Med risk för ny debatt om vilka rullskidshjul man bör tävla på kommer här en artikel från Borås Tidning i måndags. För övrigt hoppas jag på en ny löptur runt Såken när du kommer ”hem” efter SM Kalle! 
Ida gillar att elda.
I den slänten har Astrid och jag lagt många timmar med grensax, såg och händer.
Simmer SUP Battle i Halmstad 2015, en deltävling i ”Svenska SUP Race Serien”. Magnus Lindstedt vann före Andreas Svensson och Jacob Westman.
Än en gång har jag fått den äran att genom en kort intervju få offentliggöra ett nyförvärv i Lager 157 SKI TEAM. Denna gång är det ingen mindre än Britta Johansson Norgren.
Britta Johansson Norgren siktar på att vinna Vasaloppet i vinter. Foto Lager 157 SKI TEAM.
Sveriges bästa långloppsåkare Britta Johansson Norgren hade en kanonsäsong förra året med seger i König Ludwig Lauf, en andraplats i Vasaloppet och en tredjeplats totalt i Ski Classics. Nu vill hon nå ännu högre och blir en av åkarna i Lager 157 SKI TEAM.
Med placeringsraden 4, 5, 4, 5, 1, 2, 12 och 4 imponerade Britta Johansson Norgren stort i vinterns internationella långloppscup Ski Classics. Resultaten gav en total tredjeplats och hon verkar ha hittat rätt i långloppen efter en framgångsrik karriär som åkare på de traditionella distanserna.
2006 slog Britta igenom med dunder och brak då hon blev hela Sveriges ”chock-Britta” efter att gjort det ena kanonloppet efter det andra som 23 åring vid OS i Turin. Som bäst blev det en 11:e-plats individuellt och en 4:e-plats i stafett, med tredje bästa tid på näst sista sträckan. Därefter var resultaten lite blandade i flera år, innan hon började snegla åt de längre loppen.
”De verkar träna hårt”
Efter några bra långloppssäsonger i det svenska tjejlaget SkiProAm väljer nu Britta att tävla för Lager 157 SKI TEAM.
Britta är noga med att poängtera att hon har varit mycket nöjd i sitt förra lag, men av olika orsaker kände hon att hon skulle utvecklas mer som skidåkare i det Ulricehamnsbaserade teamet.
– Det känns jättespännande med Lager 157 SKI TEAM. De verkar mycket proffsiga och jag känner redan nu att jag har massor att lära av grabbarna. Och de verkar träna hårt!
Läger i Orsa
Idag måndag gör Britta sitt första träningspass med teamet, på deras läger i Orsa Grönklitt som inleddes igår.
– Visst kommer det bli tufft att hänga med killarna, men jag känner mig redo för utmaningar. Träningen har flutit på fint hittills i år.
– På rullskidspassen går det till viss del att reglera med hjul, men på löpturerna kan det bli tuffare att hänga med de andra i teamet. Vissa pass är jag beredd på att göra själv, men jag ser inte det som något problem.
Född: 30 mars 1983 i Uppsala, uppvuxen i byn Svista utanför Bälinge
Bor: I hus i Östersund
Yrke: Skidåkare. Ger ibland bland annat skidlektioner och liknande uppdrag.
Familj: Gift med Jonas Johansson, amerikanska skidskyttelandslagets herrtränare. Dottern Emilia, född november 2011.
Klubb: Sollefteå SK
Team: Lager 157 SKI TEAM
Träningsdos: 650 timmar förra året, siktar på 700-750 timmar nästa år.
Meriter: 1:a König Ludwig Lauf 2015. 2:a i Vasaloppet 2014 och 2015. 2:a Tjejvasan 2014. 3:a totalen i Ski Classics 2014/2015. 11:a på 10 km K och 4:a i stafett i OS 2006. 14:e i sprint K i OS 2014. VM-silver i stafett 2011 och VM-brons i stafett 2009.
Styrka som skidåkare: Fortsätter genom motgångar. Stakningen.
Svaghet som skidåkare: Behöver bli bättre uppför.
Mål Ski Classics 2015/2016: Vinna Vasaloppet och komma på pallen i Birkebeinerrennet, samt ”känna att jag fått ut så mycket som möjligt av varje lopp”.
Drömföre på Vasaloppet: Bra stavfäste och växlande före under vägen.
Det gör jag om tio år: Hjälper andra idrottare att uppnå sina mål.
Sociala medier: www.lager157skiteam.com och Britta Norgren på Facebook
Bizze Wing i Sjömarksloppet 2013.
Idag har vi Svensexa för min barndomskompis Bizze Wing! Det lär bli en kul dag!
Marcus Lehtola, Bizze Wing, Per Odqvist och Stavåsen på vår altan efter ett gemensamt löppass för ett par år sedan.
Starten Stockholm Rollerski 2013 strax efter Medborgarplatsen. Jag i rosa hjälm, splitshorts och camelbak till vänster. På bilden syns även bl a Mattias Westman, Sandra Hansson, Rickard Bergengren och Samuel Norlén. Foto: Arrangören.
På lördag avgörs Stockholm Rollerski, som mig veterligen är Sveriges största rullskidlopp efter Alliansloppet. Jag kommer inte till start, eftersom jag i år har valt att inte tävla på rullskidor. Däremot hittade jag mig själv på bilden som skickades ut med ett pressmeddelande inför tävlingen. Bilden är från 2013, då jag blev 3:a på mina Elpex-2:or med stommar från 2002 (låneskidor fanns ej då), vilket var ett mycket bra resultat för mig. Jag är nog den enda som blivit 3:a i en Sverigecup-tävling på rullskidor i splitshorts, vilket naturligtvis är en fin merit!
Intressant med Stockholm Rollerski, som fortfarande avgörs på 2:or, är att man kommer att dela ut FIS-punkter. Det blir första gången i världen man gör det.
Jag långspurtslår Samuel Norlén i Stockholm Rollerski 2013, det kändes stort! Det hade nog inte hänt på snabba PU-hjul.
Skidhallen i Göteborgs Nya Arena skidome. Foto: Erik Wickström.
Nu är mitt dagsläger i Skidome i Göteborgs Nya Arena 20 september med tekniklektioner, föreläsning mm fullbokat. På en vecka tog alla tio platser slut. Det är jätteroligt att intresset fortfarande är så stort! Klicka här (eller mejla/ring) för att skriva upp dig på väntelistan.
Hamza Bougmza i Rinkeby. Foto: SVT.
Eftersom jag har varit redaktör för Klassikermagasinets två senaste upplagor (kommer en gånger om året) känns det som ett måste att gå in på SVT Play och se En Klassiker, där man följer en handfull deltagare som genomför de olika loppen.
Det är verkligen ingen betungande uppgift. Första säsongen tyckte jag var otroligt bra. Fem välproducerade avsnitt med bra vinjettmusik och bra interaktioner mellan deltagarna. Den då svårt cancersjuke och nu framlidne Anders Gyhlenius gjorde stort intryck på många med sin obotligt positiva inställning, trots en obotlig sjukdom.
Jessica och Alexander dagen innan Lidingöloppet. Foto: SVT
Andra säsongen tyckte jag var lite sådär. Konceptet var inte längre nytt och jag tyckte inte de hade lyckats helt bra i castingen, det blev liksom aldrig den där härliga gemenskapen mellan de 4-5 deltagarna.
Gött gäng
I år – då fyra av fem avsnitt av den tredje säsongen har sänts – tycker jag produktionsbolaget Road Runner har lyckats alldeles ypperligt med castingen. En bra blandning av individer. Thaiboxaren Hamza Bougmza från Rynkeby har en härligt avslappnat attityd, Jessica representerar en person många kan identifiera sig med, Alexander visar upp hela sin personlighet och Gyllene skor-Richard Herrey tar på sig ledarrollen. Det blir bra.
Jag skulle vilja dela ut en känga till alla som tävlar med musik i öronen. Det gör att uppmärksamheten inte blir den samma och det kan störa medtävlande. Foto: SVT.
Eftersom jag är blödig som få fäller jag några tårar vid varje avsnitt, men det får man väl göra! På måndag sänds sista avsnittet med Vasaloppet och det finns att se här (via länken finns även tidigare avsnitt).
Leden runt Såken. Jag avslutade dock på annat ställe.
Gröna kartan vid sjön Såken
Ett par gånger per år springer jag runt sjön Såken. Det finns en led runt sjön på 16 km som går förbi bara 50 meter från stugan, så det är ett bra pass där det minst sagt är svårt att gena om man skulle tröttna. Ungefär två tredjedelar är stig och en tredjedel är grusväg.
Tidigare sprang jag alltid motsols, vilket innebär mycket grusväg första halvan och nästan bara stig andra halvan. Nu har jag bytt håll, eftersom jag brukar hålla högre fart andra halvan och då föredrar jag grusväg framför svårforcerad stig.
Luriga stigar
För det är precis det som leden runt Såken innehåller. Det är inte obanat och det är inte svårt att ta sig fram. Men det är svårt att ta sig fram fort. Totalstigningen på 350 meter på 16 km är inte svindlande, men det är trots allt mer kuperat än Lidingöloppet. Kuperingen i kombination med de mycket små och knixiga stigarna har gjort att jag fram tills i söndags inte hade klarat att hålla sub 5-fart hela vägen runt. Jag har aldrig maxat, men jag brukar försöka hålla anständig fart.
I söndags tänkte jag springa lugnt första halvan och sedan öka. Men efter 10 minuter blev jag sugen på en farthöjning så jag körde ganska jämnt A2-tempo resten av rundan. Snittfarten blev 4.53 min/km, äntligen sub 5! Runt sjön tog det 1.18 h, men jag avslutade på ett annat ställe så totalt blev passet 1.28 h. Kul med långpass på löpning, det sker för sällan.
Puls- och höjdkurva runt Såken. Lugnt i början, sedan ofta kring 80 procent.
