Fina Vejbystrand – och Iron Maiden

Nära Magnarps hamn

Nära Magnarps hamn

Ida, Astrid och jag trivs verkligen här i Vejbystrand. Det är en härligt kravlös vardag, långt ifrån husrenoveringar, ommålningar och jobb. Eller nja, jag sitter några timmar framför datorn varje dag, men det blir mycket tid till sommaraktiviteter. Min mor är fantastiskt och man känner sig välkommen att vara här. Även min syster och Idas syster med respektive familjer är här till och från.

Att se Astrid leka med sina jämnåriga kusiner ute på gräsmattan är en härlig känsla. De är så jäkla fina. Ursäkta gulligullet, men jag kunde inte hjälpa det.

Pappas fiskar rödspätta med nät

Pappa fiskar rödspätta med nät i Skälderviken

Bra tryck på cykeln
Träningen går bra, det blir ungefär ett pass om dagen. Jag repade mig fint efter den långa cykelturen på 21 mil och dagen efter körde Martin Josefsson och jag ett fint rullskidspass med intervaller på Hallandsåsen. Martin och Josefin var på besök ett par dagar och det kändes kul att visa upp Ängelholms kommun från sin bästa sida!

Det har överhuvudtaget blivit en del cykling på tempocykeln (med vanliga hjul). Igår körde jag 65 km med totalt 500 meter stigning (bl a två gånger över Hallandsåsen) med bra tryck, ungefär A2. 35,4 km/h i snitt. Egentligen borde man inte kalla det träning, att glida runt på de sparsamt trafikerade 70-vägarna på och omkring Hallandsåsen borde istället kallas njutning.

Nille såg Maiden för 3:e gången

Nille såg Maiden för 3:e gången

Fint med Maiden
I onsdags var min svåger Nille och jag i Malmö för att se på Iron Maiden. I åttan praoade jag två veckor på OnOff i Borås och i ”avslutningspresent” fick jag samlingsskivan Best of the Beast. Den har snurrat otaliga varv där hemma och det överlag ett av mina absoluta favoritband.

Konserten var min första arenakonsert. På högstadiet och gymnasiet spelade jag mycket i band och gick på många spelningar. Men jag fick tyvärr tinnitus på kuppen. Suset i öronen bär jag alltid med mig, men jag har varit försiktig med ljud de senaste åren (därför inga stora konserter) och har alltid med mig öronproppar. Vid alla fester, discon, bröllopsfester, dammsugningar, rullskidsspetsvässningar med borrmaskin etc åker öronpropparna in. Det har blivit bättre och numer hör jag bara suset då det är tyst och jag ska sova. Men jag brukar vara helt slut vid dagens slut så jag somnar ändå.

bild 2Hur som helst var det en stor upplevelse och med bra öronproppar och en position lite längre bak gick allt bra. Förbandet Sabaton var bättre än väntat, med undantag från sången. Antingen hade de misslyckats totalt med ljudet eller så kunde sångaren inte sjunga.

Iron Maiden uppfyllde mina högt ställde förväntningar och utnyttjade scenen på ett mäktigt sätt. Gubbarna hade blivit gamla. Senast jag såg dom på bild var VHS:en Holy Smoke, som gavs ut på 90-talet. Det var smått surrealistiskt att se dom igen 20 år senare. Det var som på film med stora mellanrum i tid då man sminkat skådespelarna till att se gamla ut. Men de grymma gitarrsolona satt där de skulle och Bruce sjöng lika bra som vanligt. Enda lilla besvikelsen var trummisen, som faktiskt såg lite trött ut och spelade lite punkig tvåtakt i flera låtar på ett sätt som skiljer sig från skivorna. Dessutom var ljudet på hi-haten och riden på tok för högt jämfört med hängpukorna och virveln under stora delar av konserten. Men när de spelade min favvolåt Fear of the Dark var allt förlåtet.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Cykel, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.