Damernas Värld och toppform

I januari kommer det stå om mig i den här tidningen. Det känns större än min 52:a-plats i Vasaloppet.

I januari kommer det stå om mig i den här tidningen. Det känns som en större merit än mina idrottsprestationer.

Höghöjdseffekt från Ramsau? Förmiddagarna på 2700 meters höjd och resten av dygnet på 1100 meter höjd. 6 dagar. Höghöjdseffekt?

Nja, hemoglobinvärdet lär vara ungefär det samma, antalet röda blodkroppar är relativt oförändrat. En gång mätte jag HB-värdet före och efter vistelsen, då skiljde det 3 %, alltså inom felmarginalen. Att jag alltid kommer i form efter Ramsauläger beror nog på andra orsaker. För det första tränar jag väldigt hårt och disciplinerat där nere. För det andra är återhämtningen optimal eftersom jag bara jobbar ett par timmar per dag under den veckan. För det tredje mår jag förbannat bra där nere, det tror jag betyder mycket för hur stor mängd träning du kan tillgodogöra dig och superkompensera för.

Ramsau är som balsam för själen.

Ramsau är som balsam för själen.

Jag är i bra form
Apropå form så tror jag mitt träningstillstånd är det bästa jag upplevt någonsin. Man får njuta och skryta så länge det varar. I tisdags slog jag mitt tidigare personbästaste i den för boråsare så berömda Hallénsbacken. Den stiger ca 85 höjdmeter på mindre än 1 km och är ett mecka för löpare och skidgångare. ”Mannen med de snygga vaderna” och jag gymmade i 45 min innan vi drog till backen.

Själv brukar jag springa istället för att gå skidgång i Hallénsbacken. Alltid 6 st gånger, alltid med 3 min vila. Alltid så att jag stupar på toppen av backen sista intervallen. Den här gången spydde jag en skvätt redan efter femte intervallen. Jag sprang i snitt på 3.14 min, alltså fortare än jag gjorde i samband med att jag gjorde halvmaran på 1 h 12 min år 2009 och Lidingö på 1 h 52 min år 2006. Trots att jag bara sprungit i snitt 45 min i veckan senaste året. Förmodligen gav MTB-cyklingen bra benstyrka.  Kul tyckte jag, så mycket kan en vecka med psykisk vila generera.

Personlig Klassikerträning
En journalist från tidningen Damernas Värld ringde upp mig igår för en intervju om personlig träning. Hon frågade mig om vilken typ av personer som anlitar mig som personlig tränare och vad man ska tänka på som nybörjare inom konditionsidrott. Det var trevligt, artikeln kommer i januari.

Ett svar kan jag avslöja redan nu, på frågan om vilka som anlitar mig:
Det är både killar och tjejer, från 25 till 65 år. De flesta är nybörjare eller motionärer som vill genomföra en Svensk Klassiker, åka TjejVasan för första gången eller åka Vasaloppet lite snabbare. Det är de tre vanligaste anledningarna.

Vill du också få ett individuellt utformat träningsprogram med kontinuerlig feedback utifrån dina förutsättningar, tveka inte att kontakta mig!

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Detta inlägg publicerades i Löpning, Träning och märktes , . Bokmärk permalänken.