Resultat Stockholm Trail finns här. Bilder finns här.
Jag åkte främst upp till hufvudstaden för att köra Stockholm Rollerski, men det blev en del annat under helgen. På fredag när vi kom fram hade jag möte på Runners Worlds kontor i Alvik, sedan bar det via ett bantest vid Globen iväg till Idas kusin Ellen där vi sov.
På lördag efter loppet fick vi den äran att smaka på formgivar-Anders kaffe som tyvärr serverades i koppar utan öra. Anders Ljung och hans familj är väldigt trevliga och bor i radhus i Täby, Sverige. Som redaktör för en tidning har man mycket kontakt med formgivaren och det blir ofta mer än hundra mejl per nummer vi skickar till varandra, totalt långt över tusen de senaste åren. Ändå var det bara tredje gången jag träffade honom live. Märkligt. Vi sov i Sollentuna hos Idas gammelmoster och hennes man.
Partik Karlsson, kungen av Stockholm Challenge (totaltvinnare rullskidor, cykel, löpning)
Härliga stigar i Nackareservatet
Ganska nyligen hade jag också bestämt mig för att springa Stockholm Trail när jag ändå var uppe. Som jag nämnt tidigare har jag en kronisk skada på en ryggkota som gör att jag bara sprungit 1-2 gånger i veckan senaste åren. Men jag har känt mig riktigt stark i löpningen i år och jag tänkte att 21 km trail borde passa bra, mjukt och fint.
VILKEN BANA! Trail i Stockholm tänkte jag raljant skulle innebära cykelvägar och breda grusstigar. Men icke. Det var knixiga stigar på berghällar med många dropp, hastiga svängar och mycket rötter mest hela tiden. Undantagsvis sprang man på grusväg/grusstig, bland annat då vi sprang uppför Hammarbybacken efter 2 km och 18 km.
Första kilometern gick svagt utför på asfalt och passerades efter 3.11 min, men sedan var det få kilometersplittar på under 4 min. Jag tyckte jag hittade ett bra flyt och på toppen av Hammarbybacken efter 2 km låg jag 10:a. Sedan avancerade jag successivt och efter 8 km var vi en klunga som låg 5:a till 8:a med skidåkaren Jonatan Thoresson, Fredrik Gustavsson, Jonatan Alvaeus och jag.
Andreas Svanebo joggar in som segrare på 21 km. Imponerande kille född 1983 som först satsade på skidor, sedan multisport och nu löpning. Väldigt trevlig också!
Sladdade i klungan i en mil
Det gick bra, men jag fick slita en del och låg alltid sist i klungan, till skillnad från min dragvilja i rullskidstävlingen. Det var lite ovant att springa trail, eftersom jag inte kommer in på stigar när jag springer med barnvagnen. För övrigt tycker jag det är lättare att ligga ca 5 meter bakom i skogen (istället för kloss i rygg), för att kunna se underlaget och eventuellt göra bättre vägval än de framför. Jag insåg att det skulle bli tufft, men samtidigt visste jag att om jag orkade hela vägen till foten av Hammarbybacken vid 18 km skulle det kunna gå fint. Jag sprang ju bra i Stockholms Brantaste.
Jag höll ut och när vi kom till backen flög Fredrik A och Jonatan A av direkt. Jonatan Thoresson ångade dock på och trots att jag stötte halvvägs (av 85 höjdmeter) flög han aldrig riktigt. Men jag hade en liten lucka, och kom dessutom ikapp en tokstum Henrik Lövas. Plötsligt låg jag 4:a på toppen. Fullständigt übertrött. Då gjorde ett (enligt mig) taktiskt genidrag. Jag stötte halvvägs i nedförsbacken, alltför att Jonathan Thoresson (springer milen på 33 min) skulle tro att jag var fräsch. Jag sprang totalt max i 500 meter med 2 km kvar och han släppte. Sedan stumnade jag totalt och sista kilometern var en härligt mjölksyrafest där Henrik Lövås (3000 m på 8.42 min förra året) smet om med 150 meter kvar till mål.
Jonatan Thoresson, skidåkare med samma Vasaloppspers som mig, alltså en 52:a-plats
5:a istället för 8:a
Hur som helst var jag jättenöjd som 5:a, i en tävling som dessutom ingår i Salomon Trail Tour. Egentligen var jag nog bara den 8:e bästa traillöparen den dagen, men med hjälp av bra backlöpning och smart taktik blev det lite bättre. Idag är jag fullständigt ledbruten i hela kroppen efter två tuffa race på två dagar.
Stort tack för ännu ett mycket trevligt och välorganiserat arrangemang!
