Vasaloppet 2016 the story

Erik Wickström spurtar in som 60:e man i Vasaloppet 2016. Kände mig riktigt stark på slutet och vann klungspurten på nio man, närmast före Vegard Vinje och Andreas Holmberg. Foto: Magnus Östh.

Erik Wickström spurtar in som 60:e man i Vasaloppet 2016. Kände mig riktigt stark på slutet och vann klungspurten på nio man, närmast före Vegard Vinje och Andreas Holmberg. Foto: Magnus Östh.

Söndagsåkning på myrarna. På bilden ligger jag före bland annat Petter Eliassen och Tord Asle Gjerdalen. Foto: Magnus Östh.

Söndagsåkning på myrarna. På bilden ligger jag före bland annat Petter Eliassen och Tord Asle Gjerdalen. Foto: Magnus Östh.

Resultat Vasaloppet 2016 finns här. Jag blev 60:e man, 6.27 min efter segrande John Kristian Dahl.

60:e i världens mest prestigefyllda långlopp är ju trots allt jäkligt bra! Medaljen behöll jag som vanligt på hela dagar, det gör efter alla lopp där jag får medalj.

60:e i världens mest prestigefyllda långlopp är ju trots allt jäkligt bra! Medaljen behöll jag som vanligt på hela dagen, det gör efter alla lopp där jag får medalj.

Mitt mål med Vasaloppet i år var att bli topp 50. När jag fick reda på att jag var 60:e man i mål blev jag först lite missnöjd. Men när jag tittar igen resultatlistan och sätter allt i perspektiv så är jag jättenöjd. Och för tredje året i rad blir Vasaloppet mitt bästa eller näst bästa lopp för säsongen. Känns bra att prestera som bäst när det gäller som mest.

Frisk till start
Med mindre än två veckor kvar till Vasaloppet blev båda barnen och Ida både magsjuka och rejält förkylda. Då är man inte kaxig. Jag bodde faktiskt hos min mor ett par nätter och både min far och mor hjälpte till att vabba en dag. Inget dåligt stöd! När jag började bo hemma igen och vabba så var värsta spyorna och febern över, men de var långt ifrån friska. Det gick ändå och kuren blev tio hela pepparkorn per dag och fullt ös med tre preparat som Jonas Colting rekommenderade: Coldzyme, Colizin och Dinamint. Så det kändes som en seger bara att komma till start.

Veckan innan var jag i Sälen med familjen, som åkte hem på fredagen.

Jag kör vidare med långa ullstrumpor. Gött.

Jag kör vidare med långa ullstrumpor. Gött. Jag funderar på att även ge ett par till Z i julklapp.

Fortfarande nervös inför Vasan
Vasaloppet liknar inga andra lopp. Allt är större. Och viktigare. Jag kör skidor för jag tycker det är roligt och min prestationsångest är oftast försvinnande liten. Jag bryr mig inte jättemycket om jag blir 3:a, 4:a, 9:a, 13:e eller 16:e man i Wadköpingsloppet eller AXA Ski Marathon (även om jag såklart alltid vill prestera bra).

Däremot bryr jag mig faktiskt ganska mycket om mitt Vasaloppsresultat. Det ger arbetsro att åka bra i Vasan och det gör känslan på träningspassen kommande året lite bättre. En trygghet på något sätt. Och även om inte mina prestationer i skidspåret är avgörande för hur många och vilka uppdrag jag får, så är resultaten inte helt betydelselösa.

Första backen i Vasaloppet 2016. Foto: Jonas Eilertsen

Första backen i Vasaloppet 2016. Jag först i det vänstra spåret, Dahl först i det högra spåret. Foto: Jonas Eilertsen

Därför är jag fortfarande ganska nervös inför Vasaloppet, även om nervositeten avtagit med ungefär 200 procent sedan jag blev 25:a 2014. Det gav en enorm trygghet och självförtroende som fortfarande gläder mig nästan varje dag året om.

Bra start
För första gången någonsin blev jag seedad i Vasaloppets elitled. Jag stod bakom Petter Eliiassen och Lars Suther. Totalt var ca 80 åkare av elitledets knappt 300 st seedade. Vanligtvis är det betydligt färre.

Vi stod ganska långt till höger, precis till vänster om elittjejerna, som stod nästan helt ute till höger. Starten gick och jag tyckte inte att det gick så fort. Folk bytte spår en hel del, men jag körde mest kvar i mitt och kollade ofta åt vänster så jag skulle vara beredd på att öka om dem körde fort. Men märkligt nog gick det rätt lugnt hela vägen till vägövergången.

Första backen i Vasaloppet 2016. Foto: Jonas Eilertsen

Första backen i Vasaloppet 2016. Här ligger jag i eget spår, inte riktigt i höjd med Dahl. Men lite senare ligger jag först och gör det i typ 20-30 sekunder. Foto: Jonas Eilertsen

Vid vägövergången hade jag en bra position, ca 20-30:e man kanske. Jag gillar att köra uppför och gillar att synas i TV, eftersom många bloggläsare, icke skidåkande kompisar, släkt, folk på kontoret etc tittar på loppet. Så istället för att lägga mig som trea i ett spår till höger stakade jag om Petter Eliassen och en till utanför spåret och lade mig först. Utan att ta i speciellt mycket låg jag plötsligt nästan i höjd med John Kristian Dahl, som ledde. Då tänkte jag att om jag ändå är här är det lika bra att leda Vasaloppet lite grann, så gjorde jag det typ 20-30 sekunder (längre än det som syns i sändningen). Även 2014 ledde jag Vasan kort vid ca 7-8 km.

Bra backe i år igen
Sedan backade jag bak för att inte bränna för mycket krut. Det kändes grymt bra. Även om jag var uppe i hela 93 procent av max så kändes det inte speciellt jobbigt, adrenalinet var nog en del av pulsslagen.

Lång kö till elitfållan redan kl 06.45. Så var det inte förr.

Lång kö till elitfållan redan kl 06.45. Så var det inte förr.

Sedan gick hela backen ganska lugnt tycker jag. Jag räknade på TV:n och jag kom upp som 13:e man, utan att ha flåsat speciellt mycket. Det är tredje året i rad jag är typ topp 20 uppför backen utan att ha tagit i allt för mycket. Långa uppförsbackar är verkligen ett bra vapen för mig. Synd att inte backen var nio mil.

Lugnt på myrarna
Direkt uppe på myrarna blev det déjà vu från 2014. Man tror att man fått en pangstart, formen känns bra och man hoppas komma iväg i en inte allt för stor tätklunga. Men snöfallet blev oväntat stort och påverkade farten. Klungan blev såklart jättestor. Det gick väldigt långsamt och att ta eget spår var trögt. Jag låg högt upp i klungan kilometrarna innan Smågan. Jag var nämligen sugen på att gå för spurtpriset, även om det hade kostat. Men ingen ville hjälpa till att dra ikapp Thomas Gifstad som stuckit iväg några kilometer innan Smågan. Jag låg ofta 2:a och 3:a ett tag där och brände lite energi, men det är en jäkligt mysig position att ha i Vasaloppet.

För första gången någonsin blev jag seedad i Vasaloppets elitled. Jag stod bakom Petter Eliiassen och Lars Suther.

För första gången någonsin blev jag seedad i Vasaloppets elitled. Jag stod bakom Petter Eliassen och Lars Suther.

Efter Smågan blev det väldigt lugnt fram till Mångsbodarna och ner till Tennäng. Det var supertrögt att ligga först (aningen lättare utanför än i spåret). Man ska också komma ihåg att det var inte bara skillnad att ligga 1:a och 2:a i klungan. Det var också skillnad att ligga 2:a och 5:a. Och 5:a och 10:a. Och 10:a och 30:e. Det var inte många Santanderåkare topp 20 i början. Smarta och kalla killar. Själv försökte jag ofta ligga kring 20-30 efter Smågan, det kändes lagom.

Många kissade
För övrigt är det inte så kul att köra i en sådan här klunga. Man är rädd för att förlora för många positioner och det är lätt hänt att något händer. Men generellt är det väldigt lite stimm i en elitklunga och folk respekterar mestadels varandra. Om man får hoppa in i spåret framför en åkare varierar. Men det är tydligt att det är en fördel att exempelvis ha klubbkompisar/teamkompisar i klungan. Sedan brukar vi Götalandsåkare vara extra snälla mot varandra. Det är lite trevligt.

Föråkarna i Vasaloppet

Föråkarna i Vasaloppet

Sedan är det ju lite roligt också att ha alla storheter runtomkring sig i några timmar. Särskilt kul är det att se när kändisarna stannar och kissar. Mellan Mångsbodarna och Risberg samt i backarna ner mot Evertsberg var de vanligaste ställena. Jag såg om jag inte minns fel bl a John Kristian Dahl, Stian Hoelgaard, Marcus Johansson, Petter Eliassen och  Rezac. Och ett tiotal till. Alla stannade vid ärendet utom Anders Aukland, som gjorde det i farten.

Jag fattar inte hur de vågar. Flera av de som kissade i Risbergsbacken låg nog utanför topp 100 innan de började avancera igen.

Två par skejtskidor på en och samma bild i elitledet. Jag gick runt och räknande en halvtimme innan start och titta 5 st, totalt var det kanske tio av 250 om jag räknat mer noga.

Två par skejtskidor på en och samma bild i elitledet. Jag gick runt och räknande en halvtimme innan start och hittade 5 st, totalt var det kanske tio par av knappt 300 om jag räknat mer noga.

Upp mot Risberg tyckte jag plötsligt att det gick lite tuffare. Jag fick liksom ta i på ett sätt jag inte fått innan i loppet, trots att jag låg ganska långt bak i fältet. Vid kontrollen registrerades inte mitt chip, men när jag räknar i TV-sändningen verkar jag ligga 32:a.

Risberg-Evertsberg
Kilometrarna efter Risberg tappar jag enormt med positioner. Jag vet inte riktigt vad som händer, det är nog främst tillfälligheter. Några kilometer efter Risberg åker jag vid Britta Johansson Norgren, något som också syns i sändningen. Det är strax efter det som jag inser att nu är det allvar.

Oskar Lund har varit skadad i vinter och har knappt kunnat staka. Trots fäste blev det ett kämpigt Vasaloppet för Oskar. 322:a. År 2011 åkte jag på hans skidor när jag blev 52:a.

Oskar Lund har varit skadad i vinter och har knappt kunnat staka. Trots fäste blev det ett kämpigt Vasaloppet för Oskar. 322:a. År 2011 åkte jag på hans skidor när jag blev 52:a.

Eftersom många toppåkare ofta låg långt ner var jag först inte så orolig, men plötsligt ser jag täten flera hundra meter fram och det har spruckit däremellan. Och den enda skarpa åkaren vid mig är Daniel Richardsson. Det var läge att stampa plattan i mattan. Detta var precis innan ”puckeln” innan det öppnar sig och man börjar köra precis vid bilvägen för första gången.

Richardsson drog en klunga med mig och några till flera kilometer, bl a över sjöarna innan Evertsberg. Ett par kilometer innan kontrollen nådde vi klungan (om man bortser från Dammen och Callesens imponerande och snygga utbrytning), som nu har minskat till ca 70-80 personer.

Evertsberg-Oxberg
I backarna ner till Vasslan efter Evertsberg får jag välbehövlig vila. Det är fortfarande enorm fördel att ligga bakom, så vi åker och plogar. Jag får tillbaks gott om mental och fysisk energi. I den ganska kuperade sträckan mellan Vasslan och Oxberg ligger jag ofta långt bak i klungan.

Rickard Bergengren mös såklart blev alla celebriteter.

Rickard Bergengren mös såklart blev alla celebriteter.

Uppförsbackarna går inte jättesnabbt, men tyvärr spricker det lite i klungan framför mig i varje stigning och jag har det inte helt lätt i nedförsbackarna den perioden av loppet. På myrarna och ner till Tennäng hade jag inget problem med glidet. Och Mellan Hökberg och Mora var det så isigt i det snabba spåret att de flesta skidor gick ungefär lika fort. Mellan Tennäng och Hökberg hade jag inga problem att glida med folk när jag låg i suget, men hade jag ingen rygg i nedförsbackarna så tappade jag.

DP längdskidor. Kul att det nya märket tagit sig enda in i elitklungan. Tror det var Madelene Carlzons skidor.

DP längdskidor. Kul att det nya märket tagit sig ända in i elitklungan. Tror det var Madelene Carlzons skidor.

Släppte tätklungan i Gopshus
Ner mot kontrollen i Oxberg nådde jag inte riktigt Richardssons rygg och han gled ifrån några meter (läs kort om hans Vasalopp här). I backarna nerför efter Oxberg fick jag slita hårt för att komma ikapp och kunde till slut ansluta till tätklungan. Men strax innan Gopshus tog krafterna slut. Jag orkade helt enkelt inte mer. I ca 65 km hängde jag med i Vasaloppet 2016. Överkroppen var slut, även om inte pulsen var superhög. Jag åkte så fort jag kunde men jag räckte helt enkelt inte till. Får träna mer till nästa år!

Efter nedförsbacken efter Gopshus bildades en grupp på mig, Espen Kveli och Vegard Vinje. Vi höll i hop hela vägen till mål och körde bra. Vi åkte in en del folk så klungan blev nio man till slut. Vi passerade också några som inte kunde hänga på.

Martin Damm 79:a. Fan vad glad jag är för hans skull. 149:a som bäst innan. Man blir bra när man bor i Borås, vilket Martin gör.

Martin Damm 79:a. Fan vad glad jag är för hans skull. 149:a som bäst innan. Man blir bra när man bor i Borås, vilket Martin gör.

Hökberg-Mora
Innan Hökberg tog jag bara någon enstaka förning, jag var trött. Men efter nedförsbackarna efter Hökberg, då det äntligen blev isigare spår, var jag nog den mest aktive i klungan och den som tog hårdast förningar. Vi kom bland annat ikapp Andreas Holmberg. Det var trevligt. Jag känner inte honom dirket, men jag har tävlat mycket mot honom i år och det känns som vi har trevligt i samma klunga. Även om man inte direkt pratar. Jag gillar Andreas. Jag tror jag har 3-2 i möten på honom i år nu.

Bob Impola körde i vår klunga och tog typ inte en enda förning förrän på slutet. Men det måste varit för att han fick syn på sin trötta klubbkamrat Oscar Persson, för plötsligt tog Bob en riktigt fin monsterförning på flera kilometer. För övrigt körde vi om Oscar (vinnare av Skinnarloppet i år) med 3 km kvar och han var 1.13 min efter i mål. Han såg inte helt pigg ut när vi kom.

Robert Malmgren körde bra. 278:a. Även om blev 272:a förra året var han mycket nöjd. Många verkade nöjda med loppet, men ändå hade placeringen blivit sämre. Det är tufft i Vasan nuförtiden.

Robert Malmgren körde bra. 278:a. Även om blev 272:a förra året var han mycket nöjd. Många verkade nöjda med loppet, men ändå hade placeringen blivit sämre. Det är tufft i Vasan nuförtiden.

Med 2 km kvar var klungan fortfarande knappt tio man och trots ett gott försök till långryck av mig försvann ingen. Då väntade jag in långspurten. När Auklandsbron kom drog jag fullt och kom sedan in efter Holmberg in på upploppet. Jag var kall och väntade länge med att gå om, eftersom Holmberg åkte i det snabbaste spåret. När jag sedan bedömde att det skulle hålla att spurta om i ett aningen långsammare spår gjorde jag det och taktiken höll perfekt. Känns kul att spurten fortsatt är så bra med tanke på att jag var typ sämst norra Europa på att spurta för bara ett par år sedan.

Post race-Hawaiin intogs denna gång i Kristinehamn.

Post race-Hawaiin intogs denna gång i Kristinehamn.

Utrustning
Skidor: Madhus Redline kallföresskidor, förra årets modell
Slip: LJ01, nyslipade
Pulver: Skigo C22
Skidorna var helt OK, men sämre än snittet Tennäng till Hökberg. Jag hade aldrig åkt på paret innan, men de hade gått bra i skidtester under veckan. Jag hade i princip bestämt mig för att åka på ett annat par som gått bra på andra tävlingar, men gjorde nybörjarmisstaget att testa skidorna på startgärdet på morgonen. Det kommer inte ske igen. Jag vet, amatörmässigt. Nästa år ska jag nog göra som 2014, bara valla upp ett par skidor. Det kan ha varit en nackdel efter några mil att skidorna var nyslipade och att jag inte jobbat tillräckligt med dem. Ny slip och nysnö sägs ju inte heller vara kanon. Men som sagt, jag tyckte ändå skidorna var helt OK.

Sammanfattningsvis
Först var jag missnöjd med att vara utanför topp 50, men när jag ser på listan inser jag att jag faktist gjort säsongens bästa eller näst bästa (Skinnarloppet var bra) lopp. Jag får inte stryk av någon jag verkligen inte borde få stryk av, och jag slår åkare som Oscar Persson, Johan Edin, Andreas Holmberg, Patrik Johansson, Adam Steen, Daniel Richardsson och Daniel Svensson (några nämnda, många glömda).

Sett till det, samt att de runt mig satsar på skidåkningen på ett helt annat sett än vad jag gör, är jag fantastiskt nöjd! Till nästa år är receptet för att hänga med längre så här: gör som i år, fast mer träning under hösten!

Stort tack för allt stöd från alla håll och kanter, inte minst min grymma klubb Ulricehamns IF. Och tack för alla gratulationer!

Hela passet med ännu mer info än graferna nedan finns på Polar här.

Polar V800-info. 150 slag (snittpulsen) är 80 procent för mig, 175 slag (maxpulsen) är 93 procent för mig. Det var i första backen.

Polar V800-info. 150 slag (snittpulsen) är 80 procent för mig, 175 slag (maxpulsen) är 93 procent för mig. Det var i första backen. Min klocka brukar visa kortare än Garmin och Suunto. Nu visade den 90.05 km, så åtminstone i Vasaloppsterrängen verkar det vara den som är korrekt.

Höjdkurva Vasaloppet och pulskurva Vasaloppet.

Höjdkurva Vasaloppet och pulskurva Vasaloppet.

Mellantider alla 10 km Vasaloppet 2016

Mellantider alla 10 km Vasaloppet 2016

Passertider vid kontrollerna Vasaloppet 2016. Observera att många inte registrerades. Exempelvis körde ingen om mig efter Eldris, ändå har jag enligt tabellen förlorat sju placeringar. I Risberg registrerades inte mitt chip, men när jag räknar i TV-sändningen verkar jag ligga 32:a.

Passertider vid kontrollerna Vasaloppet 2016. Observera att många inte registrerades. Exempelvis körde ingen om mig efter Eldris, ändå har jag enligt tabellen förlorat sju placeringar. I Risberg registrerades inte mitt chip, men när jag räknar i TV-sändningen verkar jag ligga 32:a.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Skidor, tävling (sedan juli 2012), Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vasaloppet 2016 the story

  1. Helena Enqvist skriver:

    Hatten av Erik! Jag är så imponerad och facinerad över hur fint du får i hop ett ”vanligt” familjeliv och träning och är så otroligt bra! Och tack för en välskriven racereport, jätteroligt att få en inblick i hur det är i eliten i Vasan!

  2. Jacob skriver:

    Stort tack Erik för en sedvanligt bra ”the story” och ett bra lopp. Jag har sett loppet nu i efterhand och det ger en extra krydda att se dig i bild vid många tillfällen. Imponerande.

  3. Erik Wickström skriver:

    Tack ska ni ha! Det är inte helt lätt att få in träningen och samtidigt vara nöjd med sig själv som förälder, men i dagsläget tycker jag vardagen funkar bra och formen verkar ju även den vara brukbar.

  4. Niklas Solsjö skriver:

    Rolig läsning! Dahl hade ju Redline som var nyslipade(sägs det) så helt kasst kan det inte vara😉

  5. Lars Bern skriver:

    Underhållande läsning som alltid Erik. Som du beskriver det så är det mycket tillfälligheter som spelar in. Syns ju om inte annat på förhandsfavoriter som Eliassen och Gjerdalen. Hur var det att åka med Cologna?

    De där Elpex DP-skidorna passerade jag in mot Mångsbodarna och uppenbarligen lyckades jag hålla undan för dem in i mål även att jag rasade genom fältet från Risberg och in.

  6. Jonas Ö skriver:

    Starkt kört Erik! Kul att se hur lätt du flög uppför första delen av backen! Har du koll på hur många som bröt i år? Elit resp övriga?

  7. Jonas Eilertsen skriver:

    En läkare i Berga by såg att jag var röd i halsen. Så vad passade inte bättre än att se favoritbloggaren ligga i täten i första backen!

    • Erik Wickström skriver:

      Tackar!
      Niklas: Men han (hans team) hade nog jobbat lite bättre än mig med skidorna efter slipningen.
      Lars: Cologna var mycket ödmjuk i spåret. Vi släppte in varandra i ledet några gånger. Härligt att du spanar in utrustning även under tävling:) Tillfälligheter, nja. De bästa brukar trots allt komma fram.
      Jonas: Vet inte hur många som bröt. Verkar inte så lätt att få fram statistik per led som förra året. Jag vet däremot att jag först var 61:a och nu är 60:e. Så någon mer än Ax av topp 100 verkar ha blivit diskad. Anders Solin och Håkan Löfström bröt.
      Jonas: Stort att vara favoritbloggaren, tack:) Ny chans i Vasaloppet nästa år.

  8. Janne skriver:

    Äckligt bra The Story som vanligt. Stort tack. Vad är nästa stora mål för dig, idrottsligt alltså? Och kommer du köra Alliansloppet iår?

    • Erik Wickström skriver:

      Tack! Det känns som dessa race reports är en uppskattad del av bloggen, då blir det också ännu roligare att skriva. Jag kör 24-timmars i Åre 31 mars och sedan Nordenskiöldsloppet. I sommar vet jag inte, men jag är sugen på Ultravasan 45 eller 90 om kroppen håller. Och så ska jag köra en triathlon på halvironmandistans i Borås i juni.

Kommentarsfältet är stängt.