Idag firar Ida och jag vår tolfte årsdag som par och det känns väldigt bra. Vi har nu varit ihop så länge att nästa år kan man skriva det med siffror, många rekommenderar ju att skriva tolv med bokstäver och 13 och uppåt med siffror.
De tre främsta i Midsommarjoggen (4 km terräng) 2011. Martin Josefsson (3:a), jag (1:a) och Mattias Nilsson (2:a).
1:an och 2:an i Midsommarjoggen 2014. Ursäkta klädseln (kalsonger+skor), men Tobias Magnusson startade innan jag hade kommit hem, så det blev minst sagt bråttom att byta om och jaga ikapp honom.
Glad midsommar! Idag ska jag springa Midsommarjoggen 4,05 km kuperad grusväg med start och mål i stugan i Aplared. Det är tradition! Jag räknar med att även min svåger Nille ställer upp, och kanske även Ida och hennes syster Erika. Även Idas andra syster Åsa har kommit hit från Östersund, så tillsammans med svärföräldrarna och sex små barn blir det en familjär helg i Aplared.
I år kommer jag inte ha något Torsbyläger, utan kommer istället använda skidhallen i Göteborg, som öppnar 10 juli. Jag har själv provåkt spåret och det känns jätteroligt att ha en sådan fin anläggning i den här delen av Sverige. Efter en del funderingar har jag kommit fram till att första året satsa på att ha en träningsdag istället för ett helgläger i skidhallen, så jag kan bli van med allt nytt och alla nya kontakter. För att på så sätt kunna vara säker på att det blir bra kvalitet!
Inbjudan syns nedan, hoppas att det kan vara av intresse! Senaste åren har Torsbylägret blivit fullt på bara några dagar, så risken finns att även detta blir fullt ganska snabbt. Så tveka inte för länge!
Anmäl dig här (eller via mejl) till en lärorik, inspirerande och trevlig dag i skidhallen!
Teknikträning i Skidome i Göteborgs Nya Arena
Vasalöparen 3-2015, juninumret. Vi hade en diskussion om puffen istället skulle vara ”Mattias och Johnnie”, eftersom Mattias är till vänster och Johnnie är till höger på bilden. Men vi insåg att ”Johnnie och Mattias” är som ett enda ord, i likhet med att man inte säger ”Fredrik och Filip” eller ”Puff och Piff”. Vid nästa fotning får Luca Mara tänka på det!
Vasalöparens juni når denna vecka (eller förr vissa nästa vecka) ca 60 000 hushåll. Det har som vanligt varit ett jätteroligt nummer att göra. I år blir det för första gången fem nummer istället fyra, vilket känns kul! Utgivningen blir feb, april, juni, okt, dec istället för som tidigare feb, maj, sep och nov.
I årets juninummer går det bl a att läsa detta.
En av anledningarna till att jag även bloggar på Vasaloppet.se är för att flytta in lite pryltester från Vasalöparen till nätet, för att på så sätt göra plats för större reportage i tidningen. En bok kanske inte känns som en pryl, men det faller ändå under den kategorin. Här finns recensionen på ”Northug – en biografi”.
Per Löwendahl och jag har kört många intervaller i Tullenbacken. I morgon får jag dock slänga in handduken.
Jag har fortfarande ont i halsen så träningen får vänta lite. Det var lite synd, för nu har jag äntligen kommit igång med rullskidsintervaller. Det blev två sådana pass förra veckan, båda på fyror. Först årspremiär för Tullenbacken med Per Löwendahl, vilket alltid är jobbigt. Sedan det numera traditionsenliga småbarnsförälderintervallpasset i Viared med Erik Thiberg på onsdagar kl 20.30, förra veckan även med Mikael Ragneheim. Alla fyra träningspassen förra veckan (blev även 3000 m test och långpass med tuff avslutning på 4:or) kändes bra, men det kanske också var en rivstart på rullskidssäsongen som var hårdare än vad jag är tränad för.
Förra veckan kom ett paket med skor, shorts och tischa från Zoot, som främst gör grejer för triathlon. Zoot grundades på Hawaii och håller nu till i Californien, så det är föga förvånande att många av Zoots grejer är surfinspirerade.
Skorna känns intressanta. Jag är inte tagit första löprundan än, men de är precis den typ jag gillar för den sorts löpning jag främst ägnar mig åt (med barnvagn, alltså inte stig utan grusväg och asfalt). Zoot Solana är sköna, relativt väldämpade, men hyfsat lätta (240 g) och inte onödigt vridstyva som en del betongblock till skor med för mycket ”proneringsskydd” kan vara. Dock hade jag gärna halverat droppet, som är på 8 mm.
Zoot Solana
Zoot Solana. Gräsmattan vid den Wickströmska residenset är för övrigt nyklippt!
…är att man får gjort mer i stugan. Jag fick rejält ont i halsen fredags efter att ha haft ett riktigt bra stakpass dagen innan då jag höll 18,5 km/h i snitt på 4:or utan att trycka på förrän sista timmen. Det var årets tredje rullskidpass på över 2 timmar och det hittills klart bästa.
Igår bultade vi den del av tomten vid stugan där nytt gräs måste sås pga arbetet med att gräva nytt avlopp. Det blev kanske inte blev den jämnaste ytan mänskligheten sett, men alla är vi ju nybörjare någon gång.
Det var en trevlig heldag i stugan som även innehöll ett par kanotturer och besök av Robban och Therese med deras Valter! På måndag hoppas jag kunna träna igen. Kanske SUP!
I det aktuella numret av Runners World står det om en svensk som vunnit en löptävling i USA på 22 mil. Det låter långt tycker jag.
Fredrik ”Bysse” Byström med en mosig boråsare efter över 4,5 h på rullskidor i Båstad i höstas.
Idag presenterades den sista lagmedlemmen i 2015/2016 års Lager 157 SKI TEAM, genom mitt föregående blogginlägg. Eftersom jag känner de i laget, har hängt med på en del läger, skrivit om dem etc, så har många frågat om jag kommer vara ett av nyförvärven. Men här kom alltså svaret.
För att lagledningen ska slippa på att ens fundera på att fråga mig (eventuellt hade det varit aktuellt, men tveksamt då de andra i laget är bättre än mig) sade jag både förra året och i år att jag inte vill ingå i ett Ski Classics-lag.
Anledningen är flera. Det är skillnad på att satsa stenhårt på skidåkningen med eller utan ett jobb vid sidan om. Jag arbetar visserligen med skidåkning, men jag behöver fortfarande sitta framför datorn och göra jobbet. Med två småbarn, fru, ett hus, en sommarstuga och vänner jag vill träffa så vill jag helt enkelt inte vara borta på läger en vecka per månad under barmarksperioden och sedan köra nio internationella lopp på vintern. Hade jag inte haft ett annat jobb hade jag kanske tänkt annorlunda och man vet aldrig vad som händer på sikt.
Bill Impola tränar en del. Fotad av mig i Torsby augusti 2013.
5,5 timmar i veckan i snitt
När jag räknade samman den träning jag gjort efter skidsäsongen förra veckan såg jag att jag hade tränat 5,5 timmar i veckan i snitt sedan säsongsavslutningen vid Årefjällsloppet. Det är ungefär vad Rasmus Blom och Bill Impola har gjort när de sitter och äter lunch på Valbergsängen på måndagar. Jag såg för övrigt att Bill hade tränat 27 timmar förra veckan, det är en helt OK månadsdos för mig.
Det är helt olika världar och för att jag ska kunna konkurrera i Ski Classics skulle jag behöva öka träningsdosen. Att resa ner och komma på placering mellan 24 och 46, vilket jag gjort massor av gånger i Ski Classics, är inte något som jag tycker utvecklar mig längre, varken som person eller skidåkare. Ska jag åka Ski Classics vill jag kriga högre upp och då krävs mer träning än de 7 timmar i veckan jag gör i snitt på årsbasis. Därför väljer jag att för närvarande att tävla i Sverige.
Bra stakpass med Rickard Bergengren i fredags. Som vanligt soligt i Borås.
Årets första 10 h-vecka
Förra veckan fick jag äntligen till årets första vecka med mer än 10 timmars träning, så nu drog jag upp snittet lite. Det har varit svårare än vanligt att få till träningen i år tycker jag. Jag vill vara så mycket som möjligt med familjen, samtidigt ska kök renoveras, avlopp ska grävas ner, grönsaksland ska anläggas, gräsmattor ska klippas, kanter ska trimmas, växthus ska skötas, dagismöten ska prioriteras med mera.
Samtidigt går min ”yrkeskarriär” framåt. Jag får fler och bättre uppdrag och det är väldigt roligt att många är intresserade av mina tjänster. Det är kul att många års stenhårt arbete lönar sig och för närvarande har jag möjlighet att tacka nej till en del grejer.
Visst är det kul att stå på en startlinje!
Ger samma svar
Drivkraften i mitt idrottande är att ha kul. För närvarande tycker jag mig ha en någorlunda bra balans i tillvaron, även om det är i perioder är lite tufft. När man har varit i gång hela dagen med att leka med barnen, tvättat, städat, arbetat, husjobbat och gått och lagt sig sent kan det vara lite segt då Maj vaknar (dock glad som en lärka och sugen på bus) kl 05.12 tre dagar i rad. Jag har ju i alla fall aldrig nog problem att somna, det tar max 3 minuter. Jag kan köra ett stenhårt intervallpass på rullskidor kl 20.30-21.30 och sedan komma hem och äta ett mellanmål och somna knall fall innan klockan tio.
Så: Visst hade det varit roligt att någon gång satsa lite hårdare på skidor och det lockar ibland, och kanske sker det framöver. Det händer ofta att folk tycker jag gör ett konstigt val att inte satsa hårdare, då jag har flera förutsättningar som är bra. Men varje gång jag för diskussionen med mig själv kommer jag fram till att jag gillar den livsstil jag har för närvarande och är just nu inte reda att växla om till att satsa stenhårt och ta ytterligare rejäla kliv som skidåkare.
