Rya Åsar Trail Run 2019 the story

En fin kram av en fin vän. Erik Wickström vinner Rya Åsar Trail Run 2019 före Jakob Böhm.

Resultat Rya Åsar Trail Run 2019 herrklassen

Karta Rya Åsar Trail Run

Pulskurva Rya Åsar Trail Run 2019

Puls, totalstigning, stegfrekvens, distans, snittfart etc Rya Åsar Trail Run 2019. Hela passet finns här.

Lag “Bro till topp” vann lagtävlingen i Rya Åsar Trail Run 2019. 1500 kr på restaurangen Grill och gryta.

Rya Åsar Trail Run starten 2019. Foto: Masaya.

Resultat Rya Åsar Trail Run 2019 finns här. Bilder finns här.

Efter en, med mina mått mätt, bra träningssommar med en hel del långpass i hyfsat fart började jag med regelbunden intervallträning efter Ultravasan i slutet av augusti. Det gav fin effekt och formen blev bara bättre och bättre.

Starten Rya Åsar Trail Run 2019. Jag gjorde high five med barnen.

Elva dagar före Rya Åsar Trail Run satte jag rekord på 2 varv på Sjömarkens elljusspår, som jag testat mig på sedan gymnasiet. Så självförtroendet var på topp. Men så blev jag sjuk och tränade inte en minut mån-fre inför loppet, med undantag från några rullskidlektioner.

Ingen höll fart
Starten gick och det inte riktigt något som tog kommandot. Jag hade blivit 3:a i loppet 2017 och 2018 och Jakob Böhm hade kommit 1:a respektive 2:a. Jag tror aldrig jag har slagit Böhm i en löptävling och han var favorit.

Det brukar alltid komma någon utifrån och jag hade inte kollat startlistan, så jag hade inte någon aning om toppskiktet förutom Böhm.

Djävulsbacken Rya Åsar Trail Run. Foto: Masaya.

Fotproblem för Johan Samuelsson
Det bildades snabb en femmannaklunga med Böhm, Tobias Andervang, Johan Samuelsson, Felix Axelsson. Johan stannade plötsligt och bröt loppet efter 1 km. Fotproblem. Trist.

Vi andra fyra samsades till Djävulsbacken som kommer efter knappt 3 km. Jag tyckte det gick rätt långsamt dit. Eftersom jag inte såg mig själv som favorit var jag inte heller intresserad av att göra dragjobbet. Men jag var ändå uppe och visade mig lite grann.

Vann backpriset
Nytt för i år var att spurtpriset i backen (79 höjdmeter på 270 meter = rejäl backe där typ 98 procent av startfältet går) definierades som snabbaste tid upp istället för den som kommer först upp. En bra nyhet tycker jag eftersom det ger fler möjlighet att vinna spurtpriset.

Backpris Rya Åsar Trail Run 2019 dam och herr. Notera Lisa Nelssons fina tid!

Jag har alltid haft en fetisch till spurtpris och har bl a sopat hem ett i Hallands Rullski och ett i Sjömarksloppet. Och har som livsmål att ta spurtpriset i Smågan. Mångsbodarna skulle aldrig gå eftersom det även är ett spurtpris i Visma Ski Classics, vilket betyder tuffare motstånd.

Så jag ville vinna spurtpriset. Jag hade ju kunnat släppa de andra tre 5 sekunder framför mig för att sedan spurta ikapp i början av backen och sedan ligga i rygg hela vägen upp. Men jag kände mig i form och ville inte att det skulle gå för fort i backen. Så jag lade mig först och såg till att de andra låg kloss i rygg.

Jag sprang hela vägen upp en rimlig fart (kändes hyfsat lätt, men hög puls) och såg att bara Böhm hängde med. Eftersom backen är ganska lång tänkte jag att det förmodligen är någon av de starkaste löparna i loppet som helhet som även kommer att vinna backpriset. Så med 10 meter kvar till mellantiden ryckte jag ifrån Böhm, för att garantera att jag fick en snabbare tid än honom. Sedan väntade jag in honom på krönet, nöjd med min bedrift som efteråt visade sig räckt till snabbaste backtid. Det det lär Böhm få höra i många år framöver.

Turades om att dra
Jag sprang första några hundra meter efter backen innan Böhm tog över taktpinnen. Vi båda tyckte nog det var rimligt att han drog, inte minst eftersom han var nästan 1 min före mig på Kretsloppet fyra veckor tidigare.

Teo Lillevars och Anna-Karin Lillevars, adepter i Wickström Coaching

Böhm drog på stigarna från ca 3 km till ca 6 km, då jag tog över dragjobbet i ca 1 km. Och sedan han igen från 7 till 8 km. Det kändes inte jättefort när han drog och när jag drog släppte han nästan.

Skön pepp
När jag gick upp efter 8 km så släppte Böhm och skrek “Kom igen Erik, du tar det. Kör nu!”

För en utomstående kan det verka konstigt att favoriten till loppet peppar uppstickaren på det sättet i en sådan här duell. Men det är lite så det funkar mellan oss elitmotionärer i Borås. Vi är goda vänner och gläds åt varandras framgångar, om man får lov att använda lite klyschor. Trean var på väg ikapp och för Jakob var det betydligt viktigare att någon av oss vann än att en icke-boråsare vann. I det här fallet Patrik Lindegårdh, som jag inte känner men som verkade trevlig.

Erik Wickström vinner Rya Åsar Trail Run 2019. Foto: Masaya.

Ett av de bästa loppet någonsin
Sista 3 km sprang jag så fort jag kunde, med undantag från upploppet då jag vinklade till publiken, gjorde high five etc. Böhm var bara 9 s efter. Jag trodde det skulle bli mycket mer, men han avslutade starkt.

Jag vet inte hur jag ska ranka detta lopp, men det var tveklöst en av mina bästa löptävlingar någonsin. Tiden var bättre än förra året trots ett blötare underlag som gjorde att många försämrade sin tid från de två tidigare upplagorna, som var ganska torra. Jag tror också jag kanske, med betoning på kanske, hade kunnat springa en halvminut snabbare och det inte varit så avvaktande löpning delar av loppet.

Att vinna ett lopp med totalt ca 800 deltagare var barnsligt kul. Och roligt att sopa hem allt genom att även knipa backpriset och vinna lagpriset med kompisarna Jakob Böhm, Simon Grenlöv och Magnus Sjöbjer (Rickard Bergengren avstod loppet).

2:an har sprungit milen (Kretsloppet) på 32.38 min i år och 3:an milen (Varvetmilen) på 32.45 min i år. Även om Böhm hade varit sjuk en del senaste veckorna och Lindegårdh inte hade dagen så är de ju inte skitkass.

Känslan slår allt
Ännu roligare var känslan i loppet. Att känna att det går lätt och att man känner sig stark utan att man har speciellt mycket mjölksyra. Det är obetalbart. På pulskurvan syns det att jag hade lägre puls fram till backen samt de sträckor Böhm drog jämfört med övriga loppet. Det var partier där jag tyckte det gick lätt. Ändå snittade jag 170 (90 procent av maxpuls). Hög puls med låg upplevt mjölksyranivå tycker jag är positivt. Det är ett tecken på bra form. Och kanske också att jag inte hade tränat på sex dagar. Det var f ö inget jag märkte när jag sprang.

Erik Wickström vinner Rya Åsar Trail Run 2019. Foto: Masaya.

Tack till Linus Wirén, Niklas Ivarsson och alla andra som arrangerade ett toppenbra lopp. Och tack till alla hejarop och ni som följer mig som kommer fram och pratar. Och mest tack till min familj som var där och hejade och alltid stöttar övrig tid. Astrid har gjort ett heja-plakat med mitt namn hon har på tävlingar.

Rya Åsar Trail Run var den trettonde deltävlingen i Trailrunning Sweden Store Trailtour.

Jag sprang i Hoka One One Evo Jawz. Det är ett par tunna Hoka med bra grepp, med ganska stora, djupa och glesa dubbar. Perfekt. Påminner om Inov8 X-talon 212, Salming Elements och Icebugs Acceleritas 6. Evo Jawz känns inte så unika och viktiga som Hokas tjocka skor, men jag gillar dem skarpt.