UVK-RULLEN avgörs lördag 21 september i Uppsala
Ida och jag bodde i Uppsala i två år 2007-2009 då jag jobbade som doktorand i ett projekt där jag forskade på alternativa metoder för att bestämma mjölkkvalitet. Jag höll till på ”bonneriet”, eller Sveriges Lantbruksuniversitet som det också kallas. Det var två givande år, men samtidigt insåg jag framförallt efteråt hur jag vantrivdes med jobbet. Jag trivdes varken med projektet eller med stämningen på Institutionen för Livsmedelsvetenskap. Det roligaste var alla konferenserna och resorna, bland annat till Mexico, Island och Berlin.
Det var att hästjobb att komma upp på ryggen på Island
Ingen bra forskare
Det är naturligtvis många faktorer som avgör om man trivs på en arbetsplats eller inte. I mitt fall handlade nog inte så mycket om att jag aldrig älskade att titta i mikroskopet, köra proverna i HPLCn eller studera neutrofilerna i flödescytometern, utan mer att jag inte fann min plats. Jag hade inte som de andra en bakgrund som agronom, utan var molekylärbiolog. Det var en stor nackdel och jag upplevde att jag faktiskt inte var speciellt bra på mitt jobb. Jag kan formulera mig ganska bra på engelska, så vi fick artiklarna publicerade i de finaste mjölktidskrifterna. Men jag hade aldrig blivit en bra forskare på området, mina bakgrundskunskaper var för dåliga och jag brann inte tillräckligt mycket för ämnet. Dessutom är jag en teoretiker inom naturvetenskap och är inte bästis med varken pipetten, provröret eller objektsglasen.
Helge Skoog gästade SLU på en fakultetsdag
Större ”integritet”
Gällande att finna sin plats så fann jag inte den på ett personligt plan heller. Mina allra bästa vänner är ofta de som känner mig bäst. De är också de människor som förstår mig. I Uppsala var det ingen som förstod mig, vilket jag naturligtvis till stor del har mig själv att skylla. Jag kan vara väldigt vetgirig och ställa frågor som är mer rättframma än vad sociala normer säger. Där uppstod en rejäl krock direkt. Folks ”integritet” i Uppsala var betydligt större än vad jag var van vid från mina tidigare bostadsorter Borås, Ulricehamn och Fairbanks i Alaska. Så när jag till exempel frågade var de bodde (eftersom jag är väldigt intresserad av lokalgeografi) och vad de gjorde på fritiden i Uppsala så kände nog många att jag hade trampat in i deras komfortzon. Man var helt enkelt inte så personlig mot de som inte stod närmast. Och där bommade jag totalt med mina känselspröt, vilket sedan låg mig i fatet.
Jag hade en trainer på balkongen i lägenheten på Eriksberg i Uppsala. Golvet var en fin resonanslåda.
Tacka vet jag Borås
Så istället för att lära känna de anställda och deras verkliga personligheter så deltog jag snällt i samtal under två år på fikarasterna om bolån, dagislämningar, tvättköer i bostadsrätterna, trafiksituationen i rusningstrafiken och bilsiktningar. Inget fel i att prata om det (det gör jag själv också), men jag kände mig ensam över att inte ha någon på jobbet som var en nära vän. Tur att jag hade cyklingen, där Ida och jag fortfarande umgås David och Sara (och Sigrid) och Fredrik och Jenni.
Det var detta i kombination med att jag började jobba som frilansare som fick mig att ta steget att dra med Ida tillbaks till Borås (hon har ställt upp på mycket). Och avbryta doktorandtjänsten och bara bli en licentiat och inte en doktor. Sist men inte minst har Uppland två enorma problem: det är flackt och det finns inte tillräckligt med skog. Inte som Borås helt enkelt. I Borås har jag verkligen hittat rätt på alla fronter med familj, vänner, jobb, hus och terräng!
Just det, UVK-RULLEN var det. Jag drog igång Uppsala Vasaloppsklubb då jag bodde i Uppland. Strax efter jag flyttade därifrån blev det en formell förening och nu har de en ganska stor verksamhet, som inkluderar en rullskidstävling. Jag fick ett mejl av RS-riller-mannen Samuel Forslund igår och jag lovade att puffa för tävlingen, varvs huvudklass är 42 km K med tävlingshjul. Så det kommer här.
Uppsala VasaloppsKlubb arrangerar rullskidslopp lördagen 21 september
UVK-RULLEN är tävlingen för alla som tränar och tävlar på rullskidor – som träning och delmål inför Vasaloppet, eller som en rolig utmaning. Med start och mål vid Vaksala Kyrka, Uppsala.
UVK-RULLEN går på en platt och säker bana. Alla kommer kunna delta, både motionär och elitåkare på ett säkert och roligt sätt. Kom och upplev en härlig tävlingsdag på rullskidor i det uppländska kulturlandskapet. Länk till tävlingen: http://uvk-race.se/index.html
