Före
Resultat BUM 45 km finns nu här.
Äntligen har jag genomfört mitt första ultramarathon! Alltså en distans längre än 42 km. Tidigare jag har sprungit två asfaltsmaror, två Lidingölopp och elva halvmaror.
Borås Ultramarathon erbjöd två distanser: 45 km eller 87 km. Jag var först anmäld till 87 km, men när långpassen uteblev och familjen utökades kände jag att 45 km var mer än tillräckligt. Så jag bytte klass.
Långa banan går på Vildmarksleden mellan Göteborg och Hindås och fortsätter sedan på Knalleleden från Hindås till Borås. ”Korta” banan går från Hindås till Borås. Underlaget är en blandning av stig, grusväg, mosse, ängar och en mycket liten del asfalt. Sträckningen är ganska kuperad, med knappt 1000 höjdmeter på 45 km, alltså ungefär lika mycket som hela Vasaloppet/UltraVasan.
Svante och Mattias
Formen har känts kanonbra sista tiden. Det enda orosmolnet var vad som skulle hända med kroppen efter några timmar. Tre mil var det längsta jag sprungit på träning de senaste åren.
Inför start stod det klart att det var två riktigt duktiga löpare var anmälda: Svante från Solvikingarna, som en vecka tidigare hade sprungit Göteborgsvarvet på 1.14, samt Mattias, som sprang Lidingö på 1.50 förra året och gjort låga 32 min på milen.
Efter
Sprang fel
Direkt blev vi tre en grupp och det märkes tidigt att Svante var en hejare på att springa uppför. Redan efter ca 5 km, i den långa backen efter att man för första gången korsat gamla Göteborgsvägen, höll Svante så hög fart att Mattias flög av. Jag själv tyckte det gick lite väl fort, men jag hade bestämt mig för att ”bättre illa fäkta än att fly”.
Efter ca 6-7 km sprang Svante och jag fel några minuter, och plötsligt låg vi utanför pallen. Men vi kom snart ikapp och om igen och jag tyckte det kändes bättre och bättre. Flåset var lugnt och pulsen var låg, men efter två mil började det kännas lite i benen. Då tänkte jag att om jag springer med mer flås blir det mer adrenalin och då gör det mindre ont i benen.
Sagt och gjort. Efter 22,5 km, exakt halvvägs, sade jag till Svante att jag kände mig pigg och var redo för en tempoökning. Svante släppte direkt och fram till kontrollen i Nordtorp vid 30 km hade jag ett fantastiskt bra flyt. Därefter blev det successivt jobbigare (jag sprang även lite fel ca en halvminut ett par gånger) och de sista 5 km var en ren kamp. Stigningarna på småstigarna uppför baksidan av Björbobacken går inte till historien som mina bäst sprungna kilometer. Men jag lyckades i alla fall komma först i mål, totalt utmattad. Tiden blev 3:33:24 (snittfart 4:44 min/km), knappt 5 min före tvåan. Fick 45.03 km på min klocka inklusive felspringningar.
Trevligt mingel efter målgång
Tveksam om längre
Även dagen efter var jag ordentligt sliten, kanske mer än någonsin. Jag hade ont, träningsvärk och var allmänt trött. Och kände mig låg i energi. Som tur var hade vi 2 års-kalas för Astrid med både tårta och sju sorters kakor, så efter försvarliga mängder socker så var energibalansen återställd och lite därtill.
Jag är väldigt glad att jag sprang 45 km och inte 87 km. Jag vet inte om jag skulle vilja springa så långt. Förmodligen skulle jag inte orka att springa hela vägen, utan skulle vara tvungen att gå. Och då skulle jag bli förbannad på mig själv. Men vi får se vad som händer 23 augusti, om det blir Alliansloppet, UltraVasan 90 eller UltraVasan 45.
För att springa 45 km verkar man åtminstone klara sig med främst pass på ca 1 timme. Jag tror även barnvagnen har gjort gott, den bygger bra benstyrka i uppförsbackar. Jag kommer fortsätta att träna de flesta pass med joggingvagnen (så länge Astrid fortfarande gillar att sova i den), även intervaller.
Min far Ulf skötte drickalagningen helt perfekt
Värdefull drickalangning
Stort tack till min far Ulf Wickström för oklanderlig drickaservice i lördags. Jag hade med mig egen dricka (och mobil, vilket var ett krav), men jag behövde aldrig bära mer än ca 3 dl åt gången. Pappa langade på sju ställen, antingen med sportdryck, en liquid eller så fick jag en hel flaska att byta om det var långt mellan stationerna. En dag som denna med 20 grader och bara två arrangörskontroller var pappas insats kanon! Totalt drack jag ca 1 liter sportdryck (Enervit G-sport blandat med G-sport competition med koffein) och tre liquids med koffein.
Tack också till arrangören och deltagarna. Det verkar vara ett fantastiskt trevligt klimat på ultratävlingar. Minglet och maten i målområdet vid PT-huset var kanon! Extra stor eloge för tävlingen ska initiativtagaren och vår allas primus motor Peter Karlsson ha!
