelholm med klassiska tröghjul
18:00 – 30 min lugn löpning med HIF-Nille.

Totalt 7 mil rullskidor innan “Sommar i P1” som börjar 13.03. Klart godkänt.

Cascobrillorna får vila lite till förmån för Swix stiliga modell från tiden då Olof Palmö var statsminister.

När jag kör längre intervaller siktar jag på att ligga nära min mjölksyratröskel, för att på så sätt skjuta den uppåt. Det är tillsammans med att höja sin syreupptagningsförmåga det bästa sättet att förbättra sin kondition. I skejt ligger min tröskel på ca 168 i puls, vilket motsvarar 88% för mig med 190 i maxpuls. För några månader sedan surnade benen redan vid ca 165 i puls, så det går åt rätt håll. Riktigt vältränade snubbar har en mjölksyratröskel på en bit över 90% av maxpuls.

Medelpulsen för intervallerna ligger oftast lite under den puls jag åker på, eftersom hjärtfrekvensen är låg i början av intervallen, i nedförsbackar och i svängar. Det viktiga är att ligga nära tröskeln när man väl åker ”på riktigt”. I skejt får jag utan problem upp pulsen på både tävlingshjul och tröghjul, men i klassiskt har jag betydligt svårare att få hög puls. Där måste jag ha en rejäl uppförsbacke, som till exempel Klevaliden i Huskvarna. Jag önskar att jag kunde nå maxpuls bara genom att staka på platten, det är något jag måste träna upp. Kanske har staktekniken och stakmusklerna en del att lära sig…

I morgon ska Hallandsåsen få sig en omgång.