Apkul

Ida och jag blev gentilt bjudna på en trevlig parmiddag i fredags. Det var hos Robban och Therese, som även hade bjudit Martin och Josefin. Många namn där. Mycket triathlonsnack blev det i alla fall, då Martin och Robban nyligen hade simmat, cyklat och sprungit jättelångt i Kalmar nyligen.

Det fanns en apdräkt i huset. Jättekul tyckte vi.

Det fanns en apdräkt i huset. Jättekul tyckte vi.

Martin Josefsson och jag har nästan daglig kontakt och simmar, cyklar, styrketränar, åker skidor och åker rullskidor tillsammans, samt hjälper varandra med arbete. Vi delar dock inte partner. Just nu är Martin på väg upp till Storulvån/Sylarna för att cykla MTB i fem dagar i STFs regi, under ledning av skidåkaren och fotografen David Erixon.

För att fortsätta Martins CV så är han 82:a precis som mig och åkte skidor i Smålandsstenar tillsammans med Maria Rydqvist fram till han var 15 år. Sedan var han ganska immobil i drygt tio år innan han gjorde klassikern för ett par år sedan. Då ”punkttränade” han inför varje event, och när Vasaloppet (297:a med utrustning från 80-talet) konkluderade klassikern 2010 slutade han att träna igen. Bland annat noll timmar i juli förra året trots att han var sjukdoms- och skadefri.

Martin, jag och Jochen på Mallis i maj. Jochen comebackar förövrigt stenhårt. Han deffar och skickar en massa SMS till mig om hur han kapar tider på löpintervallerna. Hur ska detta sluta?

Martin, jag och Jochen på Mallis i maj. Jochen comebackar förövrigt stenhårt. Han deffar och skickar en massa SMS till mig om hur han kapar tider på löpintervallerna. Hur ska detta sluta?

Men jag fick fart på honom igen då vi anmälde oss till Kalmar Triathlon (3,8 km simning, 18 mil cykel, 42 km löpning). Tyvärr blev jag sätesmuskelskadad och kunde inte delta, men Martin cruisade runt i Småland med ett leende på läpparna och skar mållinjen på den grymt imponerande tiden 9.59.34. Nu är jag rädd för att han åter ska sluta träna, så jag ska försöka lura med honom till långloppet Jizerska Padesatka i Tjeckien 8 januari.

Brandmän som fikar
Robert Malmgren cyklar jag med ibland och han är brandman tillsammans med bland andra skidåkaren Samuel Norlén i Borås, och han är inte sämre han: 15:e-plats i Kalmar på tiden 9.29. Stort grattis Herr Malmgren!!! Men han tränar också som en galning. Och fikar mycket på Café Viskan. Där hänger många av Borås poliser och brandmän när de inte jobbar. Robban gillar sport, historia och krig.

Robban och Therese bjöd på räkbuffé och alldeles för mycket gott vin. Jag kände mig lite utanför när pojkarna pratade om mellantider, väder och vattentemperatur i Kalmar, någon gång måste jag genomföra en ironman…

En annan ironman
Vi jobbade i stugan i helgen. Jag har bara åkt 1 timme rullskidor i veckan för att vila armbågarna lite. Men efter att ha gått omkring med järnspett, grep och spade en hel förmiddag (och hoppat över MTB-träningen) för att få bort stenar och grästuvor vid bryggan började jag få ont. Hoppsan, det glömde jag något, järnspett på stenar är kanske inte skitbra för det ömma muskelfästet i armbågen. Så mycket för den rullskidsvilan. Men vi fick gjort mycket i alla fall. Tyvärr finns bara en ”efterbild”, ingen ”förebild”. Men förut var det i alla fall en massa stenbumlingar och mängder med jord och gräs där det nu börjar likna en badplats längst ned på tomten. Fattas bara sand, snäckor och strandbar.

Efterbild, tyvärr finns ingen förebild.

Efterbild, tyvärr finns ingen förebild.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Cykel, Löpning, Simning, Skidor och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.