Min löpträning 2017. Mil på y-axeln och veckonummer på x-axeln.
Löpformen är god. Igår snittpersade jag på mina ganska flacka stigintervaller som jag skrev om här för en vecka sedan. 6.14 min i snitt med 2 min vila jämfört med 6.15 min i snitt som bäst tidigare. Jag har sprungit passet sju gånger senaste fyra åren (bl a inför Ultravasan förra året då jag var i bra slag), så det känns kul. Jag är nog inte god för att persa på milen i dagsläget, men får jag vara skadefri ett tag till tror jag att jag kan få hyfsat fart på benen.
Hoka One One Clifton 3 och Mafate Speed 2
Överst i inlägget syns min löpträning i år. 39 km som mest på en vecka hittills. Inte många mil i vintras, men fin kontinuitet på sistone.
Motvillig tjockskolöpare
Jag har skrivit om mitt komplicerade förhållande till ”tjockeskor” tidigare på bloggen. Men för varje månad som går så springer jag allt fler pass i mina Hoka One One. Nästan alla nu faktiskt, vilket gjort att benen tagit betydligt mindre stryk. Jag fick två par (Mafate Speed 2 och Clifton 3) för test förra året och jag trodde aldrig jag skulle använda dem så mycket.
Jag tycker att löpkänslan är sämre jämfört med tunna skor. Jag tycker också att det inte är fullt lika roligt att springa intervaller i Hoka jämfört med t ex Salming Speed eller Asics Piranah. Men de maxdämpade skorna är oväntat lätta och skillnaden i löpkänslan är inte speciellt stor. Jag gillar också droppet på 5 mm, känns lagom. Det i kombination med att jag upplever slitaget på benen som väldigt mycket mindre gör att jag numer t o m avänder Hoka vid stiglöpning.
Vi tältade nyligen med familjen. Första gången på länge. Vi hade vanliga kuddar och jag sov med dubbla liggunderlag. Inte så ”äkta”, men mysigt. På en av kuddarna syns Majs snutte. Hon slutade med napp för en dryg vecka sedan och det har gått fint.
Inte Sveriges bästa tält, men det funkade fint. Annars är min största tältmerit att jag delat taxi med Hillebergs vd en gång i Åre.
