Det var roligt att åka på de nya skidorna från Atomic

Resultatlista från Stråkenloppet finns här

Jag vann Stråkenloppet utanför Mullsjö idag. Det var jätteroligt. Jag gillar att vinna. Igår efter Idas utsökta middag med ett Medoc-vin (mamma har sprungit marathon där, så jag var tvungen att pröva) hade jag en hård kamp mot våra gäster i Jeopardy. Det är förskräckligt roligt med sällskapsspel och jag är lika nervös när jag spelar sådant som när jag tävlar på skidor. Nackdelen är om vi bjudit hem några vi känner halvbra och jag förlorar, eftersom det faktiskt har hänt att jag sopat undan allt på spelplanen om det gått dåligt. Men jag är bra på att uppriktigt erkänna mina förluster, därför anser jag mig inte vara en dålig förlorare.

Igår drog Olle och jag hem till min far professorn för att valla i hans källare. Jag vallade skidorna jag lånat av Oskar Svärd med glidvalla över hela skidan och ett par av mina två nya Atomic-skidor med fäste enligt nedan.

Det lustiga var att när jag glidtestade skidorna vid upprepade tillfällen på tävlingsplatsen så gled de med fästvalla bättre, trots att Oskars skidor normalt sätt går bättre. Tydligen är kombinationen HF6 + 2 delar FC7x, 1 del Start SF30 inte lika bra som HF8 + Start SF30.

Jag hade tänkt att staka, men efter glidtestet kändes det självklart att själv paret med fäste. Det fäste lagom mycket och glidet var OK.

En stor eloge till arrangörerna som skottat ihop en slinga på 8,5 km. Härligt jobbat!

Kände mig urstark
Loppet avgjordes på golfbanan, 8,5 km fem gånger med en rejäl backe i början av slingan som steg 50 höjdmeter. Första 5 km var vi ca 8 personer i tätklungan. Då gjorde jag en tempoökning och plötsligt blev vi bara fyra. I foten av backen efter ca 1 mil körde jag sedan helt max ända upp till toppen och fick en lucka på typ 20 sekunder. Sedan hade jag en fantastisk resa de sista 33 km och jag kände riktigt stark.

Större delen av loppet stakade jag mellan de två ihopskottade spåren, det kändes som det gick fortast där. I uppförsbackarna körde jag lite frånskjut ibland, men ytterst sällan blev det diagonalåkning.

Stort tack för alla grattis och påhejningar. Jag varvade folk ganska ofta och mer än en gång fick jag höra trevligheter som “Heja Erik, tack för en jättebra blogg” och liknande. Från människor jag aldrig träffat tidigare! Det är jätteroligt att höra och det gjorde att jag åkte fortare! Tack också alla funktionärer som skottat banan och tack för en superb drickaservice från UIF och Martin Eckervad.

Jag känner mig urstark och är i mitt livs form!

Så här vallade jag mina nya Atomic-skidor
Väder: -4 grader och natursnö, mulet väder
Glid:
– Grafit som Sören på Ledsmi kokat ihop, förmodligen i köket
– Swix HF8 som jag värmde in två gånger
– Start SF30 högfluorspulver (jag har bara detta pulver och alfa, samt FC7x sedan igår)

Fäste:
– Ett lager gammal grön Swix-burk invärmd med varmluftspistol
– Tre lager Swix VR50 (i brist på VR45, som Olle försnillat) till 0,4-markeringen (klisterzon)

Struktur:
– Stenslipen var från Atomics fabrik
– 3 st red creek-rillers: 0 till -10, 1 mm och 2 mm, den sista bara bakre delen av skidan

Det var