Erik Wickström – Konditionskonnässör

Fikastopp med högt socker- och koffeininnehåll. Bara resten kvar nu. 

Knappt sju mil avklarade. 

Varje år cyklar jag ett pass på 21 mil. Det är tradition jag har hållit i sedan 2008. I år ska det också ske. Och nästa år, då det är 10-års-jubileum. Sedan nöjer jag mig nog.

Senaste 2 åren har det varit oerhört jobbigt, eftersom jag varit ganska dåligt cykeltränad. Just nu är jag bättre cykeltränad än på länge eftersom jag hojade en del inför Borås triathlon. Så jag tänkte att det vore klokt att göra det ganska snart.

Jag är ofta ganska ointresserad av väderlek när jag tränar. Jag störs inte så mycket av kyla, värme, regn och snö, men att cykla i regn i 7 timmar undviker jag gärna om det går. Ska spana in prognosen och se om bättring är på väg.

Sent hos Colting
Trädsågandet och eldandet har fortgått i stugan. Igår eldade en rejäl brasa på några timmar. Men nu är vi tillbaks i stan.

På eftermiddagen stakade jag en timme med Robert Malmgren. Han är stark. Båda hade treor och jag fick faktiskt släppa honom i ett par uppförsbackar. Robban håller bra marschfart. 19,5 km/h i snitt i regn med en totalstigning på 230 höjdmeter i regnväder med flera 180-graderssvängar. 172 cm långa stavar (jag är 187 cm) kändes helt OK, men aningen långt i längden.

Strax efter nio på kvällen cyklade jag över till Jonas Colting för att dricka rödvin och prata. Trevlig som vanligt. Elin kom också hem efter avslutat arbetspass på restaurangen Babbel. Jag kom inte hem förrän efter midnatt, vilket är sent för att vara mig nuförtiden.

Barnen sover lite längre på mornarna nu när de har sommarlov, så borde man ju egentligen utnyttja det till att själv sova mer. Men jag är helt uppfylld med att röja sly, buskar och träd i stugan. Igår ställde jag klockan på 06.00 för att hinna äta frukost och samtidigt lyssna på P1 Morgon, för att sedan kroppsarbeta en timme innan de vaknade.

Det har blivit lite röjsåg, men mina favoritverktyg är grensaxen och bågsågen. Jag har nu röjt nästan hela slänten ner mot båthuset. Det syns inte på bilderna, men det är nog ett par hundra små och medelstora träd som ligger ner (och tyvärr även ska tas hand om). Vad som syns på bilderna är att sikten upp mot huset – och således även ner mot vattnet åt ena hållet – är mycket bättre.

…börjar nu i P1. Jag lyssnar nog på podversionen sent ikväll eller senare under veckan. Ska bli intressant.

Det gick bra att rullskida med Samuel och Robban idag. De på 3:or och jag på 4:or, så jag fick slita lite. 1 h 19 min, 22.7 km, 17.2 km/h, 165 höjdmeter totalstigning.

Känner av ländryggen fortfarande, 9 dagar efter att ha suttit i tempoställning på cykeln i 2,5 h vid Borås triathlon. Hoppas det går över snart.

Idag börjar min semester. Eller den började väl kanske i torsdag eftermiddags, men idag är det måndag, så första dagen jag skulle ha gått till kontoret men inte gör det. Jag ska vara ledig 6 veckor, varav de fyra första blir med hela familjen och de två sista med bara barnen. Ida och jag är lediga 6 veckor var, fast lite omlott så barnen blir lediga 8 veckor.

Helt ledig blir jag inte, men det är heller inget jag direkt saknar, eftersom jag trivs väldigt bra med det jag gör. Jag kommer jobba mycket mindre och istället lägga tid i vår stuga i Aplared utanför Borås, hemma i huset, i mina föräldrars stugor i Vejbystrand i Skåne samt annat sköj. Några av grejerna jag inte tar ledig ifrån är att coacha mina adepter jag skriver träningsprogram åt, samt att svara på mejl. Det blir mestadels tidigare mornar eller på kvällarna efter barnen har somnat som jag gör sådant. Men ibland på dagarna om jag känner att det behövs/finns möjlighet.

Bara den här helgen har känts som en lång semester. Vi var i stugan och lekte med kusiner och andra barn, grejade, slappade, paddlade, rodde ut på sjön flera gånger etc. Skönt och avslappnande. Och Astrid har testat SUP. Hon ville sitta på brädan när jag paddlade och jag sade inte nej till några minuter. Med flytväst på både pappan och dottern såklart.

Samuel Norlén och Robert Malmgren
Idag ska jag åka rullskidor igen. Den här gången blir det över en timme. Jag vill stegra långsamt. Två brandmän från Borås kommer ut till Aplared för att sällskapa, Robert Malmgren och Samuel Norlén. Robban och jag har varit vänner i ca 5 år och hänger en del, både i form av träning på tu man hand och utan träning med familjerna.

Vi lärde känna varandra genom att Robban kom och cyklade förbi mig på tempocykel (han tränade inför Kalmar triathlon) på banvallen mellan Ulricehamn och Vegby när jag cyklade lugnt med några andra. Jag är inte van vid att någon cyklar förbi mig i Sjuhäradsbyggnaden utan att jag känner eller känner till personen i fråga, så jag cyklade helt enkelt ikapp honom och frågade vem han var. Något funkade med personkemin och sedan började vi umgås.

Samuel Norlén är rullskidåkaren och skidåkaren som plötligt slutade för cirka ett år sedan, för att istället börja med rodd. Samuel är 203 cm lång och knep några SM-medaljer på rullskidor. Det ska bli kul att träffa honom igen, senast var vid ett par trevliga skidpass ihop på Borås skidstadion i vintras.

Det är inte varje dag man kommer tillbaks från 25 km löpning före kl 9 på morgonen. Men ibland händer det.

Jag fortsätter att successivt öka på längden på löppassen, och det går bra. Visst känner jag av min skada i sätesmuskeln, men det är under kontroll. Idag sprang jag över 2 timmar och jag är tveksam till om jag gjort det sedan BUM 45 km i maj 2014. Det är möjligt att det blivit någon tur över 2 h efter det, men i så fall bara någon enstaka gång.

Det gick bra hur som helst. Det är lycka bara att kunna vara ute och springa så länge utan att ha ont. Drömmen om att kunna genomföra Ultravasan 20 augusti lever. Lite lugnare takt och en omväg runt Såken blev det idag. Start vid vår stuga kl 06.30. Mest grusväg, men även en hel del stig.

Tid: 2:07:28
Sträcka: 25,1 km
Snittempo: 5,04 min/km
Totalstigning: 410 höjdmeter
Snittstegfrekvens: 170 steg/min