Tack för din anmälan
Du är nu registrerad 2012-03-05 med följande uppgifter:
Namn: Erik Wickström
Klubb: Ulricehamns IF
Lopp: Vasaloppet
Erlagd avgift: 1,350.00 SEK
Nummerlappen hämtar du i Sälen
Jag siktade på att komma bland de 30 främsta, vilket hade varit fullt möjligt en bra dag. Nu blev det inte så och jag kom istället in som 60:e man i årets Vasalopp. Men med tanke på hur loppet blev är jag faktiskt inte så missnöjd.
Jag och Norges Thomas Wassberg
Dagen startade 05.30 då vi ulricehamnare väcktes i en mysig stuga nära starten i Sälen. Efter en normalstor frukost med kokkaffe (finns ingen perkolator i huset dricker jag hellre kokkaffe än ljummet kaffe från en ordinär bryggare) började vi att testa skidor vid 06.30 vid första vägövergången. Efter ungefär 100 meter ramlar jag och bryter en stav. Härlig start! Jag har brutit fem stavar i mitt liv varav två i år: König Ludwig Lauf och nu. Det gick som tur var att lösa.
Skidvalet stod mellan dessa två par:
Stakning nästa gång i samma före
Puckad nog valde jag klisterskidorna, eftersom de gled bättre på isen i startområdet och fäste bättre uppför backen. Min dag blev mycket tung i samband med skidvalet. Hade jag stått inför samma val den morgonen igen hade jag valt burkskidorna, eftersom de inte hade sugit så förbannat på myrarna. Skidorna, strukturerna och glidvallorna var nog bra, men klistret jag hade under lämpar sig inte på myrarna. Det är istället kanonbra på ren konstsnö eller mycket grov natursnö.
Jag i Eldris
Uppför första backen kommer man alltid med lite fäste. Hade jag stått inför valet av valla dagen innan igen, hade jag kört ovallat. Alla gånger. Jag hade åkt förmodligen gjort ett mycket bättre Vasalopp med ”blanke ski” (som ovallat heter på norska) än vad det nu blev. Jag har stakat tre långlopp i rad i vinter (König, Ulricehamn, Skinnar), men vågade mig inte på dubbla distansen. Det skulle jag ha gjort.
Daniel Tynell (2:a), Stanislav Rezac (3:a), Kalle Grävling (18:e), Håkan Löfström (50:a), Erling Christiansen (58:a) med flera stakade hela vägen.
Nästa år hoppas jag ha mer en ett par klisterskidor. Kanske ett par för varmt väder, ett par för kallt väder och ett par för stakning. Jakten på en skidpark som håller de flesta fören fortsätter…
Av denna trevliga bloggläsare fick jag en superfin krans. Tack! Jag blev jätteglad!
En klagande man
Jag avskyr att klaga på dåligt glid, eftersom det till 100 % är mitt eget fel och det ingår i sporten. Men jag blir bättre och bättre på den biten…Nåväl, nu kommer bitter-Erik till loppet. Jag fick precis som förra året en kanonbra start. Jag stod i 5:e och sista rad i elitledet långt till höger (till vänster är det färre rader). Vid vägövergången och uppför hela första backen höll jag mig runt plats 30 och det kändes mycket kontrollerat och farten var inte speciell hög. Men direkt från högsta punkten fick jag ligga på hårt för att orka följa på myrarna. Klistret sög så det stod härliga till, men jag lyckades ligga i bakre delen av tätklungan fram till Mångsbodarna (15 sekunder efter klungan där), innan de flög ifrån mig ned till Tennäng.
Från Tennäng till Risberg är det en nästan 5 km lång uppförsbacke. Eftersom jag hade enormt bra fäste, så kallad rullskidsfäste (som höll sig hela vägen till Mora), började jag diagonala och staka med frånskjut. Men jag fick inget flyt och jag tog inte in på dem framför mig som också hade släppt klungan. Jag såg bland annat hur Lars Ljung och Anton Järnberg drygade ut avståndet på mig. Efter 1 km av 5 km i uppförsbacken kom jag till insikt: genom att diagonala blir man trött i armarna, eftersom man inte kan använda magen lika mycket som vid stakning; att staka med frånskjut går för långsamt, eftersom frekvensen automatiskt blir lägre än vid vanlig dubbelstakning. Så jag styrkestakade knappt 4 km uppför, trots bergfäste, och kom på så sett ikapp herrarna Ljung och Järnbergs klunga precis innan det vände nedför mot Risbergskontrollen. Det var en jävla tur!
SMS-kungen i mjukisdräkt
Mysig klunga
Sedan fick jag en mycket behaglig resa. Vi kom ikapp folk och klungan växte stadig, ofta var det 10-15 personer. Några droppade av, inga kom ikapp. Jag drog mycket lite och hade inga direkta svackor.
Det var ganska trevligt, även i fall jag visste att placeringen inte var den bästa. Drickat från Ulricehamns IF fungerade utmärkt och de gånger jag tjuvkikade på klockan förstod jag att det skulle bli sub 4. Det var bra pepp!
Med ca 12 km kvar började de starka åkarna i klungan röra på sig och då blev det fruktansvärt jobbigt. Jag fick ligga på absolut max i en mil för att hålla mig kvar sladdandes sist i den splittrade klungan och med 2 km kvar orkade jag inte längre. Jag klarade mig som tur var att inte bli omkörd på slutet och hade till och med tid till att vinka ordentlig till publiken på upploppet, för att sedan göra en snygg stoppsladd och skära mållinjen baklänges. Ganska nöjd trots allt. Efteråt var jag helt färdig och kunde knappt förmå mig att prata med Borås Tidnings journalist. Sista milen var så tuff att jag nog aldrig varit så genomslut efter ett skidlopp tidigare. Bäst i klungan som jag låg med fram till Eldris blev Lars Ljung på en 44:e-plats.
Det är riktigt hård konkurrens i Vasaloppet. I min klunga låg flera som blivit topp 20 i Vasan, folk som tagit junior- och senior-SM-medaljer och utlänningar med grymt fina FIS-poäng. Bakom mig i resultatlistan återfinns bland annat Anton Sjöholm (6:a förra året), Markus Jönsson (9:a 2010), Oscar Bergström (23:a förra året), Martin Liljemark (26:a förra året), två ryska världscupåkare, Erik Andersson (26:a 2010) och Andrew Musgrave (28:a i VM i Oslo förra året). Brytande elitåkare var bland annat Joakim Engström (bl a pga stavproblem på startrakan), Stefan Sunnerberg, Fredric Uusitalo (ont i en axel), David Jansson, Mathias Fredriksson (sjuk tidigare i veckan), Linus Larsson (trög form och stavbrott) och Simen Östensen.
En halvdålig dag = riktigt dåligt resultat! Marginalerna är små.
STORT TACK alla som hjälp till före, under och efter skidturen i Fäders Spår!
Nästa år kommer jag att bli topp 30!
Pappa och Ida tog lite bilder i samband med att de bjöd mig på fika 100 meter innan kontrollen i Eldris. Det är på de flesta av de 150 främsta. Detta är det sista långa bildinlägget som tar en massa plats.
Människor äskar att se sig själv på kort, oavsett om hen erkänner det eller inte. Men nu är Vasaloppsveckan över och bilderna blir framgent färre.
Ida tog några bilder från första vägövergången i Vasaloppet.
Jag nådde inte mitt mål, men jag är efter omständigheterna nöjd. 60:e man på 3.52. Kul med sub 4!
Häftigaste var att jag fick en krans av en bloggläsare efteråt. Som jag aldrig träffat tidigare. Jag älskar groupies och nu känner jag mig som en vinnare.
Erik med 500 m kvar av Vasaloppet 2011. Foto: Charlotte Raaum
I morgon är det dags för årets viktigaste tävling. Förra året skrev jag ett enligt mig vågat inlägg om hur betydelsefullt Vasaloppet är. Då var jag modig, satte stor press på mig själv. Och lyckades! 52:a-platsen var en stor framgång, mot 133:a året innan.
I år är jag bättre. Mycket bättre. Jag har höjt mig enormt. Mitt mål att komma bland de 30 främsta är fullt realistiskt. Går det dåligt kommer jag att bli riktigt besviken. Men jag vet samtidigt att jag är en bättre skidåkare i år, jag har bättre koll på mina skidor (kan fortfarande bli MYCKET bättre) och jag har lyckats staka tre långlopp utan fästvalla. Därför är jag nöjd med hur jag lade upp min träning och hur jag implementerade SkiErgen även i fall det skiter sig i Fäders Spår. Jag tror och hoppas att det inte skiter sig.
Idag ska Ulricehamns IF testa skidor i Mångsbodarna!
Carl Philip åkte SkejtVasan 30 km
Ida tog bilder på prinsen (Carl Philip), kungen (min far som åkte 45 km det nya perset 2:42), pannlampsförsäljaren (Sören Kannius) och några till.
Jag tog några bilder vid vägövergången (ca 1 km efter starten) i StafettVasan.
Rikard Tynell körde ovallat till Mångsbodarna.
Ramböll Göteborg Lag 4 kör med nummer 952. Med en nolla framför hade det blivit Sorseles riktnummer (den lilla stora kommunen).
Mora-Nisse fick en minitårta när han fyllde 1 år den första mars
Tjockis
Igår var det Mora-Nisses födelsedag. Det var 1 mars förra året som han kom till oss, men egentligen är han lite äldre. Eftersom vi inte vet hur mycket äldre så har vi bestämt att födelsedagen hädanefter får bli 1 mars. Han föddes Kina och kom efter en lång resa till slut till sitt första fosterhem i Sälen (en presentbutik), där han stod en okänd tid innan jag köpte honom 1 mars förra året. Det var en present till Ida för fantastisk service i samband med Vasaloppet. Jag köper alltid något symboliskt till Ida och pappa, eftersom den supporten de ger mig innan, under och efter Vasaloppet är helt outstanding och helt oersättlig.
Dagarna i Sälen är fantastiska. Nu har jag åkt hela Vasaloppssträckan i etapper och vädret är riktigt härligt. Strålande sol och flera plusgrader, t o m +8 vissa dagar. Det är en underbar semester här med Ida och hur det än går i Vasaloppet kommer i alla fall uppladdningen vara minnesvärd i all framtid.
Pia Sundhage om allvar och lek (30 s ljudfil efter tips från Martin Josefsson)
Vasastenen på västra sidan Västerdalälven i Sälen. Bara ett stenkast från den korsning vid bron där starten gick 1922 (det första Vasaloppet, med 119 deltagare, då Ernst Alm vann på tiden 7:32:49).
Utsikt över Sälen by från Wasastenen
Ida har klippt till mig med Vasaloppsfrisyren
Det här var gårdagens middag. Men jag är inte så überpräktig som det kanske verkar. Det blir även mycket småätande i form av mackor, flingor, frukt och hemgjorda sötsaker. Men att flera dagar innan vräka i sig pasta med en tunn tonviskröra och dricka vatten är inget för mig.
