Nedan en kort film från Vasaloppet med 20 km kvar. Först ganska platt och sedan lite uppför. Och sedan samma sekvens i slow motion. I filmen åker jag före Britta.
Jag har fått många kommentarer om att jag åkte bra tekniskt under den tid jag syntes i rutan. Tack!
Jag brukar vara självkritiskt till min egen teknik, men sett till att det är 7 mil in i loppet tycker jag det ser helt okej ut. En sak jag är nöjd med är framföringen av stavarna efter avslutat stavtag. Alltså att dra igenom hela taget (inte stanna vid höften, det tycker jag man endast ska göra vid uppförsåkning, accelerationer etc) för att sedan komma tillbaka med händerna upp längst kroppen.
Jag tycker inte att armarna ska gå som en klockpendel som vid diagonalåkning och stakskjut där man vill ha en kraft nedåt som hjälper till med fästet. I stakning behövs inget fäste och det är lättare att komma tillbaka i bra position genom att dra till tillbaka händerna nära kroppen istället för framför kroppen.
Ser riktigt bra ut 💪👍
Tack!
Pingback: Avslutning på Hestras skidskola ikväll | Erik Wickström – Konditionskonnässör
En fråga om fällningen. Sett en film av Rikard Tynell där han påpekat vikten av att inte gå för djupt i fällningen då det kostar mkt energi att ta sig upp med överkroppen igen till rak position.
Om man tex tittar på åkare nr 3 bakom Britta så går han inte alls så djupt som er båda längst fram. Tankar om det?
Tack för bra input. Det stämmer att det kostar energi att resa sig om man fäller sig för djupt. Samtidigt kopplar du inte på så mycket bålstyrka om du fäller dig för lite, då drar du istället dig framåt med armarna till stor del istället. Det är en fin linje. Eventuellt fäller jag mig lite för mycket.