Ferry tales av Björn Ferry

Jag lyssnade på den tolv timmar långa boken av Björn Ferry nyligen. Det här blir ingen uttömmande recension, men jag tänkte i alla fall nämna några av mina intryck.

Ferry Tales omslag

Ferry Tales omslag

Boken fick ganska mycket uppmärksamhet när den kom ut hösten 2014. Jag minns att jag bl a läste en artikel jag gillade av Tomas Pettersson i Expressen. Han hade streckläst boken och sedan åkt upp till Storuman och intervjuat författaren.

Cyklat ihop
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till boken. En sak är i alla fall säker: den hade stort underhållningsvärde för mig.

Under en vecka i maj 2008 cyklade jag på Mallorca med skidskyttelandslaget. Då umgicks jag med Björn Ferry och de andra dagligen. Vi cyklade i bergen ihop, vi åt ihop och vi festade ihop. Björn är trevlig, rolig och han tänker. Han är ett unikum och kan sitta på cykeln i sex timmar och dra oneliners. Och på kvällarna spottar han inte i glaset, vilket också framgår tydligt i boken.

Många får sig en slev
Undertiteln till Ferry Tales är ”inte så förbannat tillrättalagt”. Det kan man lugnt säga. Det är många som får sig ordentliga slevar. Som att tjejerna i landslaget är mobbare, att tidigare tränaren Jonas Johansson inte alls sköter sitt jobb, att det mest intressanta med Johan Olssons bok är informationen att Johan heter Arne i andranamn, att han vill ha bort Staffan Eklund och Wolfgang Pichler, att Hellner inte är träningsintelligent med mycket mer. Och det skrivs ofta om onani, bajs och sex.

Dagen då jag hade 30 slag lägre medelpuls än Björn Ferry på ett distanspass (vi har ungefär samma maxpuls). Det året åkte jag inte skidor, utan cyklade hela vintern.

Dagen då jag hade 30 slag lägre medelpuls än Björn Ferry på ett distanspass (vi har ungefär samma maxpuls). Det året åkte jag inte skidor, utan cyklade hela vintern. Och Ferrys fot var nyopererad.

Jag kan stå ut med det allt det här, men det är nog inte allas favorit. För mig blir nog också boken mer intressant eftersom jag personligen känner många av personerna som nämns i boken, som är skriven i dagboksform, främst 2012-2014 om jag minns rätt. Jag har heller inga problem med Björn Ferrys självgodhet. Jag gillar att läsa om hur bra han trivs med livet (därmed inte sagt att jag tycker att han enbart tar bra beslut i livet), hur mycket pengar han tjänar etc. Andra uppskattar nog inte den sidan lika mycket.

Enough is enough
En passage jag reagerade på var när hans mamma var hemma hos Björn på kaffe en dag. Björn gillar kaffe, men är inte så nogräknad gällande vad det är för kaffe. Det verkar som han kan dricka vilket kaffe som helst i vilken form som helst, vilket för övrigt får mig att skruva på mig. Hans mamma klagade tre gånger på kaffet den gången och då skriver Ferry något i stil med (mycket ungefärligt) ”OK att hon inte gillade kaffet, men det hade väl räckt att hon sade det en gång och inte tre. Jag blev lite irriterad.”

Lite så kan jag känna med all hans kritik i boken också. OK att han kritiserar, men ibland blir det lite väl mycket. Han skriver betydligt fler än tre gånger hur dåligt han tyckte Jonas Johansson (gift med Britta Johansson Norgren) skötte sitt jobb som tränare och han skriver betydligt fler än tre gånger hur dåliga han tycker att de svenska skidskyttedamerna åkte runt 2013-2014.

Summering
För mig som har överseende med mycket i boken och som känner många av ”karaktärerna” tyckte jag boken både var givande och underhållande. För andra kanske det blir för mycket onani och bajs samt öppen och ganska hårt kritik mot olika personer.

Björn Ferry

Björn Ferry när jag fångade honom på bild vid rullskidskytte-SM i augusti 2013 i Torsby.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Prylar, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ferry tales av Björn Ferry

  1. Oscar skriver:

    Vad var det för hjälm Ferry hade på rullskidskytte-SM? Den ser snabb ut!

  2. Boris skriver:

    Karln tog OS-Guld.

  3. Johan Berg skriver:

    Tyckte boken var mkt intressant. Tyckte tvärtom att det var bra med kritiken och de rättframma kommentarerna. Sällan man läser det i idrottsböcker. Har ju dock ingen personlig koppling till de kritiserade.

    Tyckte också det var intressant att han ”bara” tränade 600 timmar sin näst sista säsong och inte självklart hade anammat att mängd är det som gäller för konditionsidrott. Trodde det var en självklarhet på denna nivå. Intressant också att Hellner tränar relativt lite enligt boken. Kan förklara en del…

    • Erik Wickström skriver:

      Ja, det fanns massvis med intressanta grejer! Själv tyckte jag det var svårt att sluta lyssna. Gällande kritiken tycker jag det är bra att någon vågar ha en åsikt, det är det helt klart brist på i skidåkarsverige, men det blir lite väl mycket ibland.

Kommentarsfältet är stängt.