Cykelturen på Mallorca idag. Det raka sträcket sydväst om Valdemossa var vid min punktering då jag åkte minibuss med Magnar Dalen, total paus på ca 30 min.
Bröderna Aukland och jag efter avslutad tur
Jag sitter här på Burger King (bra wifi) i Can Pastilla på Mallorca för tredje eftermiddagen i rad och jobbar med Vasalöparen, men nu dags för bloggpaus.
Team Santander poserar framför sin bank på torget i Soller
På lägret med Team Santander och Team Tynell var det idag dags för en ”restitutionsøkt” på 5-6 timmar på cykel. Jag har lärt mig att restitutionsøkt betyder återhämtningspass. Nu tänkte jag berätta hur ett återhämtningspass ser ut för Team Santander.
Backrace i 5 av 6 stigningar
Förra året hade tydligen detta cykelpass urartat med hetskörning i de flesta stigningar, så i år hade man instiftat ”Quintana Open”, vilket var ett ”officiellt” backrace i en av stigningarna. Detta för att hålla nere tempot i övrigt och för att passet inte skulle bli för hårt.
När vi tittade på kartan dagen innan hittade vi en tur och skämtade om vi skulle peka ut en backe – som skulle gå långsamt (istället för en backe som skulle gå fort). Men inte oväntat blev det så, alltså att endast en backe gick lugnt och resten var tävling.
Gjerdalen vann Quintana Open
Turen startade från Hotell Fontanellas i Can Pastilla och gick via bland annat Calvia, Es Capdella, Galilea, Puigpunyent, Port de Valdemossa, Soller, Bunyola, Santa Maria och Sa Cabaneta. Totalt var det sex stigningar på 250-450 höjdmeter längs vägen (ca 15-30 min styck) och den första var den enda som gick lugnt. Visserligen var Johan Olsson uppe och kände på benen lite (han var ofta pigg på att höja farten), men det var ingen som flög av.
I resten av backarna var det hårdkörning där gruppen splittrades. Dock hade vi ganska många pauser vid Magnars buss då vi återsamlades. Nygaard och finländarna klarade dock inte ”spärrtiden” vid ett tillfälle, så av 13 startande var vi 10 på slutet.
Hårdaste backen blev i Port de Valdemossa, då ”Quintana Open” avgjordes och bergskungen skulle krönas. Jag hängde med i sju minuter, men blev gissningsvis hela 2 min efter täten trots att det bara tog ca 15 min för dem (inte exakt tid och start lite efter absoluta botten av backen). Formen är inte som den ska och jag brukar kunna vara bättre på att cykla uppför. Så här blev i a f resultatet:
- Tord Asle Gjerdalen, Team Santander
- Jørgen Aukland, Team Santander
- Anders Aukland, Team Santander
- Johan Olsson, Team Santander
- Kalle Gräfnings, Team Skistart.com (de fem första inom 10 s, de andra mer utspridda)
- Jens Eriksson, Team Santander
- Rikard Tynell, Team Tynell
- Snorri Einarsson, Team Santander
- Erik Wickström, Ulricehamns IF
- Øyvind Moen Fjeld, Team Santander
- Andreas Nygaard, Team Santander
IIvo Niskanen och Ari Iusuaa hade en lugn dag och rejsade inte.
Anders Aukland, Tord Asle Gjerdalen och Jørgen Aukland, pallen i Quintana Open 2015
Därefter ”rullade” vi 20 km bort till Soller för lunch. ”Rullade” betyder full satsning utför och runt tröskelfart uppför.
Lagtempo efter 4,5 timmar
Efter vi hade kommit ner på sydsidan av Soller-passet hade det gått 4,5 timmar (4 timmar för mig för jag fick en punktering tidigare, så jag fick laga den och sedan åka en stund i minibussen med Magnar). Då hade vi gjort alla stigningar och hade bara en knapp timmes ganska flack åkning kvar. Vid drickapausen fick jag näsblod, kanske inte så konstigt eftersom det redan då var årets hittills hårdaste pass alla kategorier.
Jens Eriksson var lite sjuk innan och kom till lägret igår kväll
Då var det dags för lagtempo. Inte jättefort, men att ligga och marscha i 40-45 km/h efter 4 timmars stenhårt körning kan ändå vara lite tufft. Men märkligt nog började det kännas bättre och mot slutet var jag en av de piggaste. Jag tog en del hårda förningar, gjorde någon attack och var med i två korta utbrytningar, den första med Anders Aukland och den andra med Johan Olsson. Johan och jag var på vippen att hålla undan men en kontraattack på två personer gjorde att vi rullade in som delade treor strax innan vi kom tillbaks till Can Pastilla.
Allt är hårt
Så kan alltså ett återhämtningspass på 5,5 timmar se ut för Team Santander (4:52 timmar, 128 km och 2245 höjdmeters stigning för mig). Jag har tränat med laget tidigare, tre dagar i Tønsberg 2013, och mitt största minne från träningen där var att allt var hårt. Långpass, ”återhämtningspass”, uppvärmning, styrka, allt. Årets läger är inget undantag.
