Denna vecka jobbar Ida typ fram till kl 13 och jag på eftermiddagarna. Skönt att vara hemma i Borås och vara ledig. Jag har hållit mig i Sjömarken och både igår och i förrgår var det sex barn som jag serverade lunch till. Grannbarnen bjuds på halvfabrikat med ketchup. Funkar kanon för att orka leka några timmar till.
Pool, slide och sol. Går alltid hem.
Jag blev utmanad av 2019 års vinnare i Cykelvasan, Emil Lindgren, att köra samtliga lopp i Hemmavasan. Det innebär alla sommarveckans alla löp- och cykellopp (trail och MTB). Och jag råkade tacka ja, efter lite påtryckningar från Vasaloppet. Nu har dock Emil backat ur eftersom cykelsäsongen ser ut att starta.
Så här tänker jag upplägget:
Vasaloppet kommer att köra livesändningar etc lördag 15 augusti, så då tänkte jag bjuda in till ett gemensamt träningspass/träningstävling då vi springer 10, 30 eller 45 km (45 km för mig). Jag kommer nog inte att maxa.
Nordtorps 5 km-spår för löpning/vandring
Det blir på Nordtorp i Backabo utanför Borås, ca 3 km från där vi bor. De har ett hyfsat flackt 5 km-spår med en fin sträckning. Så man kan varva runt där. Jag tänker att man springer i olika smågrupper. Det är redan flera som aviserat att de tänker springa.
Vasaloppet har tagit fram en speciell app för Hemmavasan så att man bl a ser att man virtuellt passerar Hökberg etc. Läs mer om den här eller sök på ”Hemmavasan” där appar finns. Där går också att följa deltagare.
Ses vid SOK-stugan
Jag tror vi kan bli ett lagom stort gäng på Nordtorp lör 15 aug kl 10.00. Vi ses vid SOK-stugan där spåret börjar. Ingen anmälan till mig behövs och startavgiften betalar ni till Vasaloppet på deras hemsida.
Eftersom jag är officiell Vasaloppscoach inom skidor och löpning kan jag erbjuda denna kod som ger dig 20 procent rabatt till något lopp i Hemmavasan: ”OFFPARTNERS-HV-EXT”. Ordinarie pris är 275 kr.
Hoppas vi ses på Nordtorp 15 augusti!
***BETALT SAMARBETE MED Tooorch.com ***
Jag har haft förmånen att ha många hjälmar genom åren då de varit pryltester till cykling och rullskidåkning. Av dessa var för ett par år sedan fyra kvar. Två av dem var sedan med i krascher med huvudet involverat och har därefter slängts. De andra två är aningen, aningen för små.
Istället har jag de senaste typ 2 åren åkt i min hjälm för slalom/snowboard där det går att ta av det som täcker öronen. Den hjälmen saknar nästan helt ventilation och har varit fruktansvärd varm under heta sommardagar. Det har t o m med varit så svettigt att jag fått skav i pannan. Tung som ett as har den också varit. Men jag har inte pallat att fixa en ny. Den har liksom inte varit tillräckligt dålig.
Men nyligen när Z meddelade i WhatsApp-gruppen att han hade en Oakley-kruka till salu slog jag till. Vad skönt att äntligen träna samt cykla till kontoret med en lätt och luftig hjälm.
Letar ni efter cykelhjälmar, cykeldäck, cykellås, cykellampor eller andra cykeltillbehör på nätet kan ni kika på Tooorch.com.
Hemma efter avslutad rullskidlektion på Viared i tisdags
Cykelhjälm från Oakely
Mips
Cykelhjälm från Oakely
När appen ErgZone var ny fick jag testa en betaversion. Problemet var bara att min SkiErg inte ville prata med telefonen. Det berodde på att mjukvaran var för gammal. Jag var bland de första och jag tror till och med den förste att ha en andra generationens SkiErg i hemmet i Sverige under slutet av 2014, så när jag idag uppdaterade mjukvaran var det verkligen på tiden. Hade märkligt nog inte avsatt en kvart åt det innan.
Det var bara att gå in på Concepts hemsida och ladda ner ett program varifrån man kunde ladda ner den senaste uppdateringen och därefter fick man instruktioner om hur man förde över det på ett USB-minne, som sedan sattes in i monitorn. Jag använde det medföljande USB-minnet som sitter i SkiErgen hela tiden. Batterierna behövdes också bytas sade ett meddelande.
Så nu ska jag börja använda ErgZone hade jag tänkt. Tidigare har jag bara testat på en annan SkiErg. För att programmera in intervallpass på förhand och enklare dela resultatet. Du kan skaffa appen genom att leta upp gruppen ”ErgZone – Beta Testers Members Forum” på Facebook.
Uppdatering av mjukvaran för SkiErg PM5.
Uppdatering av mjukvaran för SkiErg PM5.
ErgZone. App för att skapa pass som sedan synkas till SkiErgen.
ErgZone. App för att skapa pass som sedan synkas till SkiErgen.
Här kommer några bilder från lördagen och söndagen på Isaberg i Hestra i Småland, där vi var med Anna och Nicklas Wing och deras barn som är i ungefär samma ålder som Astrid och Maj. Jag har varit där flera gånger tidigare både på sommaren och vintern i skidsammanhang, men det var länge sedan. Och jag har inte varit där med familjen. Det är bara att lyfta på hatten, de har gjort det riktigt bra.
Vi bodde på Välorna camping strax söder om Gnosjö vid norra änden av sjön Hären. De i husvagn, vi i campingstuga. Fin camping med goda möjligheter till bad och fiske (under ledning av fisketoken Nicklas).
Förutom cykling, vandring, rodelbana och lek på Isaberg så körde jag även ett cykelpass (då jag bl a cyklade förbi min gamla skidgymnasietränare Micael Elmblad) och ett rullskidpass då min gamla skidgymnasiekompis Henrik Alm och jag snurrade på rullskidbanan i Gnosjö tidigt på morgonen. Gnosjöboende Isak Nilsson hade varit med om han inte åkt en träningstävling på rullskidor i Ulricehamn samma dag. Den hade jag kanske också åkt om vi inte varit på Isaberg.
De gröna spåren på Isaberg var både flacka och framkomliga. Det passade våra barn.
Cykling på Isaberg
Henrik Alm och jag efter x antal varv på rullskidbanan i Gnosjö, varav det näst sista i full fart.
Vi gick Klarabospåret 3 km med 110 höjdmeter. Lagom start på lördagen före rodel, lekplatsen etc. Jag gillar att vandra med barnen. De är inte överexalterade direkt första kvarten, sedan går det ofta fint.
Jag överraskningsbesökte min gamla skidgymnasietränare Micael Elmblad, som bor typ i Gynnås utanför Gnosjö. Kärt återseende och det kändes ömsesidigt.
Camping Välorna utanför Gnosjö
Jag och min Merida-MTB. Kolfiberram, hardtail.
Anna Wing och Ida vid grillen på campingen som tändes kl 18.30 varje kväll.
Jordnötssmör och en påse bröd är bra fika att ha med sig.
Astrid fixade detta vattenhinder torrskodd.
Fiske i Gnosjö. Maj har denna sommaren blivit besatt av inte bara krabbfiske utan även vanligt fiske.
Nicklas Wing hyrde MTB
Maj var inte så cykelsugen så det var Astrid och jag från vår familj som hojade.
Jag är glad vi bodde på campingen i Välorna istället för Isaberg, där stranden var lite väl full med folk.
”Centrum” av Isaberg där de samlat pumptracks, några cykelleder, några vandringsleder går förbi, höghöjdsbana, rodel, minigolf, hinderbana etc. Någon har tänkt till och gjort det riktigt bra!
Trevliga stig att vandra på vid Isaberg. Kändes också inbjudande för traillöpning.
Ida med Stig på ryggen. Vi hade inte förbokat höghöjdsbanan och den var full. Det gjorde Astrid vansinnig. Hon älskar att klättra och hennes mål med livet är att bli en apa.
Jag cyklade en röd slinga (Hilly Bill) innan jag cyklade tillbaka till Gnosjö på småvägar från Isaberg. Lite för mycket rötter för mig. Snittade typ 10 km/h på det 3 km-spåret.
Ovanifrån i bikeparken på Isaberg
Rullskidbanan i Gnosjö är knappt 2 km.
Kramphult. Bra ortnamn.
Det blev två fina dagar på Isaberg. Vi bodde på en camping i Gnosjö. Jag ska försöka återkomma med lite bilder i eftermiddag då jag kommer att sitta vid datorn.
Igår hade vi vår 11:e bröllopsdag. Det blev en dag på Isaberg med familjen Anna och Niklas Wing.
På måndag drar vi igång Lagom Kondition igen. På bilden syns Åke, som bor i hagen bredvid mammas stuga i Vejbystrand.
Under juli månad genomförs Kretsloppets sjöslag, där du springer runt Byttorpssjön, Pickesjön, Dalsjön och Storsjön med Strava. Som tillägg till det har vi arrangerat fyra träningstävlingar, en för varje sjö. Boråsarna har slutit upp bra (ca 20-25 st) trots minimal marknadsföring och superkortvarsel vid alla sjöar förutom igår, då endast fem personer sprang runt Storsjön i regnet. Jättetrevliga små event, tack alla som har kommit!
Förra veckan söndag till fredag var jag själv i Vejbystrand med tre barn, så då bestod träningen främst av barnvagnsjoggar. Denna vecka är vi i Borås och Ida jobbar förmiddagar och jag eftermiddagar. Och så händer det en del på kvällarna. Så även denna vecka har det mest blivit barnvagnsjoggar i träningsdagboken.
Idag gick jag upp tidigt så jag åtminstone hann med 30 min lugn stakning på morgonen (4:or som vanligt) innan Ida drog till jobbet. Det var 13 dagar sedan jag åkte rullskidor senast. Så lång tid vill jag inte att det ska gå mellan passen.
I helgen ska vi till Isaberg med Anna och Niklas Wing med barn. Vi bor en natt utanför Gnosjö då det var fullt på Isaberg. Planen är att gå upp tidigt efter övernattningen så jag kan få en rullskidpass innan familjeaktiviteterna drar igång. En högt ställd målbild på det passet är att testa Gnosjös rullskidbana, samt köra förbi min gamla skidgymnasiekompis Henrik Alm, min gamla skidgymnasietränare Micael Elmblad och min kontorskollega Elin Svenningssons föräldrahem.
Resultat Bjäre Trail Run 51 km 2020
Resultat Bjäre Trail Run 34 km 2020
Resultat Bjäre Trail Run 17 km 2020
Bjäre Trail Run 2020 karta 17 km
Resultat Bjäre Trail Run 51 km 2020 finns här. Jag var först på tiden 4:28:32 (varvtider 1.26-1.27-1.35), vilket var drygt 24 min före tvåan Peder Enoksson.
Syster Ellen Lindell sprang 17 km. Hon gillar att tävla, oavsett förberedelser.
Förra året vann jag Bjäre Trail Run 51 km på tiden 4.55. Då sällskapade jag med Carl-Johan Sörman i 2 mil innan han kroknade och sedan bröt. Då var det ca 29 grader varmt. I år var det mer rimliga ca 20 grader.
Då sprang jag varven på 1.32-1.35-1.48, men ett par felspringningar på kanske totalt drygt 2 minuter första varvet. I år var banan lite förändrad på ett ställe i början, då man kortade ner sträckan på banvallen och istället gick in i terrängen tidigare, en ny sträcka på ca 700 meter. Ca 100 meter kortare, men bara marginellt snabbare (om det ens var snabbare) pga nästintill obanat istället för väsentligt snällare underlag.
En annan förändring var en pyttelite sträcka uppe på åsen strax före den fina utsikten över Laholmsbukten där årets bana gick mer rakt på under en sträcka av cirka 150 meter. Jag skulle gissa att tidsvinsten där var ca 15 s och den totala tidsvinsten per 17 km-varv underskred 1 minut. Pga regn dagen innan var det aningen mer lerigt i år, även om det var få ställen man gick igenom och blev blöt.
Hoka One One Speedgoat 3. Väldämpad trailsko. Funkade finfint. Hade det varit mer halt hade jag velat ha mer mönstrad sula. Svarta Intersportsockor som vanligt.
Fick fint att springa själv
Jag kikade i startlistan dagen innan, före vårt stora Juliaftonkalas (24 juli) då vi fyllde middagsbordet med stora och små (jag höll mig till den sedan länge givna gränsen dagen före tävling, vilken är max två glas vin). Jag följer inte löpningen på alls samma sätt som skidåkningen och kände typ inte igen ett enda namn. Men jag noterade att nämna Carl-Johan Sörman inte var anmäld och jag befarade att jag skulle få springa utan sällskap.
Inför loppet tyckte jag det kändes lite trist att springa själv, men under själva tävlingen såg jag inte det som ett problem att springa 51 km solo från första steg. Starttiderna för de olika distanserna var utspridda över hela förmiddagen för att undvika stora folksamlingar så man såg ofta löpare i spåret. Trevligt. Dessutom hade jag mestadels riktigt bra fokus och jobbade hela tiden med delmål.
Liveuppdateringar första varvet
Min Polar-klocka är på service, så jag sprang med telefonen. Då passade jag också på att livesända starten och lägga ut korta snuttar på Instagram stories på Lagom Konditions konto under första varvet. Att filma gick bra, men lite svårare när man skulle skriva i farten.
I slutet av första varvet firade jag mig ner för ett rep vid ett brant parti och blev rejält smutsig om händerna. Då lade jag ner mobilpillandet. Kanske lika bra det. Jag gillar att gå in i bubblan och bara fokusera. Samtidigt tror jag inläggen på sociala medier fick mig att hålla nere farten. Dessutom tycker jag upplägget med ”dissociation” i början av lopp och ”association” i slutet av lopp funkar som bra mental strategi för mig.
Tre flaskor sportdryck/gel från Umara med flaskbälte från Salomon. Bra upplägg.
Varför dessa ryggsäckar?
Servicepersoner var inte tillåtna i år eftersom arrangören ville begränsa antal personer i området, så pappa kunde inte assistera mig som förra året. Istället fyllde jag tre flaskor med 7 dl Umara-sportdryck med en Umara koffeingel i varje flaska.
Jag sprang med flaskbälte och drack upp flaskan längs varvet innan jag bytte flaska vid varvning. Jag hade lagt flaskorna på marken vid varvningen och behövde inte ens stanna för att byta. Funkade kanon, med undantag från sista varvet då jag hade behövt mer vätska. Totalt fick jag bara i mig ytterligare ca 3 dl vatten samt två halva bananer, eftersom arrangörens stationer var obemannade. Sista varvet hade jag lite krampkänningar och jag hade gärna hällt i mig ytterligare 5 dl sportdryck sista milen.
Nu kanske det som sagt blev lite för lite vätska sista varvet, annars kan jag verkligen rekommendera flaskbälte där du byter flaska/fyller på flaskan regelbundet vid ultralopp (jag hade ju kunnat stanna vid de obemannade stationerna och fyllt flaskan). Motionär som elit. Jag vet att många gillar vätskeryggsäckar, men för mig är det helt obegripligt att folk springer lopp som detta med vätskeryggsäck. Tungt, svettigt och onödigt.
Min Polar Vantage V är på service. Fick låna en Garmin av Jakob Dahlbeck. Tack.
Mer än 1500 höjdmeter
Banan är ganska speciellt. En del stig, en del obanat, en kort bit klättring, en del asfalt, en del i hagar, en del på åkrar, en liten del i ett träsk, en del löpning på skrå etc.
Sammanfattningsvis är banan stenhård. Drygt 1500 höjdmeter på 51 km är också rejält, drygt tre gånger så kuperat som Ultravasan. GPX-filen går att nå via länkarna till Strava eller Polar nedan om du vill provspringa. Observera att du kommer att tänka ”Går banan verkligen här?” ganska många gånger.
Tuffade bara på
Förra året var jag i hyfsad form och var nöjd med att jag kunde slå Sörman. Han hade inte sin bästa dag, men han bor ändå i bergen i Italien för att springa och hade klippt en flack mil på 32 minuter.
I år bestämde jag mig för att inte chansa någonstans, utan bara ta loppet som ett långt, ”halvhårt” träningspass. I praktiken valde jag att ta det lite försiktigt i de svåra nedförsbackarna, att gå när jag kände att jag behövde det i uppförsbackarna, att försöka hålla mig torr i de blöta partierna istället för att mosa rätt över och att inte stressa om någon t ex stod i vägen i några sekunder vid ett staket som man skulle hoppa över. Man hoppar över många staket i detta lopp.
När jag såg mellantiden på 1 h 26 min efter första varvet blev jag förvånad. Jag tyckte att jag hade tagit det lugnt, t o m tillåtit mig en kisspaus på 26 sekunder, ändå var det 6 minuter snabbare än förra året. Andra varvet gick bara 41 s långsammare än det första. Det varvet är nog bland det bästa jag presterat inom sportens värld. Det är jag stolt över. Jag kände mig stark när jag sprang och noterade att jag hoppade över stockar och nedfallna träd som jag vanligtvis tar ett ”stödsteg” på. Jag liksom bara tuffade på och det gick hyfsat fort.
Det har varit kul att lära känna Susanne och Adam Stenman lite grann denna sommar. De kör för Terrible Tuesdays. Adam sprang 17 km efter att ha dundrat in 4 st 2 km-intervaller dagen innan samt cyklat på morgonen.
Att jag värderar prestationen högt beror bl a på att jag hade bättre tid efter 34 km än vad de som tävlade på 34 km hade i mål. Ettan hade tydligen sprungit Stockholm marathon på 2.29 förra året och tvåan hade gjort höga 2.30 på maran. Det läste jag i en artikel om Bjäre Trail Run efteråt.
Sista varvet orkade jag inte riktigt, men det var långt ifrån en total genomklappning som jag brukar lyckas med i ultralopp. Jag hade tydliga krampkänningar, men det var aldrig något riktigt fara på taket. Jag valde att inte ösa allt på slutet, men det hade nog ändå inte gått så mycket fortare.
Analys av olika delar av banan
Efter loppet gjorde jag ett gäng Strava-segment, både uppför, nedför, tekniska partier och längre sträckor. Jag låg bättre till än förra året på allt. Mäktig känsla. Nu blev det ju varm förra året, men med tanke på att vi startar redan kl 09.30 så påverkar ju det inte jättemycket första varvet. Och mitt andravarv i år stod sig väldigt stark mot förstavarvet förra året.
Det ända stället jag var relativt sätt dålig mot andra var den allra brantaste backen, där jag delvis gick alla varven. Annars sprang jag i alla backar två första varven, men gick i fyra backar sista varvet (den stora i Sinarpsdalen, Axeltorp efter klättringen på alla fyra, långa hag-backen och gamla liftrännan).
Antigen beror det på att jag inte räcker till i den allra tuffaste uppförlöpningen, eller så beror det på att jag disponerar krafterna på ett bra sätt. Troligtvis är det en kombination.
Stort tack till arrangörerna för ett bra tävling och tack till alla trevliga medtävlare!
Bjäre Trail Run 51 km 2020 på Polar Flow
Bjäre Trail Run 51 km 2020 på Strava
Banprofil Bjäre Trail Run 51 km 2020
