König Ludwig Lauf 2012 the story

Philip Askeroth som riddare nära slottet som man passerar efter 20 km

Philip Askeroth som riddare nära slottet som man passerar efter 20 km

Resultat König Ludwig Lauf 2012 finns här

Min resa i Ludwig den andres fotspår slutade efter 4 km. Med bra form, bra skidor, bra start och grymt bra känsla i stakning såg jag fram emot en trevlig resa. Men efter ett misslyckat spårbyte efter ca 4 km föll jag och bröt staven. Så var den dagen över.

Två andra killar gick ner i fallet som jag själv orsakade, men de klarade sig med en hel utrustning.

Utsikten från vårt pensionatrum

Utsikten från vårt pensionatrum

Innan dess hade jag haft en fin tur. Jag stod i andra raden i starten, precis bakom Rikard Andréasson. Det var 34 spår i bredd på startrakan och sedan typ tio spår första kilometern, så det var inga problem att ta sig fram. Efter ca 2-3 km insåg jag att jag känner mig stark och att mina skidor går bra. Många av mina skidkompisar och ”vanliga” kompisar hemma i Borås hetsar alltid mig med att jag ska ligga först så jag ska synas i TV. Det är något jag själv också velat, dels för att det är kul, dels för att visa upp min klubbs sponsorer på bästa sätt.

Jag är en Photoshop Elements-wannabe

Jag är en Photoshop Elements-wannabe

15 minutes of fame
Visst är det roligt att ligga först i ett lopp med hela världseliten på plats, det är helt enligt den Erik Wickströmska personligheten. Men det är också lite omoget. Jag tror nog inte att Ahrlin, Rezac och de andra storåkarna tycker det är lika kul att en pajas med glädje och kärlek till skidåkning och media går upp i spets bara för att få sina 15 minutes of fame. Även ifall jag fick jag som jag ville (ha kul; känna att jag hänger med eliten i starten; visa upp sponsorerna i media).

Jag låg först typ en halv minut, innan jag steg åt sidan. Sedan väntade banans näst längsta uppförsbacke och då var det många som tryckte på. Men jag låg långt framme på toppen. I nedförsbacken efteråt hände det tråkiga. Jag bytte spår lite för tajt och olyckan var framme. Detta hände:

1)     Jag ramlar, snurrar 180 grader och ser att ena staven är bruten på mitten. Miljoner (ungefär) åkare kör förbi.
2)     Nya miljoner kör om när jag stakar vidare med en stav några hundra meter.
3)     Jag stannar, vänder några meter och får en ny stav av Bengt Rytty, Markus Jönssons reservstav. Jag tackar er båda! Nya miljoner kör om.
4)     Jag åker några hundra meter med denna stav som är alldeles för kort innan jag får ett nytt par av pappa. Det är StaffanStaven, verkligen inte stav man ska åka en tävling med. Särskilt med dassalocken till trugor som satt på.
5)     3 minuter känns det som jag tappar på incidenten, men det är nog bara 2 minuter.
6)     Jag åker 45 km utan draghjälp med startfältets tyngsta stavar.

Första kilometrarna efter fallet åker jag om många, men sedan blev det ganska snabbt mycket glest. Efter ca en mil kom jag ikapp Markus Jönsson och Henrik Alm. Mycket Ulricehamns skidgymnasium anno 2001 per kvadratmeter där!

Jag kände mig fortsatt stark och körde på hårt. Henke släppte i en slakmota och lite senare, efter 17 km, släppte Jönsson, också i en slakmota. De körde på fäste och jag stakade bara, så det kändes bra.

Jag hittade dessa fem nya sorters jordnötssmör till min samling. Bra Tyskland!

Jag hittade dessa fem nya sorters jordnötssmör till min samling. Bra Tyskland!

Motivationen tröt och tiden rann iväg
Första 5 km efter fallet lyckades jag in lite på tätklungan, men sedan tappade jag mycket. Och i slutet vääääääldigt mycket. I mål hela 9 min bakom täten. Efter 20 km hade jag ungefär 1 min bakåt och jag såg ingen framåt. Då är det inte lätt att motivera sig. Det syns även på pulsklockan. Jag kunde inte förmå mig att pressa mig längre.

Att staka hela banan kändes som ett helt rätt beslut, jag orkade och jag tror det hjälpte mitt glid. Roligt att äntligen få göra det på ett långlopp. Jag tror ungefär hälften av elitåkarna valde att åka ovallat.

Drickaservicen och all annan markservice från Ulricehamns IF var helt perfekt hela vägen. Tack pappa, Lars, Conny, Olle och Anders!

Vallning (grymt glid) av Anders Henricsson:
Klassiska Atomic låneskidor
Glidvalla över hela skidan, fästzonen var ruggad tidigare
-18 grader i starten, sedan lite varmare. Kall och aningen kärv snö, ej nysnö, ej konstsnö. Soligt. Ca 80 % luftfuktighet (tror jag)

–        Bengt Ryttys grafit
–        Start HF80
–        Swix FC7 pulver
–        Ingen rillning

Garmindata König Ludwig Lauf 2012
Medelpuls: 158
Maxpuls: 180
Längd: 50,95 km
Medelpuls mil 1: 166
Medelpuls mil 2: 167
Medelpuls mil 3: 156
Medelpuls mil 4: 151
Medelpuls mil 5: 152

Sammanfattning
Visst var det tråkigt att det gick som det gick. Men nu vet jag att jag är stark, har bra skidor och kan staka 5 mil utan problem. Jag blev trots allt 41:a i ett bra startfält, det hade jag knappt blivit på en perfekt dag förra året. Jag har höjt mig rejält! Det hade kunnat gå riktigt bra idag, och det känns bra att veta det…

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Skidor, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till König Ludwig Lauf 2012 the story

  1. Z skriver:

    Surt…..Men du är ju tokstark! Måste vara Ski Ergn .snart i varmans hem 😉
    En annan Ulricehamnare som fick enormt med TV tid var Mattias Karlsson! Nått liknande ska jag sikta på i ett annat lopp 😉

  2. Magnus skriver:

    Grattis till ett bra lopp trots allt och det är av misstagen / dumheterna man lär sig. Tyckte dock det var häftigt att se dig vilt stakandes till tät. Mer sånt tack. Sen var det väl bra ”branding”. Mattias Svahn hann med att säga både ditt namn, skribent och Vasalöparen 🙂

  3. thomas henriksen skriver:

    Hei Erick!
    Synd at du ikke fikk stav før og ikke klarte å komme med teten.
    Beklager at jeg sikkert kom til skade for å kalle deg en hel del stygge saker. Det var ikke meningen, men når du byttet spor og jeg gikk i bakken, så jeg for meg et kjipt løp. Det er sånt som skjer!
    Lykke til videre 🙂
    vennlig hilsen Thomas henriksen Team United bakeries

  4. Christian skriver:

    Grattis till ett bra race.Du verkar vara i kanonslag i år. Stavincidenter är inte kul. Tur att du hade service tillhands. Jag bröt sen stav mitt av på Marcialonga efter 31 km (utan egen skuld) o körde utan stav i 3-4 km och med nåt som kan kallas pinne utan rem fram till sista backen förra helgen så jag känner igen frustrationen när man har dagen och skidorna som kan bära högt. Ses nog nästa helg på hemmaplan.

  5. Oskar skriver:

    Surt….men jag drog 3 vurpor och en pajjad pjäxa…så du var inte ensam med otur idag.

  6. Gunnar Winroth skriver:

    Menar du att du körde resten av loppet med StaffanStaven? – det är ju faktiskt träningsutrustning inte tävlingsmaterial. Det blir lite som att springa marathon i terrängskor så jag måste säga att det var ett styrkebesked både av dig och staven – om jag nu fattat din berättelse rätt.

    Gunnar Winroth (tillverkare av StaffanStaven) – dassalocken är jag dock inte skyldig till.

Kommentarsfältet är stängt.