I tisdags i förra veckan fyllde bloggen 10 år. Första inlägget finns att läsa här.

Headern på bloggen har hängt i sedan 2010. Harald Aas tog bilden när vi var nere på Dolomitenlauf.

Tacksam att ha det jobb jag har
Jag har bloggat i 10 år och mycket tack vare bloggen har jag kunnat livnära mig på min hobby ungefär lika länge.

Visst är det en floskel, men jag älskar verkligen mitt jobb. När jag är i ett nytt sammanhang och svarar på frågan vad jag jobbar med så är reaktionen ofta “Det måste ju vara jättekul att få arbeta med sitt stora intresse”. Då kan jag rakryggat säga “Ja, det är faktiskt ganska fantastiskt”.

Det är klart att det inte är superkul jämnt (bokföring och korrekturläsning tillhör inte favoriterna), men jag uppskattar verkligen att få jobba med många intressanta delar av längdskidåkning, motion och konditionsidrott.

Idag når jag ut både via vår pod Lagom Kondition, via mitt Instagramkonto etc. Och det har varit till stor hjälp för mig att jag skrivit några böcker som har tagits emot väl och sålt bra.

Men jag skulle nog ändå säga att bloggen, i kombination med hårt arbete, är nyckeln till att jag lyckats nå ut i längdskidsverige (och i viss mån Norden). Chefredaktörsskapet jag hade för Vasalöparen från 2010-2019 hjälpte möjligtvis till lite grann också.

Vätternrundan 2010

Vill fortsätta så länge det går
Idag gör jag många saker. Det är pod, skidkurser, skidläger, individuella träningsprogram, generella träningsprogram i konceptet Wickström Coaching, föreläsningar, böcker, konsultarbete, produktutveckling, kommentator, moderator, skribent, fotograf etc.

Det är många i Sverige som driver liknande verksamhet inom skidåkning, men det är få som livnärar sig på det på heltid. Jag blir inte rik på det jag gör, men jag är oerhört tacksam och stolt över att kunna leva på mitt största intresse (det hade inte gått om jag inte startat bloggen). Det vill jag göra så länge det går.

Hårt arbete
Jag får träffa trevliga människor och besöka fina platser genom jobbet. Men det är också hårt, passionerat och dedikerat arbete. Jag tror många anlitat mig för att de sett hur jag genuint älskar det jag gör och för att jag jobbar hårt för att alla inblandade ska få en bra upplevelse.

Ida och jag 2010

Medan schemat är rimligt på våren och sommaren kan jag under hösten och vintern ibland jobba väldigt mycket vissa veckor. Det är såklart inte optimalt för familjen sådana veckor (jag kommer aldrig bli månadens pappa i januari), men förutom det tycker jag sällan det är ett problem.

Jag ser ju fram emot skidkvällarna på Borås skidstadion. Och jag gillar att skriva ett bra träningsprogram med inspirerande pass. Och det är kul att göra pod med Niklas. Och att komma till företag och föreläsa är inspirerande. Och på helgen kanske det bär av till Alperna för att kommentera långlopp i TV och träffa långloppseliten. Då tänker man inte på att arbetsveckan visst blev ganska mustigt.

Pro Tour-tempo 2010

Skönt att skriva av sig
Ibland kallar jag bloggen för den digitala världens motsvarighet till papperstidningen. Den är långsam och bestående. Inläggen lever länge. Det ser jag på besöksstatistiken.

Något jag också gillar med bloggen är att den är mer som en dagbok än vad kanske andra kanaler är och jag upplever att jag får en viss kontakt med er läsare, även hos er som aldrig någonsin lämnar en kommentar.

Ibland får jag fina mejl från folk som följt bloggen i många år. Sådant kan jag uppskatta enormt.

Något jag blivit sämre på senaste åren är att skriva långa blogginlägg (förmodligen pga fler kanaler, mer jobb och fler barn).

Jag gillar att skriva av mig, som t ex i samband med när Astrid föddes. Då skrev jag varje dag när hon låg nyfödd på sjukhus med hjärtfel. Jag minns att jag grät från första till sista bokstav på de inläggen och att det kändes väldigt bra att få formulera sig.

Vid två tillfällen slutade att jag blogga i några månader, men började uppenbarligen igen.

Stenåldersträning med Jonas Colting 2010

Få haters
Jag har ibland skrivit något halvkontroversiellt och skapat en storm i längdskidsvattenglaset.

Men det är sällan, till skillnad från t ex Jonas Colting som ofta hamnar i hetluften inom hälsoområdet. Kanske är det av den anledningen, samt kanske att jag är kille, som jag har haft minimalt med problem med nättroll.

Min blogg har nästan 8 miljoner sidvisningar och 8417 kommentarer. Av dessa är det nästan inga “hatkommentarer”, vilket är tacksamt. Det är en person som skriver subtilt elaka kommentarer ibland med olika alias och olika epostsignaturer, men jag vet att det är samma person eftersom jag ser IP-numret i kommentarerna. Det som känns trist är att det är en person (jag vet inte vem det är) som verkar insatt i skidvärlden.

Tidigare lät jag kommentarerna stå kvar och ibland gick jag i klinch med dem. Men nu när jag ser en sådan kommentar och jag ser att det är samma IP-nummer så raderar jag kommentaren. Annars raderar jag aldrig kommentarer.

Växjöklassiskerna med Martin Josefsson som support 2010

Bloggen som plattform
Det är få som startar en blogg idag. Många har tappat en stor andel läsare. Överlag har min blogg klarat sig bra. Men jag känner att jag vill avsätta mer tid på bloggen framöver med fler, bättre och längre inlägg. Om jag lyckas med det låter jag vara osagt.

En som en bra på att avsätta tid för att blogga är Adam Steen. Det är också den enda blogg jag följer.

Till sist
Tack för att ni läst ända hit! Och framförallt, STORT tack för alla ni som läser. Det hade ju varit sjukt tråkigt att skriva utan er. Så TACK än en gång.

Är det förresten någon som läst ända från början? Eller nästan från början? Hör gärna av er i en kommentarer eller genom ett mejl.