Jag ringde upp Sverker Sörlin – som skrivit den grymt braiga boken Kroppens geni: Marit, Petter och skidåkning som lidelse – för några dagar sedan. För att gå direkt på sak berättade jag för honom att jag hade hittat två stavfel i boken: ett på sidan 363 och på ett annat ställe hade han skrivit Inge Bråthen istället för Inge Bråten.
Han tackade för anmärkningen och efter det pratade vi lite kort ett par minuter. Sverker verkar vara en trevlig och intressant varelse. Man kanske blir det om man är professor i miljöhistoria och har disputerat i idéhistoria. Och dessutom har åkt skidor på elitnivå som ung.
Uppdaterat: Jag fick ett mejl av Sverker Sörlin efter jag hade skrivit det här inlägget. Han har följt min blogg i vinter. Det är ju en enorm merit för mig. Nu ska jag gå runt och vara stolt hela dagen.
Jo men Du skulle ju boka honom för em inspirationsföreläsning. Gjorde Du det?
Vore verkligen kul att få hit honom. Borås SK, Hestra och Ymer kunde väl ordna ett samarrangemang.
Med vänlig hälsning, Marie
Jag minns att du kommenterade det en gång, men jag har inte bokat honom. Kontakta klubbarna och övertala dom. Jag kan stå för marknadsföring av föreläsningen 🙂
Har gjort något liknande en gång, med ett mindre lyckat resultat.
Hyrde en extremt dålig film en gång så jag ringde, kl0130 typ, upp det telenr som stod på VHS-fodralet(detta var några år sedan…), förväntade mig en telesvarare där jag kunde skälla av mig lite anonymt (pre nummerpresentation), istället var det en nyvaken man i 50-årsåldern som undrade vad f-n jag höll på med, kanske en rimlig fråga iofs…
Den är lite lätt pinsam 🙂