Jag sitter på tåget ner mot Vejbystrand igen efter några dagar i Borås. Sommarlov är fantastiskt, men det var också fint att få några dagar själv för att jobba, titta till huset, träna bra, fixa smågrejer och byta några ord med grannarna.
Igår körde jag stakintervaller i Liared utanför Ulricehamn med Marcus Johansson i Lager 157 Ski Team. Jag har följt Marcus sedan 2011 och i flera år åkte vi på tävlingar ihop, ofta med Emil Ekman.
Många intervaller
Han skulle köra 14 (!) intervaller i Liaredsbacken, som tar drygt 4 minuter och klättrar 55 höjdmeter på drygt 1,1 km. Jag var med på de tio sista.
Marcus körde på hyfsat snabba Elpex-3:or och jag på hyfsat långsamma Elpex-2:or (Wasa, alltså lite bredare hjul). När folk såg bilderna på Instagram fick jag några frågor om mitt skidskoval. Svaret är att de flesta av mina rullskidorna är i Vejbystrand och de enda 2:orna jag hittade i Borås var ett par med SNS-bindning.
Fri fart på slutet
På de åtta första intervallerna låg jag kloss i rygg på Marcus. Det var jobbigt, men helt under kontroll. På nionde drog jag. Min medelpuls på den intervallen steg med 7 slag, vilket är mycket vid en ansträngningsnivå på ca 85 procent av maxpuls. Tiden var däremot bara tre sekunder snabbare än föregående intervaller. Det gjorde alltså ganska mycket att ligga bakom. Kanske t o m mer än skillnaden på hjulen, vilka vi båda upplevde inte var superstor.
På sista intervallen bestämde vi en punkt ca 1 min före toppen varifrån det var fri fart. Marcus drog upp dit och när han långspurtade flög jag av och tappade typ 6 s.
Totalt sett är jag jättenöjd med passet. Marcus var såklart oändligt mycket bättre, men jag kände mig ändå inte superdålig.