Årets bästa pass

Långpass

Långpass i torsdags. Grönt är höjden, samma väg fram och tillbaka. Rött är pulsen. Notera att andra halvan ligger högre och att det blir ännu högre precis mot slutet. Jag stannade aldrig utan drack i farten. För att kunna hålla uppe intensiteten använde jag sportdryck.

I lördags var Ida på möhippa hela dagen och igår var det ett par familjetillställningar med jultema. Med tanke på att jag visste att det skulle vara svårt att få in ett distanspass på helgen såg jag till att klämma in det i veckan. Jag vill ha ett långpass på 2-3 timmar 1-2 gånger i veckan, det ser jag som nyckelpass.

Förra året körde jag ett hårt långpass varje vecka, men med tanke på alla sjukdomar och skador i höst har det som jag tidigare nämnt blivit dåligt med det sedan i augusti. För mig som har bra träningsbakgrund och de flesta veckor tränar 5-10 timmar känns det tämligen meningslöst att köra lugna pass på 2 timmar (undantag är exempelvis precis före eller efter tävling, i övergångar mellan barmark och snö samt introduktion av nya träningsformer). Kör jag lugnt kör jag hellre kort, men när jag avsätter 2-3 timmar för träning vill jag göra det ordentligt.

Självklart använde vi Mora-Nisse-formarna igår

Självklart använde vi Mora-Nisse-formarna igår

Kamp mot klockan
Om detta pratade jag bland annat på föreläsningen på Chalmers i torsdags. Men eftersom jag så sällan kör med pulsklocka hade jag inget lagrat pass att visa. Därför gick jag ut och stakade fram och tillbaks till Seglora på förmiddagen. Planen var jämn A2 och första halvan gick bra med höga A1/låga A2 i stort sett hela vägen. Sedan kom tävlingsinstinkten då klockan visade 19.4 km/h i snitt nere i Seglora. Hemvägen inleds med en flera kilometer lång uppförsbacke, vilket syns på den gröna höjdkurvan ovan. Där blev det mestadels A3. På toppen av backen, hade jag 19.1 km/h i snitt och trots en del motvind hem insåg jag att drömgränsen på 19 var möjlig. Sista 20 min var det mestadels A3 och jag kollade på snittfarten på klockan nästan hela tiden. Bra trigger! Sista backen hem blev det ca en minut helt max. Jag landade på 180 i puls, ca 5 slag från max, vilket är högt för att vara stakning på 4:or 2 timmar och 18 minuter in i passet.

Jag lyckades få 19.0 km/h i snitt med stakning på Elpex-4:or i två plusgrader och fuktig vägbana, trots att första halvan i sammanhanget gick lugnt. Det är jag jäkligt nöjd med och jag rankar det som min bästa träningsinsats på rullskidor i år, kanske bästa någonsin. Formen är märkligt nog mycket god. Förra veckan blev för övrigt äntligen riktigt bra träningsmässigt med 9 timmar där största delen var rullskidor.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Rullskidor, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Årets bästa pass

  1. Jonas Eilertsen skriver:

    Blir träning för fettförbränning men inte optimal, eftersom du inte är på fetmax? Bra kört och imponerande nära maxpuls på slutet efter så lång tids körning!

    • Erik Wickström skriver:

      Visst var en stor del av passet över fatmax, men ett sådant här pass tränar ändå fettförbränningen på ett bra sätt. Plus mycket annat 🙂 Men självklart handlar träning om variation och att träna på olika saker på olika pass.

  2. Jonas Eilertsen skriver:

    Jo du fick nog ihop många bitar 🙂 Jag är så insnöad på energidepåer och puls just nu. Men variation är som sagt viktigt (och roligt).

Kommentarsfältet är stängt.