Resultat Rådarullen finns här.

Igår var det dags för årets andra rullskidstävling för min del, Rådarullen i Lidköping på en kanonfin bana på 16 km som kördes tre varv. Startfältet var bra och eftersom banan bara innehöll en backe värd namnet så var risken stor att det skulle bli en rejäl klunga. Jag gillar inte stora klungor och hade laddat för att dra på ordentligt i första backen för att lite folk skulle flyga av.

Dan Moberg före Erik Wickström i Rådarullen 2014. Foto: Thomas Svanström.

När den stora klungan kom till backen efter ca 2 km stötte Rickard Bergengren och han och jag växeldrog stenhårt sedan nästan hela backen. Sedan kom Markus Ottosson (7 gånger topp 10 på SM och 13:e i Årefjällsloppet 2013) och tryckte till. Jag hade precis maxat några förningar och orkade inte gå med, men Viktor Hansson (tror jag) började jaga och efter att jag hade hämtat mig lite började jag också ta förningar. Men sedan slog Viktor av och istället började Patrik Johansson och jag jaga Markus. Men även han slog av och ca 7 km in i loppet låg jag plötsligt själv, ca 25 meter upp till Markus och 25 meter bak till klungan som nu bara var sju personer: Viktor Hansson, Patrik Johansson, Z, Axel Bergsten, Mattias Edvardsson, Johan Kanto och Dan Moberg.

Drog mycket första varvet
Jag beslutade att gå ned till klungan så vi gemensamt kunde jaga ikapp Markus, men dragviljan var inte stor. Då blev jag lite sur och hojtade en del om att vi skulle köra hårdare och samarbeta för att komma ikapp, men många ville inte ta förningar så jag drog mycket. Dock var nog tröttheten en faktor som vissa. Jag gick en gång ned till Johan Kanto som låg sist i klungan och han såg ut att ha en puls på ungefär 101 procent av max, så i det läget var nog wheel sucking det enda alternativet.

Markus Ottosson solade över 4 mil innan vi hann ikapp honom. Foto: Thomas Svanström.

I varvningen efter 16 km låg vi hela 62 sekunder efter Markus, men nu hade årets 13:e man i Vasaloppet Dan Moberg börjat vakna till liv. Han tog fler och fler förningar och verkade pigg, så vi bestämde att trycka hårt i backen, vilket vi gjorde. Glädjande nog flög alla av utom min klubbkompis Z, som bara tappade 10 meter och då väntade jag in honom. Sedan växeldrog Moberg och jag i några kilometer innan Z också flög.

Moberg värdig vinnare
Som mest låg Markus ca 1.10 min före, men ut på sista varvet hade det minskat till en minut. Nu hade också Moberg börjat bli på riktigt bra humör. Jag drog mest första varvet, men han drog mest på sista varvet och med 2 km kvar var vi ikapp Markus Ottosson. Vi körde lugnt några hundra meter innan jag körde helt max (och fick krampkänningar i armarna, därför vågade jag inte sedan köra långspurt mot Moberg) i några hundra meter och då flög Markus. Nu var det knappt 2 km kvar och det stod mellan mig och Moberg. Han låg först in mot mål och med 150 meter kvar vinklade jag ut och maxade. Jag låg lite före ett tag, men orkade inte hela vägen och fick se mig spurtslagen. Moberg är ju inte direkt känd för att vara en superspurtare, men han var för stark för mig igår och vann mycket rättvist.

Starten Rådarullen 2014. Foto: Jan-Eric Thelin.

Jag är supernöjd med resultatet (formen fortsatt enormt bra) och tävlingen var en mycket trevlig tillställning. Det är alltid roligt att träffa skidkompisar! Eminent jobbat av arrangörerna som hade gjort flera positiva förändringar av tävlingen till i år. Rådarullen är flack och körs på 2:or, vilket gör den mycket lämplig för motionärer.

2:or
Gällande 2:or så är det alltid lurigt när det gäller rullmotstånd. Jag är en stor förespråkare av att inte köra på tävlingshjul, eftersom jag vill att så många motionärer som möjligt ska delta. Med 2:or räcker det att ha ett par skidor och nedförsbackarna blir snällare, vilket är en viktigt faktor för de som är osäkra på rullskidor. Jag tycker motionärerna är viktigare för sporten än den lilla klick elitåkare som finns. Det bästa är naturligtvis om den seedade gruppen får låneskidor av t ex Elpex eller Swenor, men annars hoppas man ju att alla har ungefär samma rull. Många kör på Skigo-2:or från 2012, eftersom dem sägs rulla bra. Jag körde på Skistarts rullskidor som de är från butiken (jag har aldrig plockat isär och ”trimmat” tvåor). Jämfört med Dan Moberg och Markus Ottosson tyckte jag att vi hade ungefär samma rull. Vissa åkare, t ex Patrik Karlsson, hade sämre rull och då går det ju inte att hänga med. Därför är vissa bra åkare längre ner i resultatlistan än de borde. På ett par Swenor- eller Proski-2:or är det svårt att hänga med, medan nya Elpex-2:or rullar helt OK (jag testade de mot Skistart och Skistart var marginellt bättre). Men av de jag åkte i samma klunga som märkte jag inga större skillnader. Vissa rullade aningen bättre än mig, vissa aningen sämre. Framförallt är skillnaden mycket mindre än vad som kan skilja på snö. Jag har genom åren många gånger haft så trögt glid att jag inte haft en chans att hänga med klungor när jag ligger i suget i nedförsbackar, men så mycket skiljer det ju knappt ens mellan 2:or och 3:or.