Erik Wickström – Konditionskonnässör

Jag blev 3:a i Stockholm Rollerski idag efter 47 km i en soldränkt hufvudstad. Supernöjd!
Rullskidslandlagets två representanter Snygge-Marcus och Robin Norum delade segern. Jag långspurtade ifrån Samuel Norlen och Emil Ekman. The story kommer senare. Nu ska Ida, Astrid och jag få kaffe i designkoppar av formgivar-Anders i Täby.
Resultat

Arrangören hade ordnat så man kunde teståka ett varv på den 14,7 km långa banan igår kväll. Knixig i början, men superfin stora delar tyckte jag. Tävlingsledare Jonny Engel fotade gänget med Rickards miniräknare.

Rickard ställer för övrigt ut med klungans mest vältrimmade 2:or. Själv har jag inte gjort någonting med mina, men hoppas att skillnaden i rullmotstånd ska vara liten.

Jag och Lukas Bauer efter en lång rullskidsintervall upp till foten av kabinbanan

Under två veckor i höst kommer jag att vara i jordens andra paradis efter Borås: Ramsau.

Jag tror det blir åttonde gången jag åker till detta österrikiska skidmecka med glaciäråkning, goda soppor, lååånga rullskidsstigning, rödvin av Zweigeld-druvan, utmanande skidgång i Schladmings störtloppsbacke, pumpafröolja med härligt nötig smak och löpning bland de vackra höstfärgerna i dalen.

Första veckan blir tillsammans med min klubb Ulricehamns IF och andra veckan med Ida och Astrid. Jag trivs i Ramsau och brukar alltid vara i bra form där nere. Dessutom försöker jag prata tyska minst en timme om dagen med värdinnan på pensionatet, så i slutet av vistelsen funkar språket ganska bra.

Martin Josefsson och Z inför typ skidgången uppför hela Schladmings störtloppsbacke förra året

Ibland frågar man sig själv: varför gör jag det här?

De senaste veckorna har jag haft mycket medgång i livet, om man nu får skriva det i Jantelagens land:

• Astrid växer, frodas och gör mig evinnerligt glad
• Ida och jag är snälla mot varandra, har firat 10-årsdag och börjar få ordning på huset
• Jag har haft bra och intressanta uppdrag, men jobbat lite mindre än vanligt och fått mer tid till annat
• Träningen med alla trevliga träningskompisar går fantastiskt bra, förmodligen beroende på ovanstående faktorer

Så här ser det ut i en annan gruva, den för Vasalöparen. Där bryts det fyra gånger per år.

Men nu är det dags att gå ner i gruvan igen. Och denna gång djupare än någonsin. För några veckor sedan tackade jag ja till mitt största uppdrag hittills. Det är ett oerhört spännande och utmanande projekt och det är något som inte går att tacka nej till. En smickrande förfrågan som bekräftar att man åtminstone gjort några saker rätt som konditionskonnässör.

Detta kommer innebära en sommar och höst med:

• Ingen semester
• Mindre tid till familjen
• Mindre tid till träning och förmodligen sämre form
• Sömnbrist och ökad risk för sjukdomar
• Mer kylskåpsätning med potentiell bukfetma
• En helvetes massa ångest

Ändå tar jag på mig det. Ja, visst är det konstigt. När man har det så bra. Men ibland så är det kanske långsiktigt den bästa lösningen. Jag diskuterade en del med Ida fram och tillbaka och hon stöttade mig i beslutet. Nu gäller det bara att sätta sig på arslet och jobba. Igår kväll blev det några timmar på Bishops Arms, men jag skippade Ripasson denna gång.

Robban och Valter Seatons kulle a k a Hyltenäs kulle. Robbans tischa fick han efter att ha vunnit H30 i tempo bland brandmän som cyklar.

Tisdagar betyder precis som onsdagar pappaledigt för mig. Igår åkte Robert Malmgren och jag med våra barn via en lunch på Kinna Stadshotell till Hyltenäs Kulle. Det är en mäktig plats utanför i Öxnevalla socken i Marks kommun där den förmögne grosshandlaren George Seaton byggde ett mytomspunnet jaktslott 1915-1916. Det brann dock ner bara sju år senare, förmodligen pga en spricka i murstocken.