Astrids rullskidspremiär och 70 procent på tempocykeln

Vi jobbade med växthuset igår. Ut med gammal jord, in med plast till odlingsbäddarna, ny jord och fjorton tomatplantor. Och på sikt kanske gurka och physalis. Vi brukar ha en del grejer i växthuset och det är fantastiskt gott med egenodlat. Faktiskt ganska stor skillnad i smak mot köpegrönsaker, åtminstone på tomat och gurka.

Jag gillar att även själv göra samma saker som barnen, som vid cykling, skridskoåkning, rullskidåkning och gympa. Just det där med gympa har varit nära att sluta illa flera gånger. Axeln lät inte alls bra i ringarna i Sandared en gång och det där med kullerbyttor och hoppande är inte lika väloljat nu som på högstadiet.

Jag gillar att även själv göra samma saker som barnen, som vid cykling, skridskoåkning, rullskidåkning och gympa. Just det där med gympa har varit nära att sluta illa flera gånger. Axeln lät inte alls bra i ringarna i Sandared en gång och det där med kullerbyttor och hoppande är inte lika väloljat nu som på högstadiet.

Det är inte helt lätt att sköta ett växthus bra med alla andra åtaganden, och jag ska villigt erkänna att det är Ida som gjort det absolut mesta med växthuset genom åren. Men i år har jag bestämt mig för att engagera mig mer. Mina gröna fingrar är motiverade nu när vår ”mossmatta” börjar likna en gräsmatta efter ett varv med en bensindriven mossrivare (körde bort tjugo skottkärror mossa) och lite gödning som fusk. Vi funderade pinsamt nog t o m på en robot, trots att jag gillar att klippa gräs. Men efter att hallrenoveringens budget gick åt skogen blir det ingen robot i år.

Rullskidsdebut
Det största problemet med att greja med växthuset igår var att Astrid ville åka rullskidor hela tiden. Astrid har länge pratat om att hon vill åka rullskidor och idag hade jag lovat henne. Hon fick välja bland mina tolv par och inte oväntat föll valet på ett par rosa, Elpex Evolution V. Märkligt att hur man än gör blir tjejers favoritfärg väldigt ofta rosa. Astrid rankar dock lila, silver och guld lika högt. Jag har ett par rosa med 2:or och ett par med 3:or, så hon fick ta 3:or för att det skulle bli lite enklare som nybörjare, svårt när du rullar iväg för snabbt. Ytterligare en av oändligt antalet fördelar med 3:or framför 2:or.

Astrid har redan skidskor med NNN-bindning och stavarna vi tog är de hon har på vintern. Ena staven är från Jörgen Aukland och andra är från hans bror Anders. De bröt sina stavar samtidigt en gång vid starten i ett ”sprintheat” när jag var på läger med dåvarande Team Xtra Personell, så jag sparade rören och sågade sedan till dem och försåg dem med trugor och handtag.

Jonas Colting i tempobågen

Jonas Colting i tempobågen

Vill inte säga nej
Det gick bra för Astrid att åka. Jag satte på henne raggsockar för att öka stabiliteten i skorna och därigenom fotlederna, då man står lite högre på rullskidor än skidor. Det var lite vingligt, men det gick bra. Runt, runt ”stora stenen” precis där vi bor, en sträcka på ca 20-30 meter. Några krascher blev det, men inga tårar. Hon reste sig upp och skulle vidare. Hon ville inte sluta, utan efter ca 20 min fick jag avbryta. Sedan hände detta två gånger till. Två nya turer på ca 20 min. Hon ville åka hela tiden, medan jag behövde greja med andra saker. På kvällen sade hon att det roligaste på hela dagen var att åka rullskidor.

Jag är ibland orolig vad grannar (och bloggläsare) ska säga. En skidtokig far åker rullskidor med sin dotter som precis fyllt 4 år. Men jag vill ju inte säga nej när hon vill leka på hjul. Själv har jag alltid tyckt det varit roligt att leka på hjul: cykel, rullskidor, inlines, skateboard, enhjulning, BMX.

CUBE tempocykel med hjul från Extreme. Hal som fan.

CUBE tempocykel med hjul från Extreme. Hal som attans. Min finaste cykel. Här med tävlingshjul. Igår körde jag med träningshjul.

Väntar med högintensiv träning
På eftermiddag blev det en cykeltur med Jonas Colting. Träningen har inte varit någon höjdare på sistone, och lätt halsskav har kommit och gått. Jag har bestämt mig för att ta det lugnt med högintensiv träning ett tag, och istället satsa på anständig marschfart på distanspass.

Igår dammade jag bokstavligt talat av tempocykeln, som jag inte suttit på sedan 3:e-platsen i Mitt i Borås Triathlon i juni 2013. Bytte också från tävlings- till träningshjul. Colting och jag cyklade en runda förbi Kinna, sida vid sida och fick dessa data:

Tid: 1:59:04
Sträcka: 69,00 km
Snittpuls: 131 (70 procent)
Maxpuls: 158 (84 procent)
Snitthastighet: 34,8 km/h
Totalstigning: 360 meter

Nöjd, kändes som hyfsat tryck i benen.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Astrids rullskidspremiär och 70 procent på tempocykeln

  1. Niklas Solsjö skriver:

    😊 Va härligt! Det var bra gjort av henne! Kanske dags att beställa ett par pjäxor till Moa här hemma… 4 år och ett par rosa Evolution ligger i vallaboden😉 Det är roligt att se dom lära sig nya saker. Hon har nyss lärt sig cykla snabbt på egen hand. Kul när man kan hitta på saker ihop!

Kommentarsfältet är stängt.