Se där ja! Nu har jag har blivit sjuk för första gången sedan i april i år. Jag har alltid varit bra på att hålla mig frisk. Bara vid tre tillfällen (två gånger i USA och en gång i Sverige) har jag missat en skidtävling pga sjukdom. Det är ett ganska bra facit med tanke på att jag tävlat sedan jag var 12 år. Även under barmarkssäsongen har jag hittills i livet haft fina friskhetssiffror.

De här stekarna lyckades jag fånga på bild på glaciären förra året. Längdåkning i Ramsau är så soligt att det borde locka Stureplans klientel.

Men i onsdags vaknade jag upp med halsont. När jag har ont i halsen eller har feber tränar eller tävlar jag aldrig. Efter typ fem dagar brukar det vara lite lätt hosta och snor i näsan kvar, då kör jag det första lätta träningspasset.

Själv att skylla
I morgon drar vi till Ramsau och på söndag inleds träningen. Då hoppas jag vara fit for fight. Eller i alla fall fit for A1.

Självklart är det megatrist att vakna upp med en sandlåda i halsen precis innan årets roligaste skidresa, men medelst huskurer och hopp ska jag försöka bli frisk. För övrigt får jag skylla mig själv. Det har inte blivit så mycket träning på sistone (mindre än 10 timmar per vecka) och jag vilar för dåligt och stressar för mycket. I Ramsau är målet att jobba minimalt och vila maximalt. Vi får se hur det går.