Jag blir alldeles rosig om kinderna varje gång jag träffar Simon Andersson och han berättar att han gillar att läsa mina race reports på bloggen. Simon Andersson har inte bara blivit 26:a i totalen i Tour de Ski samt tagit individuell SM-medalj. Han var även ett SM-brons i stafett med självaste Adam Steen på startsträckan, vilket känns obeskrivligt stort! Därför får Simon det översta bilden här.

Nils van der Poel körde ett varv (16 km) klassiskt på ca 1 timme. Annars tränar han inte rullskidor.

Simon Magnusson mitt inne i sin 13 km-förning. Riktigt stakstark kille. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week.

Slangbältet från Coxa och kardborre från Biltema funkade kanon

Rullskid-Patrik från rullskidcenter.se fick komma upp med sina Swenor-3:or som låneskidor då den andra leverantörens skidor krånglade

Till vänster står den människa som var min favoritperson i lördags, nämligen Fredrik Ousbäcks pappa som gav mig en stav i starten.

Kändistät bild i Trollhättan

Resultat Alliansloppet 2021 finns här. Jag kom 59:a på tiden 2:00:27, vilket var 8.36 efter segrande Max Novak.

Min klunga ut på tredje varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Alliansloppets 48 km-klass hade två starter i år. En kl 08.00 för ”motionärer” och en kl 11.45 för ”elit”. Jag fick den äran att starta med elit, med nummer 73. Det reflekterade ungefär seedningen.

Det fanns dock undantag, t ex Petter Northugs nummer 4 som var lite för lågt nummer för honom. Men det hade jag nog också gjort som arrangör. Bra TV när han och Halfvarsson småsnackade sida vid sida längst fram i starten och den lilla ändringen skapar ju ingen orättvis tävling.

Revanschsugen
Topprullen förra helgen var en rejäl käftsmäll för mig. Resultatmässigt struntar jag nog mer än de flesta i resultat från andra lopp än de jag verkligen vill åka bra i. Jag oroar mig oerhört lite över att få däng av åkare jag bör vara långt före på vintern. Men Topprullen var ändå en viss törn för självförtroendet. Fast ännu mer en spark i ändan att lägga i en högre växel.

Jag längst till höger. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Jag har inte tränat lika mycket som förra året (då jag ökade från typ 325 till 450 timmar per år och fick ett ordentligt lyft), men jag har tränat helt okej sett till mängd för att vara mig.

Jag insåg dock efter Topprullen att mina riktigt högintensiva pass har blivit för få i år. Jag var inte van vid så hög puls. Så i onsdags körde jag ett riktigt hårt intervallpass på rullskidor där jag fick upp flåset fint och hade bra fart. Det gjorde mig peppad inför Alliansloppet. Och även nu efter Alliansloppet ska jag se till att öka inslaget av mer högintensiv träning.

Femte gången
Jag har åkt Alliansloppet flera gånger tidigare:

2010 (ca 35-40). Då var loppet 56 km och gick på fria klassiska hjul.
2014 (36:a)
2014 (35:a)
2015 (24:a)

3:or från Swenor från Rullskidcenter som låneskidor. Andra långloppet i Sverige efter Båstad-Mölle som har det tror jag.

2016 och 2019 sprang jag Ultravasan som krockade och jag har heller inte varit så sugen på rullskidlopp senaste åren. Men nu är suget tillbaka. Kul att träffa skidkompisar och adepter på loppen. Även om den riktiga feststämningen inte fanns pga restriktioner var det riktigt kul att känna på stämningen före, under och efter loppet. Tack till alla som bidrog till det.

Bröt spetsen i starten
Starten gick och mitt led (vi stod uppradade i fyra led som om det fanns skidspår) gick långsamt. Det fanns en lucka till vänster. Men den var inte så stor. Jag tittade för dåligt och åkaren bakom mig körde på min stavspets som gick av. Efter 10 meter. Halva holken försvann.

Jag förvånas då riktiga elitåkare ofta brytar spetsar och handremmar på rullskidlopp. Jag anser att de inte tittar igenom utrustningen tillräckligt noga samt väljer fel varumärken på spetsarna (där lär man ju inte behöva vara så sponsorbunden). Man ska inte bryta spetsen genom att bara ”staka av den”. Nu blev min spets påkörd, så jag får försvara mig med att det är en viss skillnad.

Det hela var mitt fel och det var klantigt. Mest glad var jag att Ragnar Hellsvik, som det visade sig vara, klarade sig fint. I botten av backen diagonalade jag (svårt att staka med bara en stavspets) och letade efter folk med stavar. Jag själv hade ingen medhjälpare på plats. Någon utländsk åkare nekade mig en stav, men efter kanske 100-200 meter fick jag en stav av Fredrik Ousbäcks pappa. Jag har bara kollat lite grann på TV-sändningen som finns kostnadsfritt om man har konto på TV 4 Play, men mitt stavbrott syns inte så tydligt där.

Det är nog här klungan spricker ut på andra varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Fredrik åker för Skövde och under hela min ”karriär” upplever jag att vi Götalänningar håller ihop. Det blir någon slags lös och oklar – men fin och bra – sammanhållning.

Det var en vänsterstav med Madshusremmar. Skigo-staven var typ 2 cm för kort, så det var ju så gott som perfekt. Jag insåg att jag kommer åka hela loppet med den. Det sved rejält efteråt när jag fick reda på att Fredrik själv hade haft sönder sin vänsterstav och hans pappa stod tomhänt, men tydligen hade det ändå inte riktigt räddat sitt lopp.

Hängde med i ett varv
Lyckligtvis – och oväntat – går klungan inte så fort i första långa uppförsbacken så jag lyckas precis hänga med i bakänden. Klungan är på kanske 60-70 personer. Efter 1,5 km är jag helt inne i loppet. Skönt. Jag vet hur mycket lättare det går i en stor klunga än att jaga solo.

Max njuter av segern sötma

Jag sitter med i ett varv av tre, alltså 16 km. Efter ca 7 km åker jag sida vid sida med Northug, tillsammans med Per Elofsson en av mina få förebilder inom skidåkning. Jag säger att jag tycker det är kul att han tävlar igen och betyder mycket för sporten. Han tittar upp och tackar och ser uppriktigt glad ut över orden.

Bra klungkörning
Vid varvning trissar farten upp inför spurtpriset och jag flyger av. Men det gör också en del andra, så även härifrån får jag en riktigt bra resa.

En norrman (nr 67 tror jag) styr upp ett lagtempo, precis som jag brukar göra i liknande situationer. Han ropar om korta förningar etc, men blir inte lika frustrerad som mig när det inte funkar. Men det funkar faktiskt bra. Jag orkar inte ta förningar hela tiden då första varvet var ganska tufft för mig, men jag hjälper ändå till en del.

Jonathan Hedbys låg före tätklungan ett tag på första varvet, men flög sedan av efter ett varv och hamnade i någon klunga bakom mig.

Farten är perfekt och vi växer successivt från ca 5 till ca 10 i klungan. Kanske någon som kom ikapp, men främst är det vi som plockar folk.

Efter typ halva andra varvet går Simon Magnusson upp i tät och tar en riktig skidåkarförning på typ 13 km. Satan i gatan vad stark den killen är. Åtminstone på platten.

I uppförsbacken på tredje varvet sticker Markus Jönsson och Tom Fahlén iväg och kör duo några kilometer medan vi övriga stannar bakom Simons fina ryggtavla och snart är vi ikapp.

Simon stakar f ö överallt. Jag själv använder benen en del, men mindre än Topprullen. Det är egentligen bara i första backen benen behövs, men det är bra att underhålla dem lite grann då och då hela varvet.

Flyger av på slutet
Sista kilometerna in mot mål har jag det tufft. Jag ligger näst sist i klungan (jag tror även en eller ett par andra flyger av) och bakom mig har jag Ragnar Hellsvik. Första gången jag träffade Ragnar var på Topprullen helgen innan då han slog mig.

Baptiste Noel kom fram och presenterade sig. Kul! Vi har läst en del om varandra men aldrig träffast. Baptiste är en skidåkande fransman som sökte sig till Sverige och jobbar nu sedan flera år med Alliansloppet Action Week. Han verkar göra det riktigt bra!

Ragnar känns som en rullskidspecialist. Jag har aldrig haft någon bakom mig som ligger så nära. Det kan inte varit mer än 5 cm. Han göt det snyggt och inte det minsta oschysst, men jag blir ändå smått rädd de få gångerna jag har tid och ork att vända mig om. Det känns som det står en björn på baktassarna precis bakom mig.

Med ca 1 km kvar går snöret. Jag orkar inte längre. Släpper klungan och kör själv in i mål.

Nöjd
Sammanfattningsvis var detta en skön revansch från Topprullen. Jag slog fem av dem som slog mig ganska överlägset i Topprullen och jag kunde hantera hårdkörningen bättre.

Jag hade också mycket stolpe in med perfekt fart i klungan.

Det jag inte var nöjd med var uppförsbackarna. Alliansloppet har startbacken samt Miobacken på varje varv. Egentligen ganska små backar, ca 35 respektive 30 höjdmeter, men det räckte för att jag skulle behöva slita där. Vanligtvis är uppförsbackarna min styrka, men nu var det tvärtom. Något att fundera på.

Tack Alliansloppet och alla andra för en fin tävling!

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 2:00:36
Sträcka: 47,70 km
Snittfart: 23,7 km/h (23,9 km/h i snitt om man räknar officiell sträcka och tid)
Totalstigning: 345 meter
Totaldrop: 355 meter
Snittpuls: 157 (tre slag högre än Topprullen)
Maxpuls: 176 (eventuellt ett felvärde)
Rullskidor: Swenor-3:or låneskidor. De rullade bra tycker jag.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.