Långpass löpning

På lördag är det Ultravasan och igår sprang jag sista långpasset. 20 km i mellanmjölksfart på stigar och grusvägar. 310 höjdmeters stigning är drygt 50 procent mer än Ultravasan 90, som stiger knappt 100 meter på mil.

140 i medelpuls (74 procent), att jämföra med 149 som jag snittade i Ultravasan 2016.

Det är en härlig känsla att kunna springa 2 mil i 4.48 min/km-fart i terrängen utan att det är speciellt jobbigt. För bara några månader sedan var det långt borta.

Formen känns jättebra, men knät har ömmat lite grann efter fjällvandringen. Och det är en vad som inte känns helt hundra. Och hälsenorna är inte helt på topp. Jag brukar ha lite småont här och var inför stora och (för mig) ”viktiga” lopp. Denna gång oroar det mig lite grann eftersom det handlar om löpning och tävlingstiden är lång. Det är bara att hoppas att allt håller på lördag.

Det blev en rundan på bl a Sjömarkens, Sandhults och Nordtorps spår